Julias perspektiv
"Niall", sa jag med knappt hörbar röst, "I love you too, but as a best friend. Please tell me that you kidding me, please Niall". Hans blåa ögon tårades och han skakade på huvudet. Jag kollade snett på Harry. Han hade huvudet i händerna. Fan också, jag måste göra något åt det. "But, I know that you love Harry. And you two are made for each other. Im so sorry Harry, im really sorry", sa Niall och reste sig upp. Visst hade jag en plan, men den fick jag avvärka efter jul. Vi behövde bara komma bort och tänka. Niall var på väg mot dörren. "Niall... uhm wait", sa jag en smula förvirrat. Han tittade på mig. Jag tittade ner. "Merry christmas", sa jag tyst. "To you too", sa han och klev ut igenom dörren. Allt brast inom mig. Jag började gråta hysteriskt. Harry omfamnade mig och vaggade mig. "We have to work this out", viskade han. "We will have a great christmas, without the others, just you and I. We fix the problems when we are back. I love you", sa han. Orden kändes tröstande. "I love you so much Harry, never forget it. Never".

Harrys perspektiv
Jag låtsades att allt var normalt, men inombords skrek jag. Om jag hade vetat att Niall gillade Julia hade jag försökt reda ut det. Men att det kom så plötsligt... det var svårt att ta. Han hade också rätt att gilla henne, men... det kändes bara fel. Jag försökte sätta mig i hans situation och insåg förstås att det måste vara jobbigt för honom. Bara att han såg oss tillsammans måste vara en plåga för honom. Jag och Julia hade suttit tysta i bilen, båda i sina egna tankar. Vi måste hålla humöret uppe när vi kom fram till mamma och Gemma, låtsas som om allt var bra. "We have to talk Harry", sa Julia plötsligt. Jag tittade på henne. "About what?" sa jag, fast jag visste vad hon menade. "About Niall. I have a plan, but i want to hear what you think about it", svarade hon utan att besvara min blick. "Sure, speak out", sa jag och log för mig själv. En tillstymmelse till leende började uppenbara sig på hennes läppar. Hon vände sig om för första gången på flera dagar och kollade rakt in i mina ögon, och jag kollade in i hennes mörkgröna ögon. "Hi", sa jag försiktigt. Hon började skratta. "Silly", sa hon och skakade på huvudet. "Anyway, tell me now", sa jag. Stämningen kändes mycket bättre nu. "I know someone who are perfect for Niall. Shes fabulous, and they would be a great couple. What are you think?" frågade hon. Jag kollade frågande på henne. "So who is it?" frågade jag förvirrat. "Its a surprise. Lets give a try?" sa hon och kollade bedjande på mig. "Yeah yeah, okay, right. Lets do so then", sa jag och svängde in på gatan mot mitt gamla barndoms hem. Det snöade ute, vilket det sällan gjorde i Storbritannien - regnets eget land. "Here we are", mumlade jag och kände glädje inombords. Förhoppningsvis hade mamma gjort julgodis och en stor kalkon. Vi hoppade ut ur bilen och knackade på dörren.

Annes perspektiv
"Gemma, they coming now!" ropade jag upp i huset. Jag sprang ivrigt mot dörren och ryckte upp den. "Hi sweethearts", sa jag och kramade om dem. Harry hade hittat den perfekta tjejen för honom. Hon var vänlig, artig, och söt, vilket var perfekt för Harry. När han för första gången hade berättat om henne hade han sagt att direkt när han såg henne och började prata med henne visste han att det var hans dröm tjej. "Hi mum", sa Harry. Jag pussade honom på kinden. "Hi Anne, it was a while ago", sa Julia leende. Jag visste inte om det var inbillning, men hennes ögon såg rödspruckna ut. Hade de bråkat, eller vad hade hon annars gråtit över? "Hi darling, nice to meet you again", sa jag vänligt och bjöd in dem till vardagsrummet. "GEMMA!" ropade jag igen. "Yeah, im coming mum", hördes hennes röst och hon sprang ner för trapporna. Jag tittade glatt på när hon kramade om Harry och Julia. Det var inte ofta jag träffade dem, så lyckan var stor när de väl kom. De pratade på som vanligt, men ändå kändes något fel. "Uhm mum, we are quite tired. A long day you know. Is it okay if we go to bed?" undrade Harry. Jag tittade moderligt på honom och sen på klockan. 9pm, det var alldeles för tidigt för att vara två ungdomar. Jag rynkade på ögonbrynen. "Alright, it is your choice", svarade jag. Harry log tacksamt och de började gå. "Harry, wait. Can I talk to you a few minutes?" Jag var tvungen att ta reda på vad som var fel. De måste ju visa lite julglädje åtmindstonde. "Honey whats wrong? You both seems... tired, sad. Have you fought?" frågade jag oroligt. Harry tittade sig omkring som om han var rädd att någon skulle höra. "No... the problem is that Niall is in love... in Julia", sa Harry osäkert. Jag tittade förvånat på honom. "And she feel the same?" sa jag oroligt. Han skakade kvickt på huvudet. "No, ofcourse not. But to see him sad like this... its hard to us both. Thats the problem. Good night mum", sa han och gick ut ur rummet. Jag tittade förvånat på honom och lät långsamt hans ord smälta in.
-------------------------------------
Blir grymt glad när ni kommenterar! :-)
Skriver en ny del i eftermiddag, tack för att ni läser.