Zayns perspektiv
Det var deppiga dagar för alla i bandet. Jag själv ville inte erkänna att jag var otroligt lycklig nu, till skillnad från de andra. Eller, det var väl inget fel på Louis eller Liam heller, men de hade automatiskt satts in i deppmode när både Harry, Niall, Jade och Julia i princip bara grät. Anledningen till min lycka hette Sandra. Hon var så fantastisk på alla sätt och vis, och jag kunde alltid vara mig själv med henne. Vi var som bästa vänner samtidigt som vi älskade varandra. Vi kunde göra vad vi ville med varandra utan att skämmas. Det var det som gjorde det hela en bit fantastiskt. Jag låg och stirrade upp i taket. På mitt bröst låg hennes lockiga huvud och vilade sovandes. Jag ville inte väcka henne, och det var ganska skönt att bara ligga och tänka på allting med hennes doft i näsborrarna snusandes på mig. Jag kunde känna hur hennes andetag pustades ut mot min kropp. Jag sträckte mig mot nattduksbordet och tog min mobil och mina glasögon. Jag älskade att bara gå runt i de där glasögonen på morgonen, utan en anledning egentligen. Klockan var 7.13 am, vilket gjorde att jag var tidigt uppe, om det nu inte varit så att vi skulle ha en stor signering idag. Egentligen orkade jag inte. Jag skulle velat ligga hela dagen i sängen och bara prata om allting med Sandra tätt intill mig. Jag suckade ljudligt. Hon rörde oroligt på sig. Jag smekte hennes kind och granskade henne. Mitt alarm ringde ljudligt. Jaha, då var den fina stunden över. Hon tittade sömndrucket upp på mig. "Good morning", sa jag leende. "How long have you been awake?" undrade hon och gnuggade sig i ögonen samtidigt som hon satte sig upp på sängen. "Just for a while. We have a big signing today, you can come with us if you want, or stay home", sa jag och sträckte på mig. Hon såg ut att fundera. "Actually I think I need to talk to Julia and Celia. Harry hasn't done anything...or?" Hon tittade snett på mig. Nej, jag kunde knappast tänka mig att Harry skulle gjort något medvetet som sårade Julia; hon var hans allt. "Do so then", sa jag och kysste henne mjukt. Hon log brett. "Love you Zayn, have a nice day", sa hon och tog mitt ansikte mellan sina händer. Vi tittade in i varandras ögon. Vi båda log. "I love you too", sa jag och gick ut i köket.

Felicias perspektiv
Jag vaknade av att mobilen surrade bredvid mig. Jag tog irriterat upp den. Meet today again? xxx James, stod det i smset. Han gjorde mig glad. James Campbell var killen jag mötte på nattklubben för ett par veckor sedan. All min lediga tid i London hade jag tillbringat med honom. Och tja, det hade hänt lite grejer i mellan oss. Ganska mycket om jag ska vara ärlig. Vi dejtade för fullt trots att vi bara känt varandra i ett par få veckor, men det var något speciellt med de där vackra blåa ögonen. Albumet som jag hade spelat in skulle släppas i morgon vilket gjorde att jag skulle åka hem i kväll. I'd love to, went home today xxx Felicia, knappade jag in som svar. Det dröjde ett tag innan han svarade. Can I come with you?, skrev han. En värme fyllde min kropp. With me... to Sweden? If you want... skrev jag. Fingrarna skakade av förväntan. Svaret kom snabbare den här gången. Yes! Meet me 9am in Westfields. love yah xxx, skrev han. Jag stirrade på smset. Sa han nyss... "I love you"? Jag log och gick upp ur sängen för att göra i ordning mig.

"Hi", sa han och omfamnade mig. Vi stod mitt i köpcentret. "Are you sure you want to come with me? I mean, ofcourse I want you to do that, but we have just known each other for a short while, and im going to work a lot, with my album and yeah you know", babblade jag på. Han skakade på huvudet och skrattade. "Silly, I actually know when I see a girl I like. I went into you because I wanted to have a reason to talk to you. You should know a thing... I have never been in love with someone before. Well, I had girlfriends when I was younger, but they didn't mean anything. This is real. I know we just have known each other for a while but... I can't hide my feelings for you. I really love you, please", sa han och hans skratt dog ut. Vi gick under tystnad runt i affärerna. "Its your choice ofcourse... but okay. And I love you to James. You make me feel special", sa jag tyst. Han log. "You are special", svarade han och la armen runt om mig.

