Jag tittade på Harry och började gapskratta. "How many of you thought that me and Harry had something together?" sa jag och kollade på killarna. Alla bakom bordet räckte upp handen, och de flesta fansen med. Jag himlade med ögonen och gick och gjorde samma sak på de tre andra killarna. När jag kom till Niall bet jag mig i läppen och kollade in i hans blåa ögon. "I'm sorry", mumlade jag innan jag gjorde samma sak på honom som jag hade gjort på de andra. De hade varit en vild chansning, det enda jag ville veta var Nialls reaktion. Jag gillade inte Harry på det sättet, och han hade ju kysst mig igår. Just då hade det känts bra, som tröst. Det var som när jag alltid satt i Aarons armar och han tröstade mig när jag var ledsen. För tillfället kände jag med hjärtlös, elak, förvirrad och allmänt... inte jag. Jag spelade på Harrys känslor, på Nialls, på Aarons. 3 killar. Plötsligt insåg jag vem jag verkligen älskade. "Niall, can we talk later?" undrade jag när jag hade avslutat kyssen. Han nickade. Jag gav honom en kram till och gick sedan. Jävla, elaka mig. Om Bliss var här skulle hon säga "Whats happening with you, June?" och sen skulle hon ge mig ett peppsamtal så att jag blev mig själv igen. Det hade hänt många gånger. Jag var en snäll person egentligen, och hade alltid varit. Men ibland kunde jag inte kontrollera mina känslor. Jag skämdes så. Niall skulle säkert inte vilja ha mig nu ändå. För att jag är så hemskt. Fan vad dum i huvudet du är, June. Jag skrev en snabbt sms till Harrys mobil medans jag gick ut från signeringen.

Självklart skulle jag snart börja gråta igen. Som alltid. Jag behövde Bliss här och nu. Jag ringde till henne. "Where have you been? You haven't talk to me at all! June I'm worried!" var det första Bliss sa. "You shouldn't care, I'm a horrible person Bliss!" Medans jag grät berättade jag om hela historien. Bliss var tyst ett tag när hon hade berättat allt. "June. I mean this now. You are awful. How could you? Guess if Niall is sad now? You have to talk serious with him. Don't expect him to want you know. Why did you kiss Harry?" Som vanligt sa hon alltid sanningen. Men vi var så bra kompisar så det spelade ingen roll. Jag tyckte snarare om det. "I don't know, I wanted to know Nialls reaction! I'm so selfish". Bliss tröstade mig. Som hon alltid brukade göra.

 

