WOOOAH. Redan del arton, och mina läsare har ökat massor! Tack för alla kommentarer, fortsätt att sprida novellen! :)

För att reda ut allt det här om June: Hon vill inte Niall illa. Hon har bara inte kontroll över sina känslor. Och anledningen till att hon först kysste Harry var för att se om Niall blev sårad eller inte, vilket han blev. Och för att sedan "sopa bort" sitt misstag låtsades hon bara som om allt var helt vänskapligt och gjorde det därför på alla, alltså kysste dem. Hoppas ni förstår bättre nu!

---

 

Jag betraktade henne. "No. I don't want to pretend that we are friends. I don't even want to see you. Bye", sa jag och reste mig upp. Jag gick ut från Starbucks så snabbt som det bara gick, eftersom tårarna började uppenbara sig i mina ögon. Jag ställde mig lite längre ner på gatan och ringde till Louis. "Can you pick me up?" var det första och enda jag sa. Det var ju bara Louis som kunde köra hitills, Harry höll däremot på att ta sitt körkort. 10 minuter senare svängde Louis bil upp på gatan. Jag hoppade in i framsätet. "How are you Niall?" undrade Louis oroligt. Jag höll in gråten. "Fine", sa jag och bet ihop. Vi åkte hem under tystnad. "Follow me up. It is time for you to tell us everything", sa Louis och tog tag i min arm. Vi gick upp till hans och Harrys lägenhet. Harry, Zayn och Elena låg i en hög på golvet och asgarvade. Jag kunde inte låta bli att le lite. "Twister", sa jag. Louis nickade. "Heeeeey Nialler", sa Zayn och skrattade. Sedan fick han syn på min min och slutade tvärt. Han stötte till Harry i sidan. Både stirrade på mig. "How are you?" frågade Harry oroligt. Elena tittade också tyst på mig. Förmodligen tänkte hon att hon inte passade in att vara här just nu. Och som om jag hade läst hennes tankar, sa hon: "Maybe I should go". Hon tittade på mig. Jag log halvhjärtat och skakade på huvudet. "No, stay", sa jag. Hon nickade. "Come here", sa Harry och förde mig till soffan. Direkt när alla fem hade satt sig i soffan, och både Louis, Harry, Zayn och Elena stirrade på mig, bröt jag ihop. Totalt. Jag bara grät och grät. Killarna kramade om mig. När det hade lugnat ner sig berättade jag allt. Från början till slut. Alla var tysta. Sedan sa Harry: "And I think I should tell you all about yesterday. While Louis and Liam were on the hospital did I kiss June. I know it was wrong, but she was heartbroken and I love her, as a friend. So yeah... and I promise, I got so suprised when she kissed me on the signing today, my only thought was 'Why?' I'm so sorry Niall. June told me that you loved her, and I can't get why I kissed her then. Sorry mate", sa Harry. Någonstans hade jag väl redan förstått det, eftersom June inte bara kan ha kysst Harry på måfå. "Its okay Harry. Honestly I don't think I love her anymore. She is... awful. She plays around with my heart and my feelings. She did with you too Harry, don't you see it?" Men Harry var tyst. I stället var det Elena som yttrade sig. "Maybe you don't care about my opinion, because I don't know you at all, almost, but I know how girls act. Some teenager girls is popular in school, got the typical high school boyfriend who is in the soccer team, but when she is home... is she totally alone. Maybe she is unhappy. Some are together with guys the don't even like, only because they don't have any self confidence. And when they really love someone is it hard to understand their feelings. Some can't control them, because they don't know what the feelings means. Maybe it is like that with June", sa hon. Vi alla kollade på henne. "She got a boyfriend... that was the first thing she told me after I kissed her the first time. He was in the soccer team. He have to be hurt by now", sa jag. Harry skakade på huvudet. "No, he's not. June told me that she broke up with him after you kissed her. Because she didn't know who she really loved..." Alla tittade på varandra. "I think Elena is right", sa Louis till sist. "It sounds exactly like June", instämde Zayn. "But I still don't want to see her", sa jag bestämt, även om jag faktiskt inombords kände mig osäker. Fast sedan ångrade jag mig om osäkerheten. Hon hade trots allt sårat mig, och det rejält. "Thank you Elena", sa jag och sträckte ut armarna. Hon gav mig en kram. En kram som jag verkligen behövde.

 

"Okay, I just can't get that Zayn gave you his number today", pladdrade Annie på. Vi satt hemma hos henne, i hennes enorma rum. Det var kväll och Annie hade en klassisk sleep over. Förutom vi två var det Rebecca, Christina och Lucy, samt även Sarah och Britney, våra nyfunna vänner. Jag log. "I like him. He is nice", sa jag. Resten av tjejerna började fangirla om att vi kanske skulle bli tillsammans. Jag trodde inte det va. Som sagt hade jag nog med killar. Min bästa killkompis hette Edmund till exempel. Ett klassiskt brittiskt namn, men hans föräldrar var den traditionella typen. I skolan var han den smarta men sportiga killen, som tjejerna gillade. Alla kallade honom för Ed hela tiden, eller Eddie. "So Sarah and Britney, why was your friend Elena there today?" frågade jag. "They guys told everyone that in the beginning", sa Sarah. "Whatever, maybe she didn't hear. She helped some girl who meant much to Liam yesterday, and then like a thank you gift, Liam gave her privacy time with the guys. And obviousley they liked her. So now shes hanging out with Louis, Harry, Niall and Zayn. She will sleep with them again. But she will tell us everything tomorrow, when we are going home", sa Britney. Jag nickade. "I'm not a fan, but they sing good. After I met Zayn I actually listen at Forever Young. That was the only recorded song. Anyway, I will call Zayn tomorrow and ask him why he gave me his number. Let's have a pillow fight now instead", sa jag. Sedan hade ett kuddkrig brutit ut. Jag älskade att vara barnslig.

---

Händelselöst kapitel, kanske. Är det någon ni vill ha ett perspektiv ifrån eller något annat önskemål? Som sagt, TACK för alla kommentarer. Det peppar mig supermycket! Och att ni fortfarande läser fast att uppdateringen under sommaren har legat på noll. Kommentera! :)