Nu kommer allt som jag en gång startade den här berättelsen för. Häng med! Observera att Martina som kommer att nämnas i berättelsen inte finns på riktigt, hon är en påhittad karaktär. Och by the way, jag är inte ett asstort fan av Miley Cyrus, hon var bara ett bra exempel, lol.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Julias perspektiv
Jag tittade tårögt på Harry. Jag visste seriöst inte hur jag skulle klara mig utan honom i ett halvår. Jag hade fäst mig så otroligt mycket vid honom under det senaste två åren. Och Louis, min "brorsa". Niall, killen jag alltid skrattade med. Liam, han som alltid fanns där, vad som än hände. Zayn, som alltid brottade ner mig varenda gång han såg mig för att jag hade försökt göra karate grepp på honom första gången vi träffades, och hur vi alltid stod, innan han träffade Sandra, och tog egobilder i spegeln. Jag log lite vid tanken där jag hade mina armar runt om Harry. När jag för två år sedan bestämde mig för att faktiskt flytta till London hade jag inte räknat med att jag två år senare skulle bli känd. Min skiva hade blivit populär, och Felicia skulle på ett års turné. Jag skulle bara på ett halvårs visserligen, men det var tillräckligt. Felicia kunde ändå ha med sig James. Harry hade sagt att han skulle följa med mig när jag först sa det, enda tills han insåg att bandet skulle på turné samtidigt, fast dock en vecka kortare än mig. De skulle ha sin tredje stora USA turné och jag skulle åka lite över allt i Europa, fast även till Florida under fyra dagar. Jag hatade den hemska känslan av att känna mig ensam. Mitt hjärta dunkande när jag pussade lilla Zac på huvudet och fick en puss av Danielle på kinden. "We miss you already little sister", flinade hon. Jag himlade med ögonen. "Bye then..." sa jag och vinkade. Killarna skulle åka om tre dagar. Jag satte mig på planet mot Stockholm, dit jag skulle först.

Det hade varit många hektiska dagar i Stockholm, där jag möttes av Directioners och ungar som kallade sig för "Joys". De hade började kallat sig för det för att jag hade sagt att det engelska ordet Joy var det finaste jag visste. Jag hade tatuerat det på underarmen. Glädje. Sen hade jag åkt till Frankrike, Italien, Tyskland, Spanien, Holland och inte minst Polen. I dessa länder skulle jag gissa på att jag samlat ihop runt 5000 fans yttligare, per land. Jag kunde inte minst tacka killarna, eftersom många Directioners kommit dit bara för att se "Harry Styles girlfriend", som jag var känd för. Jag hade pratat med Harry och Sandra varenda dag, med Felicia två gånger i veckan eftersom hon också var grymt upptagen. Resten av killarna hade det blivit en gång varannan vecka och Eleanor, Jade och Danielle hade jag pratat med en gång i månaden. Det var konstigt att känna att jag bara hade 5 dagar kvar av allt det här. Tiden hade gått fortare än vad jag hade anat. Jag hade precis landat på flygplatsen och slogs av den varma brisen från USA. Jag hade varit här en gång tidigare. Jag drog ner mina stora "filmstjärneglasögon" som skydd från solen och jag kände hur det blåste igenom mitt linne med USA-trycket på, och hur mitt hår ramlade framför mina ögon hela tiden. Mina händer med mina välskötta naglar som för tillfället var knallröda greppade relingen. Jag gick ner för trappan. I min handsfree gick "Stay" med Miley Cyrus. Jag föredrog att lyssna på musik som en gång hade betytt mycket för mig. Det här var en av de låtarna. Ett leende spreds på mina läppar när det trots allt var ett antal directioners ute i ankomsthallen. Jag drog ur hörlurarna och skrev så många autografer som jag hann, och delade ut ett antal kramar. En tjej sa något i stil med "It has always been a dream to meet One Direction, and the week after I met them will I meet Harrys girlfriend and thats awesome! You are my paragon!". Jag hade kramat om den tjejen extra länge. Sådana där tjejer gav mig så mycket glädje. Dock hade det varit ett antal som hade skrikit glåpord efter mig istället. No offense till någon, men man var inget fan om man inte accepterade killarnas val av flickvänner. En producent fångade in mig. "You gonna perform three of your songs, you will be comitted to some persons. Choose three songs, quick", sa han när vi satt i hans bil. "A band or a single artist?" undrade jag. "A single artist. I know you have listen a lot to her music, and I telled her about you. And she thinks its good if you perform something before her", sa han. Jag blev smått irriterad av att han inte sa vem det var. "Please tell me who it is! Anyway, I think I have made a decision. I take 'What you didn't