"Hi, it is Catie. You know, the weird girl who just came to you like you are a ordinary guy" Jag kunde inte låta bli att skratta. "But I'm a ordinary guy", sa jag i telefonen. Här satt jag, på Harrys födelsedag, och snackade med Catie. I och för sig var klockan 9 på morgonen. Harry hade inte bett oss komma och väcka honom förens runt 10 tiden. Jag visste att resten av killarna skulle försöka fixa en ordentlig frukost. Egentligen skulle jag också varit med, men jag smsade Niall och sa att Catie hade ringt. Elena var ju där också. Jag gillade henne med. Hon var en person som var lätt att tycka om. Liksom, enkel att snacka med. Social. Det var lite komiskt det hela. Hon hade hängt med oss nu i två dagar, och skulle vara med oss i morgon också. Jag undrar vem som hela tiden ville ha henne med av killarna. Louis eller Harry, förmodligen. "Don't pretend", sa Catie. "Do you want to meet up or something? I want to know you better", fortsatte hon. "Sorry, I would love too, but it is Harrys birthday today. Tomorrow maybe?" undrade jag. "Send him a happy birthday wish from me. See you tomorrow then, but, where?" Jag funderade, men kom inte på något. "How about where we first met?" frågade jag. "Sure, see you tomorrow then". Jag fixade i ordning mitt hår medans jag sjöng lite. På Taylor Swifts "You Belong With Me". Jag hade gjort en cover på den i en "manligare" version för ett tag sedan. När jag var klar satte jag på mig ett par chinos och en enkel t-shirt med tryck. Jag slog mig ner framför datorn och gick in på twitter. Jag brukade inte vara särskilt aktiv där egentligen, men jag ville ju skriva happy birthday till Harry. 

Skrev jag. Bara några sekunder senare hade jag 30 retweets. De ökade inom de kommande minuterna. Jag kollade på mina mentions. En tjej undrade om jag kunde ha en twitcam. Varför inte? Jag var för lat för att gå till Harry och Louis lägenhet och hjälpa till. Jag länkade en twitcam och började snacka. "Vas happenin?" började jag att fråga. "It is Harrys b-day today... I will go up to Harry and Lou's apartment soon... I'm just to lazy right now", förklarade jag för fansen. Jag svarade på några frågor och berättade vad jag skulle ge till Harry i present. Jag avbröts av att en dörr öppnades. Det var Liam och någon tjej. "Liam!" utbrast jag. "Sorry guys, I have to end now. Have it great today". Jag stängde ner datorn och kollade på Liam. Jag kollade undrande på tjejen. "This is Jennifer, and Jennifer, this is Zayn. Jennifer, Zayn, Zayn, Jennifer", sa Liam. Jag log mot henne. "Hi". Vi tog i hand. Värst vad vi hade blivit gammalmodiga här då. Sedan gav jag Liam en bamsekram. "Jennifer will follow us up to Harry and Louis. We are a bit late, and you too. Niall texted me and told me to bring you with me. Come on now". Jag kollade på klockan och insåg att han hade rätt. Vi gick upp tillsammans. Louis släppte in oss. "Hey guys. Harry is still sleeping. Hi Jennifer, I was with Liam on the hospital. I'm Louis", sa han sedan och hälsade på Jennifer. "Are you okay?" frågade han sedan henne. Hon nickade. "Much better. But I have to rest a lot", svarade hon och log. Det var inte förens då jag noterade hennes och Liams ihopflätade fingrar. Louis stirrade också på dem. Jag och Louis utbytte först en blick innan vi tittade på Liam. Hans min sa inget. Vi gick in i köket. Niall och Elena hälsade också på Jennifer. "I just wanted to say thank you. I would be dead by now, but I'm not, thanks to you", sa Jennifer och kramade Elena. Jennifer fick tårar i ögonen. Jag förstod henne. Tänk att titta rakt in i ögonen på den personen som räddade ens liv. Elena var hennes sista hopp i livet. Om hon inte hade märkt henne hade hon dött. Jag tittade på när Elena besvarade kramen vänligt. Jag fick en känsla av att de skulle bli bra vänner. Samtliga av oss gick in i Harrys sovrum, och sjöng. För en gångs skull hade han haft på sig en pyjamas. Han visste ju att Elena var där och ja. Han ville väl undvika pinsamma situationer. "Happy B-day Harry. You are a big boy now", sa Louis. Harry gjorde en grimars. "Wow, real breakfast", sa han förvånat. "We wanted it to be special", sa Niall. Louis nickade. "We two maded it". Harry log mot dem. Hans blick fastnade på Liam. "Hi Liam, and hi Jennifer", sa han och log stort. "It is kinda creepy that everyone of you know my name", sa Jennifer och skrattade. "Liam told us", log jag. Jennifer log mot mig. Harry öppnade sina presenter. Elena och Jennifer ursäktade sig för att de inte hade några presenter. Harry viftade avvärjande med handen. "Jesus, I have knew you Elena for two days and I just met you Jennifer. It really doesn't matter and I didn't expect any gifts", sa han. Vi alla njöt av den lyxiga frukosten medans vi pratade om allt möjligt. "I talked to Catie today", sa jag. "And?" undrade Niall intresserat. "We going to meet each other tomorrow", sa jag. Jag kunde inte gömma ett leende. "Exciting", sa Liam och log. "Just one question... who are Catie?" Vi kom på att Liam inte visste något om Catie. Ingen av de andra hade gjort det heller innan signeringen, så jag klandrade honom inte. "Zayns future girlfriend", retades Elena. Jag sträckte ut tungan åt henne. "No, it is a friend of mine"; sa jag lugnt. Man kunde inte kalla oss vänner, men jag kom inte på något bättre ord. Vi var tysta ett tag. "I want to tell you something...", sa Liam och tittade på Jennifer. Vi alla tittade på dem. "Jennifer isn't just a friend of mine", började Liam, och Louis mumlade "As if we didn't knew that". Liam gav honom en irriterad blick och fortsatte: "She is the woman in my life".

---

Kort kapitel, men är ganska trött, hehe. Kommer skriva hela dagen imorgon, och ha till framtiden, om man säger så. Men vad tror ni kommer hända mellan Zayn och Catie? Och vad tror ni hände på sjukhuset som fick Liam att säga att Jennifer var kvinnan i hans liv? Kommentera! :D

Del 18 finner ni här nedanför.