Vill bara förklara en fin sak här. Zayn Jawaad Malik är bara Sandras. Oki.
-------------------------------------------------------------------------------------
Nialls perspektiv
Jag visste att det var fel, men jag kunde inte hålla käften om mina känslor längre. Det började närma sig jul, och Julia och Harry skulle åka upp till Harrys familj. Jag skulle åka till min egen familj. Jag var avundsjuk på Harry, jag kunde inte hjälpa det. Det var så jävla fel, och jag var så irriterad på mig själv, men jag kunde inte hjälpa det faktum att jag var hopplöst förälskad i Julia. Jag brukade kalla henne min lilla prinsessa, bara för att vara fånig. Harry trodde att vi bara var vänner. Men jag kände så mycket mer än så. Jag suckade och dunkade uppgivet huvudet i väggen. Det kändes som om Harry tog alla som jag gillade. Det kändes skönt att lägga skulden på honom, men han var trots allt min bästa vän. Jag ångrade mig snabbt. Känslorna för Julia hade börjat växa fram på sista tiden. Hon såg mig som en vän, och var helt naturlig. Men som igår, när hon valde att sitta i mitt knä istället för Harry eller Louis, som hon vanligtvis brukar göra, får jag en pirrig känsla i kroppen. Jag hade bara suttit och dragit in hennes doft och njutit av stunden. Det knackade på dörren. Jag orkade inte resa mig upp från sängen. Jag var för förtvivlad för att ens orka röra på mig. "Niall?" ropade någon utanför dörren. Det var Julias röst. Skulle jag ta tillfället i akt och berätta för henne? Nej, det var för vågat. Jag skulle försöka ligga lågt med det. Fast hittills hade det inte gått särskillt bra. Fuck my life. Jag reste mig upp och tog ett djupt andetag. En snabb titt i spegeln visade att jag såg okej ut, men långt ifrån bra. En djup suck lämnade mina läppar och jag traskade ut i hallen och öppnade dörren. "Hi sweetheart, how are you?", frågade Julia och gick spontant in i min lägenhet. Jag rufsade av en reflex om mitt hår och granskade henne. "Fine", sa jag och öppnade kylskåpet och lyfte ut en halvfull colaflaska. Hon drog colaflaskan ur min hand. "Hey, what are you doing?" sa jag irriterat. Hon tittade skeptiskt på mig. "Yeah right, your fine. Seriousley Niall, I see that you are absolutly not fine, because I know you. Harry told me that you dont wanted to come with them to the nightclub, why? Tell me". Jag suckade uppgivet. Utan att jag märkte det började tårar rinna ner för mina kinder. Varför skulle allt vara tvunget att vara så jäkla svårt? Julias hårda ansikte ändrades. Hon såg förbryllad ut. "Niall... you are crying. Honey, if you dont want tell me, well, it is okay. But I am here for you, forever and always, 24/7, if you want to talk. Niall, you are one of my best friends in world and I love you" Orden värmde i hjärtat. Hon omfamnade mig och jag lutade mig mot hennes axel. Tårarna rann. Om hon hade fattat att det var för henne jag grät hade hon reagerat annorlunda. Men känslan att bara vara i hennes armar och gråta mot hennes axel var obeskrivlig. Jag älskade henne alldeles för mycket.

Harrys perspektiv
"So, what was it with Niall?" frågade jag direkt när jag kom innanför dörren. Julia och Sandra satt i soffan och glodde på tjejfilmer medans vi hade varit och festat - det var nämnligen 18 årsgräns på klubben. Hon tittade upp. "I don't know... he cried, and just cried. Then he fell asleep", sa Julia. Jag kollade beskymrat på henne. "Should I talk to him?" frågade jag. Hon nickade. "Yes, but tomorrow. We need to sleep."

Det första jag gjorde dagen där på var att bjuda upp Niall till lägenheten. Han lät trött, men gick med på det. Julia kom ut så fort han kom in i lägenheten. Niall tittade på henne på ett underligt sätt... ett sätt jag inte lagt märkte till tidigare. Jag kände mig förbryllad. Julia verkade inte lägga märke till det, utan kramade om honom och frågade allt fortfarande var okej. Han nickade utan att släppa blicken från henne. Jag kramade honom och vänskapligt. Julia kom och lutade sig mot min axel. Jag kände mig säker igen. "Do you wanna tell us?" undrade jag försiktigt. Niall skakade på huvudet. Nehe, inte det alltså. Jag suckade uppgivet. "I thought we tell each other everything", försökte jag. Niall kollade på mig med en konstig blick. "I want to tell you Harry, but i cant. Im sorry brother".