Det var så...märkligt att sitta uppe på läktaren vid fotbollsplanen tillsammans med Bliss och kolla på Aaron och hans lag. Även fast jag satt så här högt uppe kunde jag se att han kastade blickar på mig konstant. Idag hade jag bara satt upp håret i en hästsvans, och helt skippat sminket. Vilket var ett klokt val, eftersom jag hade gråtit hela tiden. Jag sjöng tyst på "So Sick". Sedan slog det mig att det var Nialls audition låt, så jag slutade tvärt. "I don't like to see you like this. You isn't my June anymore", sa Bliss och la armen om mig. Jag lekte med de för långa ärmarna på min kofta och snyftade. "I'm so terrible... I wish I'd never met them", snörvlade jag. "Don't do", sa Bliss. Jag lutade mitt huvud mot hennes axel. Vi var verkligen bästa vänner, i ur och skur. "June, learn to regret things and move on. Always regret the wrong things you do in your life. I will always love you because you are my best friend. What you did was awful, not you. When you feel like you are over Niall I think you should talk to them all and build up a good relationship with them. They were you friends. No matter what Niall will think. Harry, Zayn, Louis and Liam are your friends. Show them who you really are. And tell Niall how sorry you are. I understand him to 100 %, but every single human deserve a second chance", sa Bliss. Det kom ingenting annat än självklara, intelligenta saker ut ur hennes mun. "Everything was okay between us for a while... we said 'friends' and hugged each other, and then... I kissed Harry. I feel like shit and the only thing I can do is feel it", sa jag. Jag märkte att killarna var klara med sin träning. Aaron gav mig en lång blick innan han försvann in i omklädningsrummet. "He look at you all the time", sa Bliss. "I know", sa jag. Några minuter senare kom han upp på läktaren. "Hi June", sa han och satte sig på huk framför mig. Jag kollade på honom. "Hi Aaron", svarade jag lugnt. Bliss höll stenhårt i mig nu. "Why did you kiss all of them?" frågade han. "How did you know?" frågade jag men paniken började sprida sig i kroppen. Han drog upp sin iphone och scrollade ner innan han verkade hitta det han sökte. Han gav mobilen till mig. Det var en artikel från sugarscape. 

Under var det fyra bilder. En när jag kysste Harry, en när jag kysste Zayn, en när jag kysste Louis och en när jag kysste Niall.

"It isn't your problem", sa jag och gav honom mobilen. "You are sad. I'm your boyfriend. I'm here for you", sa han och försökte omfamna mig. "Don't touch me. Your not my boyfriend. It is only one guy in this whole stupid world who I want to be my boyfriend. But he hates me. Just leave me Aaron. I'm sorry, but, just leave me", sa jag. Jag tog Bliss hand och drog iväg henne bort från skolan. Vi gick hem till Bliss för att baka. Jag var så ilsken, ledsen, irriterad. Jag tog ut min ilska på degen. När jag tagit i ett tag började jag gråta hysteriskt igen och satte mig ner på golvet. "Why me?", sa jag och drog bort tårarna under ögonen. En halvtimme senare satte sig Bliss bredvid mig. Hon stoppade in en bulle i munnen på mig och jag åt av den. Långsamt. Hur länge skulle det behöva vara så här? "It is Harrys birthday today", sa jag plötsligt. "Be friendly", sa Bliss. Jag nickade, samlade mig och ringde. Några signaler gick fram. "Harry Styles", sa Harrys röst. Han lät glad. Jag hörde massor av röster i bakgrunden, bland annat två tjejröster. "Happy Birthday Harry", viskade jag tyst.

 

Jag var så glad att Liam berättade för dem. Om hela våran historia. "We like each other, but we don't love love each other, if you understand", sa han och tittade på mig. "I was so happy yesterday on the hospital, because she was alive, so I kissed her. And then I understood that she was the woman in my life. When me and Louis bought a birthday gift to you, Harry, I saw her and I got so lucky, but I ignored the feelings. I mean, we weren't friends or something. The only we have to do now is spend time with each other. And when we really really know each other, we going to be surely in love", sa jag. "Okay, this is to adorable to be true", sa Elena. Killarna instämde. Harrys telefon ringde. "I think it is June", sa han och log. Det såg ut som om alla förväntade sig att Niall skulle reagera negativt, eftersom alla stirrade på honom. Han satt bara stilla. "Harry Styles", sa han glatt. Vi andra pratade med varandra. Harry stoppade ena fingret i örat för att höra henne. "Thanks", sa han enkelt och la ner mobilen. Sedan tittade han på oss alla. "I think all of you were right about June yesterday", sa han och satte sig ner. Det blev alldeles tyst.

---

Del 20, kommentera vad ni tror om allting! :D

förlåt för dålig update, mitt internet har varit nere ett tag. Och ni har blivit sämre på att kommentera! Ni gör mina dagar när ni bara slänger iväg en feedback, så jag skulle bli väldigt tacksam! :) ♥