Stämningen var minst sagt tryckt efter att deras stylist, June kommit. Zayn hade snabbt berättat för mig. Jag satt mitt i mellan honom och Louis. "We talk about this later", hörde jag Harry säga till Niall innan han klistrade på ett leende för fansen. "ELENA! HOW DARE YOU!" hörde jag två bekanta röster säga i mun på varandra. Jag tittade på Britney och Sarah, som var i sällskap med två andra helt okända tjejer. "When we saw that you sat here with the guys... oh lord", började Britney. "Why didn't you answer? We thought something happend with you!" fortsatte Sarah. "You didn't call my parents, please say you didn't?" frågade jag oroligt. "Na, we didn't", sa Britney. "Where did you sleep?" undrade hon sedan och kollade misstänksamt på mig. "At our place", sa Louis, som tydligen hade lyssnat på samtalet. "I can tell you everything tonight", sa jag. Men Britney och Sarah lyssnade inte. De stirrade på Louis. "Get your stupid autographs now", sa jag och log mot dem. "We forgot to tell you. This is Annie and Catie. We met them and became friends. Catie isn't directioner, but she met Zayn before", sa Sarah. Jag vet inte om det bara var jag som märkte det, men Zayn hade hela tiden tittat på den platina blonda tjejen. En snygg tjej. Jag blev genast avundsjuk på hennes utseende. Sen kollade hon på mig. Hon måste känt min blick. "Hi", sa hon. Hennes rödhåriga kompis sa samma sak. Vi alla tre log mot varandra. "Hi Zayn", sa hon med ett leende. "Hi Catie", svarade han generat. "As you said, we met again", sa hon. Båda två skrattade. Alla vi övriga som stod i närheten av bordet hade tystnat, och samma sak med mig, Louis, Harry och Niall. "I want a autograph now Zayn. Here, sign my paper", sa hon. Han skrev sitt namn, men även sitt nummer. Jag och Louis utbytte en blick. Catie och Annie fick autografer från alla. Så vitt jag förstod var inte Catie en directioner, som vi kallade oss, men jag antog att hon inte ville vara oartig. "See you later!" sa Sarah och Britney när de fått sina autografer. Jag log och vinkade. "Your friends?" frågade Zayn. Jag nickade och svarade: "Your future girlfriend?" Han kollade blygt ner. "No, we just met each other one time. She came to me like I was someone you can see on the road. And she is handsome", sa han. Jag nickade. "I have to agree. She make me feel ugly", sa jag och log mot honom. "You are really cute. I don't like when girls says like that", sa Zayn och skakade på huvudet åt mig och fortsatte signera. "Not me neither", sa Louis. Jag gav honom ett leende som han besvarade. Ungefär en halvtimme senare fick vi gå. "You already feels like on of us", sa Louis och la armen om mig medans vi gick ut till deras bil. Deras livvakt, Paul, gick med oss. "Wow, really?" sa jag och skrattade. "What do you say about hanging out with us today?" frågade Harry. "I can't", sa Niall snabbt. "But with us three?" undrade Zayn. Jag nickade och log. "I'd love to", svarade jag. Vi sa hejdå till Niall. Han gav mig sitt nummer samt en kram. "Good luck", sa jag. Han log. "Thank you".

 

Jag började gå mot Starbucks. June hade sagt att vi skulle träffas där. Eller, hon hade skickat ett sms. Jag kunde inte beskriva känslan när hon kysste Harry. Jag trodde verkligen på det. Men det var tydligen bara ett litet skådespel från hennes sida. Jag var så grymt förbannad på henne och jag ville inte prata med henne egentligen. Så varför gick jag hitåt i alla fall? När jag kom in såg jag henne sitta vid ett bord. Hennes känslor framgick inte särskilt tydligt. Jag blev galen på henne. "I'm so sorry Niall. I don't deserve you. My feelings... I can't control them. But I don't love Harry. I swear I don't. I love you", sa hon. Om inte jag hade kysst henne den där gången under X-Factor hade inget av det här någonsin hänt. Jag bestämde mig för att vara ärlig. "June, I'm hurt. I didn't thought you were like this", sa jag. Hon sköt fram en latte till mig medans hon tittade ner i bordet. "To be honest, not me neither. I just wish that we can be friends. Cause I really really really love you Niall. And it would kill me if you don't even want to see me. Can we pretend that nothing of this ever happend?" Jag tittade på henne. Jag visste inte vad jag skulle svara.

---

Vad tror ni Niall kommer svara? Nästa del får ni antingen någon gång i helgen/Måndag, eller så kanske ni inte får någon om jag inte hinner, eftersom jag tyvärr åker imorgon igen. Kram på er, glöm inte att kommentera!

