Danielles perspektiv
"Zachary Payne, mum said no!" Irriterat fångade jag upp våran lille två-årige buskille i famnen. Jag gjorde pruttljud på hans mage. Han brast ut i skratt. "Can we play hide and seek mum?" frågade han med sina barnsliga små ord. Jag log åt honom. "Mum is busy. I make pancakes. You like pancakes huh?" Ett stort flin uppenbarade sig i hans lilla ansikte. "I love 'em!" sa han entusiastiskt och försvann in till vardagsrummet där han hade alla sina leksaker. De flesta av dem var bilar i olika former. Liam och Louis var ute på stan. Men han borde komma hem vilken sekund som helst nu. Jag vände kvickt på den sista pankakan och ropade Zac till bordet. "Pancakes pancakes pancakes", kom Zac springande på sina rultande små ben. Han klättrade upp på stolen och jag serverade honom en pankaka som han slukade innan jag ens hade hunnit sätta mig. "Dani?" hörde jag Liams röst. Han och Louis kom in i köket. "Dad! Mum made pancakes!" sa Zac. Han kravlade sig ner från stolen och sprang fram och kramade Liams ben. Liam lyfte upp honom. Jag granskade dem. Far och son. De var så fina båda två. Jag vände mig mot Louis. Han log mot Zac. När Liam släppte ner honom lyfte Louis upp honom på sina axlar och började springa runt i lägenheten. "Have you told him yet?" sa jag lågt. "No", började Liam och kliade sig i huvudet. "All right, I tell him sweetheart", sa jag och pussade honom i pannan. "Zac, eat up your pancakes. Dad wants some too, can you share with him honey?" Zac blev ivrig och hoppade genast ner från Louis rygg. Troligen hade Louis nyss varit Zacs häst. "We will marry this month", sa jag kort till Louis. "Wow", sa han och höjde på ögonbrynen. "Niall will be his best man. Felicia will be mine bridesmaid". Louis granskade mig. "All right...?" sa han frågande. "Louis, can you please help Liam with all stuffs we have to do? Its important for both of us". Louis ryckte på axlarna. "Sure, that will be great", sa han med ett snett leende. Jag kramade honom. "Pancakes?" Han skrattade. "Yes thank you, mrs Payne", svarade han.

Harrys perspektiv
Det hade bara varit vi två de två senaste dagarna. Julia gick runt och sjöng. Jag kom och tänka på att hon sjöng för mig. Jag sjöng min låt för henne också. Det var improvisation, men det betydde mycket. Killarna hade pratat med mig direkt när vi hade satt oss ner för att lyssna på hennes konsert att hon skulle flytta. Jag hade då inte erkänt det, men mitt hjärta hade snörjps åt ordentligt. "Look how beautiful it is outside!" utbrast hon och gick fram till fönstret. Hon la sina hander på fönsterrutan. Jag granskade henne bakifrån. Hon hade varit så lycklig de senaste dagarna. Vi båda hade varit helt totalt korkade som tog avstånd från varandra redan från början. Gemma var ju okej. Julia hade visst kommit över hennes kompis Martina. Hon hade berättat anledningen till varför hon brast ihop helt totalt. Jag smög mig fram bakom henne och drog ut hennes armar. "Imagine that you are Rose and I am Jack", sa jag. Hon fnissade. Vi flätade ihop våra fingrar. "We are on the ship of dreams..." Hon vände sig om och tittade på mig. "I don't want to be Rose. And I definatly don't want you to be Jack. You should die then", sa hon. Jag lutade min panna mot hennes. Vi tittade in i varandras ögon. "It won't happend. We will be together forever. We have 70 wonderful years together". Hon skrattade. Jag log. "Harry... I wish that all this shouldn't happend". Jag kysste henne i pannan. "Think forward instead of backwards. Future, not background". Hon log stort. "Lets go outside for a while. You said it was beautiful outside, didn't you?" sa jag. Hon nickade. Vi klädde på oss tjockt och varmt. Vi gick till parken i närheten. Slog oss ner på en bänk. Julia la sitt huvud i mitt knä. "Did you know that winter is my favourite season?" undrade hon. Jag skrattade. "No?" Hon tittade ut i parken. "It is anyway. The landscapes is so fascinating when its winter. It feels like I want to stay here forever". Jag fascinerades av henne, fortfarande. Jag tittade ut i parken jag också. Helt plötsligt blev det svart. Sen hörde jag Julias skratt. Hon hade dragit ner min mössa. Jag drog upp den. Hon hade rest sig upp och var nu några meter bort från mig. Jag kramade ihop en snöboll och kaste på henne. "Hey!" utbrast hon och försökte kasta en på mig. Istället snubblade hon och ramlade baklänges. Hon föll i gapskratt. "I'm such a charming girlfriend", flinade hon när jag drog upp henne. "But still the best one", sa jag och kysste henne. Hon log stort.

Sandras perspektiv
"This is fabulous!" sa jag när fick syn på resturangen. "But it needed renovation". Zayn la armen runt om mig. "Are you sure you want this?" Jag nickade uppspelt. "Sure, I pay it", sa han. Jag kysste honom. Jag gick runt och kollade i resturangen. Det här var vad jag ville göra. Jo, det behövdes verkligen en renovering. Stället hade perfekt storlek, men det såg mest ut som ett sunkigt café med trista beige färger. Jag skulle göra om det till ett toppenställe.

---

Förlåt för att det dröjde ett tag. Enjoy the part! ♥