"Julia, we going on the airplane now. See you about two hours", sa Harry i luren. "One hour to me actually", rättade jag honom. "We all miss you, love you", sa han. Jag log och han la på. Jag hade varit tillsammans med Harry Styles från One Direction i snart ett halvår. En normal femtonåring från Sverige fick den kända britten Harry Styles. Hela historian är orealistisk, men jag är glad att det hände. I Mars år 2012 hade One Direction signering i Stockholm. Jag och mina kompisar åkte dit. Jag vet inte vad som hände, men jag måste gett intryck på honom. Vi småpratade i alla fall lite, och han frågade om mitt twitternamn, och innan jag skulle gå precis så att han frågat om han fick signera min hand. Jag hade blivit förvånad, men sträckt fram handen. Han hade skrivit sitt telefon nummer på min hand. Sen hade han sagt "Protect it well. Don't give it to someone else". Sen hade jag gjort samma sak på honom. Sen fick jag träffa dem igen under sommaren, efter att ha snackat med Harry ett antal gånger. Sen hade allt utvecklat sig, jag fick en djup vänskap med alla killarna, speciellt Harry och Louis. På min femtonårsdag, som jag för övrigt firade i London, avslöjade Harry att han gillade mig mer än som en vän. Sen dess har vi varite ett par. Jag var bara tolv första gången jag träffade dom. Det var länge sedan, jag minns att jag hade haft ett jobbigt år som tolvåring. Olyckligt kär, missförstånd, draman och massor mer. Idag var det fredag. Jag hade precis fått sportlov, och killarna skulle följa med mig och min familj upp till svenska fjällen i en vecka. Fast det fick inte allmänheten veta - vi hade sagt att de skulle ha en veckas semester i Stockholm. Det var min mamma som kommit med ideén, så att min familj kunde lära känna killarna bättre. Fast mamma älskade dom redan, det lilla hon hade träffat dom. Pappa och resten av släkten med. Mormor och Morfar och mina kusiner på mammas sida skulle också följa med. Det hade de gjort varenda år. Jag såg fram emot veckan. Vi åkte på Söndagen, så de skulle sova över här två nätter. Vi hade erbjudit dem att de skulle sova i vårat hus istället för i deras lägenhet, vilket de också skulle göra.
Jag hade kommit hem från skolan för en halvtimme sedan och hade bäddat killarnas extra sängar. Två fick dela på soffan, och så hade vi tre extra sängar. Pappa skulle plocka upp mig med den nyhyrda vanen om en halvtimme, för att åka till Arlanda. Vi skulle troligen mötas av ett hav av skrikande fans. Killarna hade sagt att det var kul att de var uppskattade, men att det kunde vara irriterande ibland. Jag förstod exakt. I alla fall hade vi hyrt en stor van så att alla skulle få plats i bilen plus all packning.

Pappa kom vid den beräknade tiden. "Nu hämtar vi dina grabbar", retades han. Typiskt min pappa. "Haha vad rolig du är", sa jag, men log ändå. Jag var glad att mamma och pappa accepterade killarna så bra. Och att pappa frivilligt skjutsar oss glädjer mig. Mina föräldrar betydde väldigt mycket för mig. Några andra som betydde väldigt mycket var mina vänner Sandra, Nadia och Felicia. De hade varit med mig sen jag blev directioner. Dom hade även fått träffa killarna ett antal gånger, eftersom de betydde så mycket för mig. De hade i alla fall blivit bra vänner. Min telefon ringde. Det stod Felicia på displayen. "Hej", svarade jag. Alla tre var hemma hos henne visste jag. De skulle dra till en fritidsgård på kvällen. Självklart var jag hellre med killarna. "Hej", fick jag en kör till svar. "Vad gör ni då?" Dom skrattade i luren. "Fixar i ordning oss, vad gör du? Du är väl påväg till Arlanda nu, killarna kommer väl idag?" Jag hostade till. "Ja, exakt. Vi är halvvägs", svarade jag. "Hälsa från oss", sa Nadia. "Självklart, det var väl bara därför ni ringde?", skrattade jag. "Busted", fnissade Sandra i luren. Jag log för mig själv. "Hejdå då, ha kul ikväll", sa jag. "Detsamma".