"So where do you live?" frågade Louis mig. Ärligt talat hade jag ingen aning. Det var mörkt på gatorna i London och det var Britney som brukade hålla koll på exakt vad vi skulle åka. Jag visste inte ens vad hotellet hette. "Uhm... I think its there...", började jag osäkert, "or maybe there", fortsattte jag och pekade rakt fram. Louis skrattade. Jag rodnade. "You don't know huh?" frågade han. Jag skakade på huvudet. "But I can call my friends, I just have to find my phone...", sa jag och började leta i mina fickor. Jag hittade inget. Var sjutton hade min mobil tagit vägen? Den dyra iPhonen jag hade sparat till så länge... borta. Fan också. "I think my phone is gone, maybe it fell out of my pocket when I took Jennifers phone", sa jag. Den här situationen blev pinsammare för varje minut. "Can I borrow your phone? I'm not hundred procent sure of the number to then, but I can try. There is nothing else to do". Louis skakade på huvudet. "Follow me home. It will be easier tomorrow then. No screaming fans after me outside your hotel". Louis svängde tvärt. Mitt hjärta började dunka snabbare. "Okay", sa jag tyst. "Nervous?" frågade han. Jag log snett. "You know, I'm not nervous at all, even if I will sleep in my idols house, no, not at all", sa jag. "Harry is kind. He will like that a cute girl like you is in his house". I den sekunden tittade han rakt in i mina ögon, och hela mitt ansikte blev rött. "Thanks", sa jag generat. Han skrattade igen. Vi svängde in på gatan. Så det var här de bodde, tänkte jag och log. Louis låste upp hans och Harrys lägenhet. Vi gick in. Min första syn var Harry i kalsonger. Mysigt. Jag tittade bort. "Woooow, Lou, I didn't know you would get a date with you home... I just going and put on some pants", sa han och försvann. "Are you hungry?" frågade Louis. Klockan var omkring halv två på natten, men jag var hungrig. Jag nickade. "It isn't often we got food home, but I will take a look in the fridge. Otherwise, I go down to Niall and fetches for you", sa han och log. Inte ens i mina vildaste drömmar hade jag tänkt att Louis var så här... hur ska jag uttrycka mig, omtänksam, snäll, beskyddande? Uppenbarligen hittade Louis inget ätbart i kylskåpet, för han gick ut. "Im back in a few minutes. Sit down", sa han och nickade mot soffan. Jag satte mig i soffan. Jag frös, och hade fortfarande på mig jackan och mössan. Jag tog av mig mössan. "So, whats your name? Jennifer?" frågade Harry. Han satte sig bredvid mig. Han hade satt på sig pyjamas. "No, I'm Elena. It was I who called Liam", sa jag. Harry nickade. "Liam is with Jennifer on the hospital, so he won't be with you on the signing tomorrow", sa jag. "Sounds like Liam have a secret crush", sa Harry och log mot mig. Jag log tillbaka. "I don't know. I heard him sing for her, and then I fell asleep". Harry kollade på min jacka. "Are you cold?" frågade han. "A bit", sa jag. Han reste sig upp och försvann in i sitt sovrum igen. Han kom tillbaka med sitt täcke. "Me too". Han bredde över täcket över oss båda. Louis kom in igen. Han såg road ut. "Niall got mad because I woke him up. But I got some chocholate bars for you, and a sandwich", sa Louis. Han satte sig under täcket han med och under tystnad åt vi av chokladen, och jag åt min macka. "Harry, Elena will take Harrys place on the signing", sa Louis efter ett tag. "Okay... why?" undrade Harry. "Liams gift to her because she saved Jennifers life", svarade jag. "Are you a directioner?" frågade Harry förvånat. Jag nickade. "Yeah", sa jag och log. "Wow, I didn't thought so. You were so calm", sa han. Jag skrattade. "I was so shocked before, and now I actually don't think about it. "Good", sa Harry och log. Killarna bäddade till mig på soffan och jag kröp ner mellan de rena lakanen. Jag kunde fortfarande inte fatta att jag låg på Harry och Louis soffa. Jag skulle förmodligen fangirlat bara igår, men det kändes så... neutralt.

 

