Sandras perspektiv
Irriterad torkade jag av bordet i resturangen. Det kändes som allt var hopplöst. Jag hade fräst till mina kunder hela dagen, och funderade på att stänga för kvällen. Jag ville inte gå hem. Jag visste inte heller vad annars jag skulle gå. Jag saknade min familj hemma i Sverige. Jag hade trott att det skulle vara det minsta problemet, men icke - jag hade inte lämnat Storbritannien på snart tre år. Det slog mig att jag faktiskt hade bott här i fyra år. Minnen kastades tillbaka på mig. Allt från första gången på den där signeringen till vårat senaste bråk. Sen dess hade han inte varit hemma. Jag visste inte var han var, och var för ledsen för att orka bry mig. Bråket hade varit efter middagen hos Jade och Niall. Den hade varit hemsk. Jag misstänkte att Jade anade något. Men helt ärligt hade jag ingen lust att prata med det med henne. Inte med någon. Jag ville prata med någon som inte kände killarna så bra. Min första tanke hamnade på Martina, innan jag kom på att hon inte fanns längre. Hon var den första vännen vi fått när vi bytte skola från mellanstadiet till högstadiet. Andra tanken hamnade hos Celia. Hon var lätt att prata med, men jag hade inte ett sådant stort "band" med henne ännu. Jag lät den sista mannen äta färdigt på sin middag innan jag stängde och sjönk ner mot skyltfönstret. Ilsket slängde jag iväg trasan. Varför skulle livet vara som sämst när man verkligen inte orkade?

Harrys perspektiv
"Im tired", suckade Julia och la sig ner i soffan. Jag la mig bredvid henne och kollade in i hennes gröna ögon. Jag bokstavligen drunknade i dem - det var så hon sa om mina. "Well... we can look at a movie and eat... popcorn?" Hon log snett. "I know which movie". Hon reste sig upp och hämtade en film ur hyllan och slängde den på min mage. Love Actually. "Sometimes I wonder if you can read minds or something", sa jag. "No... I just were a big fan and know my boyfriend", sa hon och lutade sig ner för att kyssa mig. Jag besvarade den. "You wanted your first date like this. We didn't have any first date", sa hon medans hon gick ut i köket. Hennes blonda hår hängde fritt över ryggen och hon hade strukit det bakom öronen. Hon hade ett par stora pärlörhängen, min hoody, ett par mjukisbyxor och ett par raggsockor. Jag betraktade henne bakifrån. Hon la in en popcorn påse i micron. Hon vände sig om och tittade på mig. "How are you, Harry?" frågade hon. "Im fine as long I am with you", sa jag. "And you?" Hon log stort. "The same". Hon vände sig om igen och plockade ur de färdig poppade popcornen. "Put in the movie", sa hon med en nick mot teven. Jag satte in den och började zappa för att få in rätt läge. Hon satte sig i soffan med sina fötter på bordet, där popcornskålen stod framför. Hon drog upp huvan och stoppade in händerna i den alldeles för stora hoodyn. "Are you cold or something?" frågade jag och tog en näve popcorn. "Yeah... A bit", sa hon. Jag la armen om henne och drog ner hennes huva. "Your hair smells better than my hoody alright?" sa jag som svar på hennes frågande blick. Hon skrattade. Jag pussade hela hennes nacke. Hon log mot mig. "You are so beautiful and flirty", sa hon och kysste mig länge. Hon la armarna om min hals och jag la henne ner på soffan. Rätt upp i alla kyssar började hon skratta. "What?" frågade jag och drog henne intill mig igen. "Thought we would watch a movie... but this is okay too". Jag kunde inte låta bli att kyssa henne i pannan och luta henne emot mig. Vi hade redan missat tjugo minuter av filmen, men ingen av oss orkade bry sig. Hon tog en näve popcorn och matade mig med några. "Open your mouth", sa hon. Hon försökte pricka min mun med popcorn. Hon träffade bara två och vi båda skrattade åt hennes misslyckande. Golvet bakom mig var fullt med popcorn. Jag kysste henne igen. Det var bara ett mysigt tillfälle. "You taste popcorn", sa jag. "You too", sa hon med ett flin. Bakom oss såg jag Hugh Grant och Emma Thompson prata. En halvtimme senare låg hon i mitt knä. Jag lekte med hennes hår medans hon lekte med mina fingertopppar. Samtidigt tittade vi fokuserat på filmen. "I'm tired..." mumlade hon. Jag smekte hennes kinder. Hon tittade upp på mig. "Its okay, you can go to bed if you want". Hon hade fortfarande sin blick fäst på mig. "I don't want to leave you Harry", sa hon och pussade mina fingertoppar. Jag lutade mig försiktigt ner och kysste henne. Jag älskade henne så att det gjorde ont. Det var en obeskrivlig känsla. Bara en kvart senare sov hon i mitt knä. Jag fortsatte att leka med hennes hår med min ena hand. Den andra var nu inflätad i hennes. Jag böjde mig ner och pussade henne på pannan. Jag sträckte mig efter min mobil. Jag tog ett kort på henne. Hon låg där och sov, så fridfullt. Det var mysigt.

