Verkar som om jag förlorat läsare... kommentera? :c
----------------------------------------------------------------
Julias perspektiv
"Harry... how are you?" undrade jag oroligt. Blod sipprade ner från hela hans ansikte och tårarna strömmade ner från hans kinder. Hela han stank alkohol, men jag brydde mig inte. Han lutade sitt huvud mot min axel där vi satt i Zayns bil. Jag klappade honom lugnade över ryggen. Det var vi två, Sandra och Zayn i bilen, medans resten av dem satt i Liams bil. Både Zayn och Liam hade låtit bli att dricka så att vi skulle komma hem utan att behöva ta taxi. Vi svängde in mot lägenheterna. Jag förde upp Harry till våran och Louis lägenhet, med Eleanor och Louis tätt bakom oss. De gick direkt in till Louis sovrum, men Harry gick mot toaletten. Han kräktes, gång på gång. Jag hade alltid haft fobi för det där, men jag intalade mig att jag kunde göra allt för den jag älskade. Han var alldeles vit i ansiktet. "Come honey, we go to bed", sa jag och ledde honom in till vårat sovrum. Han lade sig försiktigt ner på sängen med ihopbitna tänder. Jag gick och hämtade en trasa och plåster och torkade bort allt blod och klistrade försiktigt på plåster. Jag klappade honom kärleksfullt på kinden. Jag gick och hämtade en hink ifall han skulle behöva kräkas igen samt ett glas med vatten. Jag städade äcklat toaletten med klorin och gick sedan och la mig själv.

"Julia, get up", sa Eleanor. Hon skakade om mig. Jag var alldeles för trött för att orka upp egentligen, men vad hade man för val? "Harry throw up yesterday night", yrade jag. "Yeah, I know. Louis take care for him right now... I think it was because he was drunk, but the fight can have something to do with it too", svarade hon. Jag steg upp och knöt min sammetsmorgonrock runt om mig. Mitt hår var lockigt och rufsigt, och jag såg absolut inte attraktiv ut för fem öre. Harry låg i soffan och kollade på nyheterna med en kopp te framför sig. "Hi, how are you?" undrade jag och satte mig bredvid honom. "Better than yesterday anyway", sa han och la sitt huvud i mitt knä. Jag smekte hans kind och lekte med hans hår. Bara ögonblicket var mysigt, utan att jag ens tittade i tv:ns riktning. "Oh damn", kom det från Louis. Jag vände mig om. Han och Eleanor stod med huvudena tätt ihop och läste ur en sådan där tidning där det bara var massa skvaller bilder. "What is it?" undrade jag. Louis kastade tidningen emot mig. Till min förskräckelse såg jag en bild på när jag puttar bort Niall ifrån mig och en när Harry och Niall slåss.

NIALL HORAN AND HARRY STYLES FROM ONE DIRECTION BEAT EACH OTHER
A witness saw yesterday Niall Horan and Harry Styles from One Direction in a bloody struggle. According to the witness they had a fight over that Niall tried to kiss Harry's girlfriend, Julia Wahlgren. A contributing factor was obvious that both were drunk. A month ago we reported that the Niall was dating one eighteen year old who according to him to be Julias best friend. We hope that this girl takes it in stride, but nobody knows how she reacts when she is dating the guy tries to kiss her best friend. And we also have no information about Niall and Harry are enemies, it is too early to tell, so we'll wait and see what happens with the two guys.

"Give me that one", sa Harry och ryckte ifrån mig tidningen. Han la bara ner tidningen när han såg vad den handlade om. "Harry... maybe you should talk to Niall", sa jag försiktigt. "You know what? I give him a second chance last time he came with his 'I love Julia', but this time, no. He have Jade, isn't she good enough?" muttrade han. "I don't know actually Harry... you both were drunk. He love Jade, he don't love me anymore. Sometimes when you are drunk can't you handle what you do, and I think that it wasn't his fault, it was the alcohol", sa jag fundersamt. "Well, maybe. But I dont want to talk to him anyway", sa han och satte sig upp. "Your choice", mumlade jag.