När vi parkerade på Arlanda såg jag redan ett 300-tal tjejer trängas. "Herregud", mumlade jag. "Du får gå ut och hämta dem, var försiktig bara", sa han. Jag drog ett djupt andetag och trängde mig förbi. Tjejerna var motvilliga. "HÖRNI, TJEJER, GE KILLARNA PLATS!" ropade säkerhetsvakterna. Jag skulle komma fram till säkerhetsvakten. "Hej, jag är Harrys flickvän, kan jag snälla få komma förbi? Annars kommer det vara omöjligt för dem att se mig", sa jag artigt. Säkerthetsvakten nickade vänligt. "Min dotter är ett stort One Direction fan, så jag känner igen dig. Hon har en poster på dig och killarna i sitt rum". Jag blev en aningen förvånad, men log bara vänligt. Jag blev insläppt. Långt borta såg jag killarna komma gåendes. Ett stort leende spreds på mina läppar "GUYS", ropade jag och sprang emot dem. "JULIA!" svarade de. Vi möttes alla i en gruppkram. "I have missed you so much" sa jag. Jag kramade alla personligen sedan. När jag kom fram till Harry möttes våra läppar i en kyss. "Gosh, i haved missed that lips", flinade han. Jag boxade honom skämtsamt på armen och vi började gå ut. "Prepare you on the ocean of fans", sa jag. Och som förutspått så börjar alla tjejer skrika när vi kommer ut. "RESPEKTERA SÄKERHETSSPÄRREN!" skriker säkerhetsvakterna. "I count to three and then... RUN" utbrast Niall. Han räknade aldrig till tre, vi var tvunga att springa i alla fall. Jag sprang med dem till vanen, och tjejerna sprang efter. "JUMP IN" ropade jag och drog upp dörren. Killarna hoppade in först, och jag sedan. Vi tog ett djupt andetag och slog oss ner. "Its like this everytime, the swedish fans are really crazy", flåsade Zayn. Jag nickade trött. De hälsade på pappa och sen körde vi ut från parkeringen så snabbt som möjligt. "What have you do since last time?" undrade Liam. "School. Only school. It feels good with a break now", sa jag. "And you?" fortsatte jag. "The ordinary", svarade de enkelt. Vi körde vårat vanliga småprat hela vägen, och pappa deltog naturligtvis. Jag höll i Harrys hand hela vägen. Den mjuka handen hade jag saknat.

När pappa parkerade utanför mitt hus kom min lilla syster Clara som var elva år ut igenom dörren. "Hi!" ropade hon. Hon hade blivit ett One Direction fan hon med. Och det var antagligen ett stort plus att hon kunde skryta med att hennes syrra var ihop med Harry. Hon fick en kram av alla för vänlighetens skull. Även min mamma gav dem varsin kram. Tja, antagligen var det okej för båda. Sen förstod alla tre att vi ville ha lite tid ensamma, så de gick upp på över våningen och vi var kvar där nere. "You have to sleep here, is it okay?" undrade jag och gjorde en gest mot det nybäddade vardagsrummet. "Ofcourse", sa Louis och slängde sig på en av sängarna. "I take this one!"
Killarna skulle betala stugan vi skulle bo i, och vi andra, alltså min familj, mormor och morfar och min mammas brosa och hans familj, skulle stå för kostnaden av maten och skidor och sådant. Mamma och pappa ville först bjuda dem på hela paketet, men de hade insisterat. Tillslut fick mina givmilda familjemedlemmar ge upp. Om några dagar åker vi. En hel vecka med skidåkning. Eller snowboardåkning för min del. Jag längtade.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Första delen, vad tycker ni? Själv är jag hyfsat nöjd. Ska fixa design nu! :3

Extremt dåligt bloggnamn, men så här är det. Förut hade jag www.beloved.blogg.se/onedirectionnovell som min novell blogg, men jag tröttnade på min orealistiska, dåliga berättelse. Jag tänker därför starta en ny här, och börjar lite smått snart. Ska bara fixa en bra design, sen börjar min egostory. Mina kompisar kommer att vara med i den, men dock kommer dom tyvärr inte få killarna, eftersom två av dem, Sandra och Nadia, gillar båda Zayn och det blir... ah allmänt inte bra. Funderar på att låta Fäli få Liam ändå, men det kanske bara ska vara min egoberättelse om mig och Harry? i dunno. Har massor av tankar i huvudet men dom är bara egoboosts. lol. Hoppas ni gillar min nya berättelse, kram :)

Och ja, för övrigt kommer min första novell här heta "Its Gotta Be You". Och jag är inte efterbliven, det finns inget "its" i låtens titel. Ville bara informera er om det HAHHA