Har 17 läsare dagligen, men ändå så kommenterar bara en. Asså, det är ju bara kul att ni läser, men man får liksom extra pepp när folk kommenterar. Vet att jag tjatar, fy på mig.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Julias perspektiv
Beskedet hade kommit så plötsligt. Mitt i min glädje ringer Felicia och berättar att hon har fått ett samtal från Martina Bergqvist's mamma Karin, som säger att Martina är död. Självmord, av allting dessutom. Martina var en tjej som vi hade hängt med lite till och från på högstadiet, som alltid var snäll. Men hon var djupt olycklig; Hennes pappa slog henne, hennes mamma skrek på henne, hon fick massor av stryk av lärararna för att hon hade glömt läxorna och för att hon inte hängde med. Dessutom hatade varenda unge i skolan henne i slutet för att hon alltid skrek massa saker till folk. Jag, Sandra och Felicia var de enda som visste hennes "hemligheter". De andra som vi brukade vara med gick Martina inte ihop med. Hon var tjejen som jag alltid drack kaffe med, som alltid fick mig att skratta. Nu var hon... borta. På ett sätt var det som att förlora en del av sin själ. Hon betydde så mycket för mig. Mitt i allt ihop, för ungefär två veckor sedan, hade Harry fått reda på att hans syster varit med om en bilolycka och att det var oklart om hon skulle överleva. Läkarna visste fortfarande ingenting. Jag skulle sörja enormt mycket för Gemma om det inte varit för Martina, samtidigt. Det hade slutat med att jag och Harry inte pratade med varandra, över huvud taget, på två veckor. Vi sov inte ens i samma säng som varandra; Harry sov på soffan. Louis bodde hos Eleanor nu för tiden. Mina tårar droppade ner på min kudde. Jag drog åt mig täcket. Jag hörde hur det knackade på dörren. Jag kollade emot dörren för att se om Harry reste sig för att öppna. Det gjorde han inte, och inte jag heller. Jag hade ingen aning om hur Sandra eller Felicia mådde, men de hade Zayn och James, och de hade inget att vara ledsna över. Jag visste att bandet skulle till Spanien och Frankrike ikväll, jag hade hört Harry och Louis prata om det igår. Louis hade då kommit in till mig och smekt mig på kinden och sagt: "I love you". Det hade höjt mitt humör en aningens igår. Min brorsa. Han var verkligen som en bror för mig. Tårarna började rinna lite mer. Jag hörde hur Harry smällde igen sin laptop och kastade den på soffan. Han gick emot sovrummet. Jag granskade honom. Han var alldeles rödgråten, och hans lockiga hår var fettigt. Han hade inte duschat på två veckor, och han luktade lite. Men jag brydde mig inte om det. Jag hade alltid varit otroligt ordentlig med hygien, och inte ens en stor sorg kunde få mig att sluta duscha varenda dag. Mitt hår var vått mot kudden. Tja, kudden var i princip helt blöt av tårar och vått hår. Jag såg hur Harry drog ut kläder ur sin garderob och stuvade ner dem i en resväska. Han kastade en blick på mig, men sa inget. Jag kröp under täcket igen. Försökte hålla in tårarna. Han gick ut ur rummet. Jag började gråta igen och la mig mot kudden. Det här blev inte bättre av att vi fullkomligt ignorerade varandra. Faktiskt blev det bara sämre. Jag kände mig övergiven. Övergiven av Harry, övergiven av Martina. Jag somnade.
När jag vaknade såg jag Harry stå i vardagsrummet och dra på sig kläder. Han var nyduschad nu. Hans gamla kläder låg slängda i en hög på golvet. Han kände att jag betraktade honom. Han kollade in i mina ögon. Han var fortfarande rödgråten, och det syntes en stor sorg i hans ögon som inte en dusch kan skölja bort. "We need to talk", sa han och gjorde en gest som visade att han ville att jag skulle komma ut i vardagsrummet. "We can't live like this, Harry", sa jag med ostadig röst. Han skakade på huvudet. "No, we can't. We need to take a break. With each other", sa han. Jag nickade, det var en tanke som hade surrat runt i mitt huvud i några dagar. "I know", sa jag. Han drog på sig sin jacka och sina skor och gav mig en sista blick. "Bye Julia", sa han. Han började gå ut ur dörren, och jag kom på mig med att räkna stegen han tog. Jag sjöng ihop på golvet bredvid hans hög med kläder. Det var slut, över. Jag orkade inte mer. Orkade verkligen inte.

Jag vaknade kanske några timmar senare, jag hade faktiskt ingen koll. Det knackade på dörren. Jag hoppades att det var Harry som hade kommit tillbaka, men det var det självklart inte. Dörren öppnades utan att jag reste på mig. Det var Eleanor. Hon tittade oroligt på mig. "Darling, whats happend?" sa hon och hjälpte mig upp ur högen kläder som jag hade legat i. Jag tittade på henne med massa tårar i ögonen. "We have break up with each other. Or, we have or loveship under a break. We haven't break up official. We just said that we would take a break", sa jag och drog hjälplöst med handen under ögonen. Eleanor plockade upp Harry kläderna och luktade äcklat på dem och gick sedan in i badrummet för att slänga de på tvätt. "Sweetheart... I don't know what I should say... but I know that Harry love you. I know that. The only thing he talked about after he had met you was how wonderful, amazing and fabulous you were. It is just much for both of you right now. Its will be fine again", sa hon och omfamnade mig. Jag grät mot hennes axel. "Eleanor... You are one of my best friends, and you have almost always right, but this time I actually think you are wrong. This was too good to be true. I was together with Harry Styles. Its sounds so impossible. I was pathetic who thought it could be we two forever", sa jag och drog handen igenom håret. Hon greppade mina axlar och tittade in i mina ögon med en stenhård blick. "It wasn't pathetic. If it is pathetic that you was together with Harry, why isn't it pathetic that I am together with Louis? I think you should live with me and Louis until everything be all right again. Do you agree?" Jag nickade. Eleanor drog ut alla mina kläder och la i massa väskor som hon hittade. "Here, take these. I have put down your make up too". Jag tog väskan men ställde snabbt ner den igen med en gest mot mina kläder. En mjukisdress liksom. Jag satte istället på mig min onepiece och satte upp håret i en lös knut. Jag hängde en bag och min handväska över axeln och gick ut i hallen. Det slog mig att det kanske var sista gången jag var här inne. Jag tog upp de två rullväskorna och släckte ljuset och låste lägenheten. Vi stuvade in väskorna i Eleanors bil. "I think you need some fun. I doesn't working this week. What do you say about shopping tomorrow with Sandra, Jade and Danielle?" Jag log svagt. "It will be fun. Thanks, Eleanor". Hon kramade om mig och vi hoppade in i bilen.