notice', 'In a love prison' and 'Painful love'". Producenten suckade och himlade med ögonen. "You will see who she are soon. I promise, you won't be disappointed". Han log ett käckt leende. "Painful Love is my favourite", mumlade han. Jag tittade förvånat på honom. "Have you heard my songs?" Han nickade. "Ofcourse. My daughter is a big fan of One Direction, you are some of thems girlfriend, huh? She listen at your album like them are her drug or something. And everytime she says: 'Its Harrys girlfriend who sing'." Jag ryckte på axlarna. Vi kom fram till en arena och han smugglade in mig backstage. Jag såg en tjej med långt brunt hår. Hon vände sig om och log. "Miley!" utbrast jag. Hon gav mig en kram. "Fun to see you, I've heard that you are really good", sa hon. "Julia, you will be out on stage on five minutes", sa producenten. En sminkös sprang snabbt in och började sminka mig kvickt. "Out on stage, now!" föste hon ut mig när hon var klar. Jag hade ingen aning om hur jag såg ut och kollade mig kvickt i spegeln. Det var som en helt annan person tittade på mig. Det fanns inte ett spår av gamla acne ärr eller finnar. Mina ögonfransar var onaturligt långa. Sminkösen föste ut mig återigen och plötsligt stod jag på scenen. En stor mängd publik. Jag började plötsligt darra. Jag hade världens scenskräck egentligen. Jag drog ett djupt andetag och log käckt mot publiken. "You will soon see Miley, but I going to perform three songs before her", log jag precis som introt till "What You Didn't Notice" startade. Jag stod på en scen. Hade precis träffat Miley Cyrus. Jag sjöng en av mina låtar. Jag skulle få se Harry om några dagar. Jag var fullkomligt lycklig.

Harrys perspektiv
"It was a long time ago I saw London, please can we take a walk or something?" undrade Niall. Vi hade kommit hem för en vecka sedan, men det hade bara varit massa jobb med musikvideon till våran nya singel. "I agree with Niall, I need air", sa jag och fläktade mig med handen. Det var i början av Juni. Den här sommaren skulle Sandra, Julia och Felicia fylla nitton. Jag hade fyllt 24 i Februari. Det var 6 år sedan jag mötte Julia. Vi hade hållt ihop som ett par i 4 år.
Till slut kom vi alla fem överens om att ta en promenad. Vi började gå in emot London. Pratade om att Julia borde komma hem snart. Från USA hade hon inte ringt en enda gång. Hon hade bara skickat ett sms där det stod att hon hade mycket att göra. Jag lade märke till en gestalt som gick med ståtliga steg emot oss. Hon hade ett par chockrosa converse och en identiskt färgad klänning tillsammans med ett par svarta strumpbyxor. På armen bar hon en svart jacka och på ryggen en gitarr. Hennes blonda hår blåste i vinden och bakom allt hår kunde jag urskilja ett par gröna ögon. I hennes öron satt ett par hörlurar och hon såg frånvarande ut. Jag försökte fånga hennes blick. "What are you staring out?" frågade Louis. "Shut up, was quiet for one minute", sa jag och koncentrerade mig på hennes ögon. Plötsligt tittade hon åt vårat håll. Ett stort leende spreds på hennes läppar och hon kom springade emot oss. Korkskallarna bredvid mig hade uppenbarligen fattat vem det var och sprang även de emot henne. "I LOVE YOU SO MUCH" ropade jag och tog av hennes gitarr från ryggen och la den på marken innan vi alla fem kastade oss på henne. "Aouch, freak", skrattade hon och började slå lite över allt på oss. Jag tog hennes huvud i mina händer och kysste henne. "I need you", sa jag och log. Hon kastade sig runt halsen om mig jag drog in hennes doft. Det var så underbart att ha henne i mina armar. Det kändes som mitt hjärta skulle hoppa ur vilken sekund som helst, känslan av att hålla henne i mina armar dödade mig. Hon tittade på mig och smekte min kind. Vi log mot varandra och reste oss upp. "I have missed you a lot", sa hon. Jag placerade hennes gitarr på hennes rygg igen. Vi började gå tillbaka. Ingen av oss kände sig så vidare sugna på att fortsätta promenaden. Vi pratade om hur vi båda hade haft det sen i vintras, och Julia berättade att hon hade varit i Stockholm på julafton hos sin familj i alla fall. Jag hörde helt plötsligt min egna röst från hennes väska. Hon rotade och drog upp sin mobil. "Its Felicia" konstaterade hon. De småpratade lite tills hon avbröt engelskan och utbrast på svenska, helt obegripligt: "Har Martina tagit självmord? VA? Det får inte vara sant!" efter ett par korta få ord la hon ner telefonen i väskan igen och föll ihop på marken med tårar i ögonen.
----------------------------
Det är såhär dramat börjar... det kommer bli trubbel nu flickar och pojkar, kommentera!