Jag gäspade stort bredvid Niall där jag satt i soffan. Klockan var 11pm, och jag var trött. Ovanligt. Louis, Harry och Zayn spelade fifa medans jag och Niall halvsov i soffan. Jag kände hur min mobil började vibrera i fickan. Det var ett osparat nummer. Jag höll tummarna på att det inte var ett galet fan som på något sätt hade spårat mitt nummer. "Yeah, Liam Payne?" sa jag och reste mig upp från soffan för att inte bli störd av killarnas skrikande där ute. Det var tyst i luren ett tag. Snart kommer skriket, snart kommer skriket, tänkte jag och suckade. "Hi... ehm. My name is Elena Wilson", började flickan i luren. Jag gnuggade mig i ögonen. "Okay?" sa jag drygt. Jag var inte på humör för att småprata med någon. Flickan, Elena, harklade sig. "Do you know Jennifer Trace?" Mitt hjärta stannade och jag blev genast piggare. "Yes, I know her, why?" sa jag snabbt. "I'm sitting with her in a ambulance right now... someone has abused her. I found her, and she told be to call you. I calling from her cellphone right now". Det märktes att Elena var omskakad. Varför visste jag inte, troligen av att ha sett en tjej ligga så där blodig på marken. "I'm coming", sa jag och gick ut i hallen. Killarna tittade förvånat på mig. "Which hospital is it?" frågade jag. Hon berättade alla detaljer för mig och till sist la jag på. "Where are you going?" frågade Harry. "Hospital", förklarade jag snabbt. Louis reste sig upp. "Who is it?" frågade Niall. "Louis, you know that girl we met when we bought a birthday gift for Harry? It's her". Jag kände mig förvirrad och rädd, utan att riktigt veta varför. "I'm coming with you. Boys, stay", sa Louis. Jag gav honom en tacksam blick. Vi gick ut till Louis bil och han körde mig dit, till sjukhuset. Jag avskydde att vara på sjukhus. Jag gillade inte tanken, för om man besökte ett sjukhus, var det på grund utav att någon man kände mådde dåligt. Vi gick raka vägen mot receptionen. "Hi, where are...?" Louis tittade på mig. Han kunde ju inte hennes namn. Min blick gick från Louis till kvinnan bakom receptionen. "Jennifer Trace". Kvinnan berättade noggrant för oss exakt vart vi skulle. Utanför rummet där Jennifer skulle ligga satt en tjej, ungefär i våran ålder. Jag gick fram till henne och satte mig på knä. Hon hade sin tjocka täckjacka på sig och en mössa, men ändå såg man att hon hade gåshud. Hon såg skärrad ut. "Are you Elena?" sa jag och tog hennes kalla händer i mina. Hon nickade. "I'm Liam", sa jag. Hon nickade. "I know. I'm a fan", sa hon. Ojdå. Inte så kul för henne. "Thank you, Elena. You saved her life", viskade jag. Hon tittade in i mina ögon. Hennes var blågröna, och håret var mörkbrunt. En sjuksköterska kom ut. "It's not so bad, we just need to sew her wounds. If that is kin to visit her before we sew, you are welcome in here", sa hon. Louis la armen om Elena för att trösta och värma henne. Jag gick in i rummet där Jennifer låg. "Hi Jennifer", sa jag tyst. "She lost much blood, that's why she's so tired. We'll give her iron tablets for blood count will increase and give her blood donations", sa sjuksköterskan. Jag nickade och tog Jennifers hand. "Liam", sa hon svagt. "Yeah, I'm here now", sa jag. "I leave you alone for a short while", sa sjuksköterskan och lämnade rummet. Det var bara jag och Jennifer här inne nu. "Sing something for me", mumlade hon. Jag försökte komma på en lugn låt. Jag började sjunga på Hero av Enrique Iglesias.

 

Hon tittade på mig medans våra fingrar flätades ihop. Tårar började rinna ner för hennes kinder. Jag fortsatte att sjunga efter refrängen. Jag förde hennes hand till mina läppar medans jag sjöng refrängen, I can kiss away the pain. "Dont leave me", sa hon tyst innan hon somnade in. Jag sjöng sista versen. You can take my breathe away.

Jag gick ut ur rummet, efter att motvilligt ha släppt hennes hand. "You guys can go home now if you want", sa jag till Louis och Elena. Elena hade somnat på Louis axel. Louis hade fortfarande armen runt om henne. "What about you then?" sa Louis. "I'm staying here. You have to do the signing without me", sa jag. "Oh no, not a signing", sa Louis och gjorde en grimars. "Elena told me that she and her friends would go on it", fortsatte han. "I have to give her something. She actually saved Jennifers life. She can take my place at the signing. You know, privacy time with you guys", sa jag. Louis log. "Well I wouln't mind. Go for it. I drive her home and pick her up tomorrow morning", sa Louis. Han väckte Elena och talade om planerna för henne. För första gången under kvällen såg jag att hon log. Louis gav mig en kram. Jag tiggde om en kram från Elena och det tog inte lång tid innan hon gav mig en ordentlig reklam. "Tell her that I wish she will be better soon", viskade hon. Jag log och nickade. "Of course", svarade jag. Hon och Louis vandrade ut från sjukhuset. Jag tittade efter dem. Sjuksköterskan kom ut och sa att jag fick gå in och gå och lägga mig där inne om jag ville. Jag gjorde det. När jag kom in i rummet möttes jag av ett strålande leende från Jennifer. Nu kunde jag gå och lägga mig i säkerhet om att hon mådde bra.