"Harry?" Jag vaknade. Hennes doft slogs emot mig. "Hi cutie pie", sa jag. Hon kysste mig och fnissade. Jag strök bak hennes lugg bakom örat. "We slept in the couch this night huh?" frågade jag. Hon nickade. "Yeah... I was so tired. Im sorry". Jag drog henne intill mig för att aldrig vilja släppa henne igen. "It doesn't matter". Jag drog upp min mobil från fickan och visade kortet. "You are so beautiful when you sleep". Hon tittade ogillande på bilden. "Yeah sure. Beautiful. I think you change the word. Ugly is the correct one". Jag skakade på huvudet och såg strängt på henne. "I don't like when you say things like that about yourself. You are perfect just the way you are". Jag kysste henne igen. Om och om igen. "Are you hungry?" frågade hon. Jag skakade på huvudet. "Not me neither". Det knackade på dörren. Vi både såg upp mot den. Vem det en var, hade jag något emot den personen just nu. Julia reste sig upp och öppnade. In kom Zayn. Jag hade sällan sett honom gråta, för han var inte den typen. Men just idag så var han rödgråten och det syntes lång väg. "Whats the matter with you?" frågade jag och synade honom. "Nothing... I only have eye inflammation", ljög han. "Yeah Yeah, sure", muttrade Julia. Jag log snett mot henne. "Seriousley... you can tell us everything. We are your bestfriends", sa jag med en menande blick. Han skakade på huvudet. "I think you had breakfast here", sa han och kollade sig omkring i köket. "You interrupted our love moment, so no, we have no food", sa Julia. Hon vände sig om mot mig och log. En svag uppenbarelse av ett leende dök upp på hans läppar. "I'm sorry... I go to Liam and Danielle instead". Jag reste mig upp och grabbade tag i hans arm innan han hunnit ut i hallen. "Mate... why don't you eat home, in your apartment?" Jag såg på honom att han funderade. "I forgot the keys". Han var inte bra på att ljuga. "Call Sandra or something". Han ryckte till vid hennes namn. Jag började bli förvirrad. "I can't... she is home in Sweden", sa han. Han bet på sin underläpp. Jag kände hur armen i min hand darrade. Han bröt ihop och tårar började långsamt sippra ner för hans kinder. "You haven't forget the keys", sa jag med stadig röst. Han skakade på huvudet. "I don't want to go out. I'm too fragile Harry". Jag kollade mot Julia bakom mig. "In Sweden... but why?" frågade hon enkelt. Zayn bara skakade på axlarna. Jag släppte honom. Han vinkade lite tafatt och gick ut igenom dörren. Jag tittade in i Julias ögon. De var fulla av oro.

---

Dadadaaam. Påminner er åter igen om karaktärstävlingen. Och Tilde, du sa att du skulle ansöka, men jag har inte fått något mejl. Det är bara en påminnelse, om du skickat men till fel adress eller något... i alla fall, så vad tycker ni? FEEDBACK! :)