Jag vaknade av att några doktorer pratade. "Good morning", sa en manlig doktor och log. "When will I get out?" frågade jag. "About two days. You need to rest. Everything is fine, but you have to eat medicine for a couple of months", svarade han. Jag nickade. "Where is Liam?" undrade jag. Liam ställde sig bredvid sängen. "Hi, Jen", sa han. "Is that my new nickname?" frågade jag och log. Han nickade. "I'm so glad I gave you my number after I helpt you with your math homeworks", sa han. "Me too. Where is the girl who saved me? I want to thank her", sa jag. "She left with Louis. Her name is Elena, and she told me to wish you luck", sa jag. Jag kunde inte låta bli att le lite. Jag vet inte om jag hade trott på det förut, men jag trodde på det nu. Kärlek vid första ögonkastet. Jag hade inte kunnat låta bli att älska att Liam hade hjälpt mig den där första gången, då jag åkte in med min longboard i lycktstolpen. Jag ville verkligen lära känna honom bättre, men det skulle bli svårt. Jag bodde ju i Wolverhampton, medans Liam numera bodde här i London. Samt var med i ett pojkband som skulle slå stort i världen inom kort. Troligen. Alla såg ju bra ut i bandet, alla sjöng bra, de var sig själva. Det var precis det som tonårstjejer fastnade för. Nog hade jag följt X-Factor, bara för att se hur det gick för Liam. Jag hade sett alla deras videodiarys, och garvat, samt saknat Liam. Thats it. Jag gillade honom, jag kunde inte ljuga. Men kär var jag däremot inte, men kanske kunde jag bli... "You look cute when you thinking", sa Liam. Jag flinade. Han log tillbaka. Det lilla leendet jag inte kunde motstå.

 

Jag skämdes. Rejält. Jag hade träffat June igår. Hon hade berättat. Hur Niall hade kysst henne. Hur sårad han var. Och hur förvirrad hon var över sina känslor. Hon visste inte om hon älskade sin expojkvän, eller Niall. I slutet av kvällen hade vi kysst varandra. Länge. Inte en vänskaplig kyss. En riktig. Och jag skämdes. Niall dyrkade henne. Jag hade kysst henne. Ibland undrade jag vad jag tänkte med. Det var fullt med fans på signeringen. Alla ville veta vem Elena var och varför Liam var borta. Jag log mot alla fans som jag signerade åt när jag kände Niall stelna till bredvid mig. Jag kollade upp. Fuck my life. Bokstavligen. Framför oss stod nu June. Hon gav en helt normal kram till både Niall, Louis och Zayn. Louis och Zayn verkade jätte glada att se henne. Hon hälsade på Elena och log stort mot henne. Sen tittade hon varmt på mig, lutade sig fram, la armarna om mig och gav mig en kyss. Jag kunde bara känna Nialls blick brännande emot mig, och bara höra tystnaden som uppstod från fanskaran. Ett enda ord upprepade sig i min hjärna. Varför?

---

Dadadadaaaam, dadadaddaaaaam. Hej på er igen, här får ni delen. Mitt internet krånglar, och funkar inte, så jag har synkat datorn med min iphone. Ska försöka att skriva en massa delar de kommande dagarna, eftersom jag sen ska bort igen. Min familj åker typ bort hela tiden på loven. Men vad tror ni kommer hända? Och tror ni att June och Harry får känslor för varandra? KOMMENTERA!

btw, from nowhere går det inte att fixa storleken på bilderna. förlåt för det, ska fixa det till nästa inlägg!

Nu blev jag, dunno. Skum. Tack för alla fina kommentarer från alla, jag blir superglad och kommer självklart att fortsätta skriva på en ny del så snart som möjligt. Jag ska nämnligen till USA på Måndag, och kommer vara borta i två veckor, vilket betyder noll update. För er som inte har läst Its Gotta Be You än kan ju passa på att göra det om ni vill. Det kommer med andra ord inte bli någon del förens om ungefär två och en halv vecka, ska packa och sådant så jag hinner nog bara börja på en ny del, men ska försöka för eran skull. Sen är jag lite konfunderad över en sak, vet inte om ni svenska läsare har lagt märke till det. Jag har fått engelska kommentarer, vet ni om det är spam eller om det är på riktigt? Och om nu ni engelska läsare använder translate eller så fall, kan ni på något sätt bevisa att ni är "for real"? Hahah jag är bara nyfiken. Ha en toppenbra sommar allihopa, ha kul och bada mycket till skillnad från mig hihi. Nejmen. Lyssna mycket om 1D också. Hehe. Kramar på er.

Den här gifen på Niall dödar. Han är så vacker, omajgosh. Tumblr är bäst, hittade den här fina där hihi♥