Det hade gått en vecka sedan den stora fighten mellan Harry och Niall - och ändå hade de inte pratat med varandra över huvudtaget. Harry hade gått ut för att träffa någon som jag inte visste vem det var. Jag hade absolut inget att göra, och kände inte för att vara med en gråtande Jade. Sandra gjorde något med Zayn, Felicia hade fått ett samtal från någon hade träffat för en vecka sedan på klubben så de var ute med varandra... Danielle jobbade och Eleanor var med andra vänner. Niall kunde jag inte vara med, eftersom det hade varit en awkward silence mellan oss sen förra veckan, som sagt var Zayn upptagen, och Louis och Liam skulle vara ute i London idag, och här var jag ensam kvar. Ett leende spreds på mina läppar när jag kom på vem jag kunde ringa. Tre minuter senare var det bestämt att jag och Celia skulle träffas vid Londonbridge om en halvtimme.
"It was a long time ago", sa hon och skakade på huvudet. "No, we see each other every day in school?" försökte jag. "No offense, but you is with your guys all the time and how much time do you give me? Not more than a few seconds", sa hon. Hon slog mig i bakhuvudet men greppade sedan min arm för att gå armkrok med mig. Vi pratade om vad som hade hänt på senaste tiden samtidigt som vi letade efter ett ställe att äta lunch på. "This looks great", sa hon och pekade på en italiensk resturang. Jag ryckte på axlarna och vi gick in. Vi fortsatte prata precis som vanligt tills Celia stelnade till. "What is it?" undrade jag. "Isn't that... Harry?" frågade hon oroligt. Jag kollade åt hållet hon tittade åt. Jo, visst var det Harry. Jag gömde mig bakom menyn. Han satt med en söt tjej med brunt hår. Han la sin hand på hennes, och de kollade varandra i ögonen kärleksfullt. Jag försökte hindra tårarna från att komma. "Jävla falska jävel" mumlade jag för mig själv och Celia kollade oförstående på mig. Hennes lugg spretade åt alla håll och hennes ljusblåa ögon såg medlidande ut. "Im sorry", sa hon och kramade min hand. Jag kollade på dem igen. De reste sig från sitt bord och han gav henne en kram och en puss på kinden. Jag kunde inte tro det. Jag ville inte tro det. Efter allt vad vi hade gått igenom tyckte jag helt ärligt inte att jag förtjänade att han skulle gå bakom ryggen på mig. Jag tog ett beslut inombords. "Can I live with you Celia?" undrade jag. Hon såg förvånat på mig men ryckte på axlarna. "Sure, but I have a older brother who is annoying and a mum who can't cook at all", sa hon. Jag skrattade. "Fine with me", sa jag. Vi hade fått sommarlov i torsdags, och idag var det fredag. En lång sommar lång nog framför mig.

Louis perspektiv
"Harry... where is Julia?" undrade jag. Jag hittade henne inte i lägenheten, hon hade inte lämnat någon lapp, hon svarade inte på telefonen. "I don't know, I come home about a few minutes ago", svarade han lungt, trots att jag såg oron i hans ögon. "Beg Sandra to call all her friends, you know, Celia, Ashley, Hope and Isabella, I went to every one else and ask if they knew something", sa jag och gick ut igenom dörren. Ingen av killarna hade sett henne. Inte Sandra heller, och Felicia var inte ens hemma. Niall sa att Jade var hemma hos sig med sammanbiten röst, men det var det enda spåret jag hade att gå på. Jag klappade Niall vänskapligt på axeln och gick ut på gatan för att gå mot Jades hus. Då ser jag en tjej med svart långt hår och lugg. Bredvid henne går en rödgråten tjej som jag känner igen. Vad hade hänt? "Julia?" ropade jag förtvivlat och sprang över gatan. Jag hann precis över innan en buss kom. "Louis, you are crazy, you could have been killed!" utbrast hon. "Who cares, whats happening?" undrade jag oroligt och tryckte henne intill mig. Jag hörde hur hon började snyfta mot mitt bröst. "Nothing", viskade hon knappt hörbart. Jag kollade frågande på Celia som om hon skulle kunna ge mig alla svar. Hon skakade på huvudet och tittade ner. "Get inside, we all are really anxious", bad jag. Hon lämnade min famn och torkade bort tårarna. "Sorry Louis, I live with Celia now", sa hon. Jag tittade frågande på henne. "At least a little while", fortsatte hon. "Julia, tell me whats happend. I've been worried when you say things like that". Ett tillstymmelse till leende dök upp på hennes läppar. "You don't have to. I'll be fine forever", sa hon med darrande röst samtidigt som hon fortsatte gå. Jag tittade förvirrat efter henne. Vad hade hänt?

Liams perspektiv
Jag undrande när vi skulle berätta nyheten för alla. Det hade kommit så mycket på en gång, men mitt i allt drama kunde det behövas lite glädje, även om det skulle vara svårt att ta in. Julia hade lämnat Harry av någon anledning som ingen visste, och hade inte setts till sedan i Fredags, och det var Onsdag idag. Harry hade inte startat en konversation självmant sen dess. Niall och Jade satt i varsitt hus och grät floder båda två. Jag själv önskade att de bara kunde sätta sig och prata ut om det. Vi hade ställt in massor av signeringar samt en konsert på grund av dem två. "Sweetheart?" ropade Danielle i dörröppning. "Is you already home?" undrade jag förvånat men kysste henne lätt. Hon nickade. "The nurse told me to be careful and don't dance so much at usual. Shall we tell them now by the way?" undrade hon. Jag ryckte på axlarna. "Sure, but Julia isn't here, and I actually want her to know", sa jag tveksamt. "Call her first, so can we go up to the others and tell them", sa hon leende och kramade om mig. "Our life gonna be perfect Liam. You and I forever you know", sa hon. Jag log för mig själv och pussade henne snabbt på munnen. "Okay then", sa jag och letade upp Julias nummer i mobilen. "Hi Liam", sa en snörvlande röst. Jag blev genast orolig. "How are you?" undrade jag. "Okay", svarade hon tyst. "I just want to told you... Danielle is pregnant".