Celias perspektiv
"Celia, open the door", ropade Chris's röst inne i från sitt rum. "Why can't you do it?" skrek jag tillbaka. Han svarade inte. Jag mimade ett tyst "Sorry" mot Julia och gick ut i hallen och öppnade dörren. Det var Sandra. "Oh, hi", sa jag undrandes. Visst, vi var med varandra i skolan och så, men det skrämde mig lite att hon visste var jag bodde. "I called Jade and ask where you lived", förklarade hon som hon hade läst mina tankar. Jag nickade och bjöd in henne i vårat lilla hus. "I like your house", sa hon artigt och log. Jag log tillbaka. "Do you want something to eat when you talk to her?" frågade jag och öppnade spontant kylskåpet. "How did you know that I wanted to talk to Julia?" undrade hon. Jag ryckte på axlarna. "What else would the reason be that you came to my house?" sa jag och höjde ena ögonbrynet. Hon tittade rodnandes ner i marken. Jag flinade åt henne. "You know I love you Celia", sa hon efter ett tag och kramade mig. Jag fnissade. "Sure. Do you want something to eat or not?" Hon log stort. "Yes please", sa hon. Jag plockade ur bullarna jag och Julia bakade igår och la in dem i ugnen några minuter. "Hot Chocolate? Coffe?" frågade jag. "Hot Chocholate, thanks", sa hon och jag satte på en kastrull med mjölk. "Wait, I gotta get Julia. Back in a few seconds", sa jag. Julia tittade upp på mig. "Is Sandra here?" frågade hon med ynklig röst. Hon hade inte gjort annat än att gråta de här veckorna hon varit här. Jag nickade. "She wants to talk to you", sa jag. Hon var på väg att öppna munnen men jag tystade henne genom att säga "And she hasn't said anything about Harry, so you can breathe. Come on mate", sa jag och drog upp henne ur sängen. "Uhm.. Cel? Thanks for everything this weeks. You really are on of my best friends". Ett leende dök upp på hennes läppar. Jag log bara till svar, men fick en stor kram. "You and your hugs", sa jag. Jag brukade aldrig bli kramad annars; det var först när jag träffade Julia jag började krama alla kompisar. Tidigare hade jag inte gett Hope, Bella eller Ashley ens ett handslag. Oliver hade jag visserligen kramat, men det var inte samma sak som en kompiskram. Vi gick ut ur köket. Sandra tittade oroligt på Julia och kramade henne. De babblade jätte länge på svenska som jag inte begrep ett ord av samtidigt som de åt bullarna och drack den varma chokladen. Efter ett långt tag avslutade de med en kram. "I need to go home and fix this damn stuff how going on. Thanks for this time, and tell your mum that I am glad that she let me live here for a while. See you soon", sa hon och kramade mig. Sen gick dom bara.

Julias perspektiv
Jag och Sandra gick runt och pratade. När vi kom till våra lägenheter såg vi två stycken personer utanför. En var Harry, och den andra var tjejen. Han kramade om henne länge. "Du måste göra det här själv. Jag står här bakom hela tiden och lyssnar", viskade hon och pekade på husknuten. Jag tog ett djupt andetag. "Harry, what the hell is going on here?" Tjejen tittade på mig med sina ljusgröna ögon. "Hi, you have to be Julia", log hon stort. "I am Daisy, Harrys cousin. Harry have told me everything about you". Jag tittade förvånat på dem båda. "Cousin? I thought you were... the girl Harry dating... the new one", sa jag och tittade snett på Harry. Han såg förvånad ut. "I was on my way to drive Daisy to the airport", började han. "Yes, I was only here for one month. I just wanted to met Harry, it was years ago. I live in New Zeeland, so its quite far away from here", förklarade hon. Jag tittade från den ena till den andra. "How do I know that you don't lie?" sa jag och tittade skeptiskt på dem. Daisy såg osäker ut. "Lie? Why should I lie about that I am Harrys cousin?" Jag skakade på huvudet. "As I said, I thought you and Harry were through". Hon skrattade. "Me and Harry? Never. I have a handsome and kind guy home in New Zeeland. And Harry has you. If you don't believe me, we can call my boyfriend Thomas and Harrys mum Anne if you want to?" Jag kollade skamset ner. "Well, went to the airport then... we talk later Harry", mumlade jag generat. Daisy gav mig en spontan kram som jag egentligen inte förtjänade och så åkte dom iväg.

Efter en lång diskussion med Harry efteråt och ett samtal med både Anne och Gemma var jag 100 % säker på att Daisy var Harrys kusin. "Im sorry Harry, but you hold her hand, and kissed her on her cheek, and hugged her. So it is no wonder that I suspect you have something going on", sa jag. Han log. "I understand. I thought you just don't wanted me anymore. That I wasn't enough for you". Jag kramade honom. "Harry, I would never leave you without a reason. I love you sweetheart", sa jag och höll om honom hårt. "Love you too", svarade han och pussade mig på kinden. "Lets go to bed. I will give a big, fat hug to Sandra tomorrow as thank you. Sweet dreams", log han och släckte lampan.
-------------------------------------------------
Vet att jag uppdaterar uruselt, har bara mycket att göra just nu. Hoppas att ni fortsätter att läsa i alla fall, och kommentera och tipsa om novellen! Har 16 läsare om dagen ungefär men bara en av er (Tilde) kommenterar hela tiden, och två av dem är Sandra och Felicia. Så ni 13 återstående, släng in en kommentar så gör du min dag! ♥