Resan upp mot fjällen var långtråkig. Jag satt mest längst bak i vanen mellan Harry och Louis. Jag lutade mitt huvud mot Harrys axel och mina fötter låg i Louis knä. Alla killarna sov. Jag lyssnade på musik. Framför mig satt Zayn. På hans båda sidor satt Liam och Niall. Jag log för mig själv. Mitt liv var helt fantastiskt. Ännu ett säte fram satt min lilla syster och sjöng högt. Hon var elva år och hette Clara. Jag kände mig en aning frånvarande. I mina hörlurade dunkade Everything About You, One Direction såklart. Tillsammans med Claras sång (Taylor Swift) och P4 som mina föräldrar lyssnade på, samt Nialls snarkningar blev det en aningens tröttsamt. Jag kämpade för att hålla mig vaken men somnade.
"Julia, wake up. Honey, we are here now", viskade Harry och puffade på mig. Jag satte mig upp och rätade lite på mig. "Good morning sunshine", sa Niall ironiskt och vände sig bakåt. "Hahha really fun", sa jag sarkastiskt och klev ut ur bilen. Vi var först där av hela "släkten", vilket var skönt. Vi packade in våra saker. Vi sex skulle dela på ett litet rum med två våningssängar, fast vi skulle sätta in två extra sängar. Jag kröp upp i en av överslafarna och kastade mig mot kudden. "I have always slept here", förklarade jag och tittade ner på killarna. "Well... Harry, what would you say about that we two sleep in the extra beds?" sa Louis och kollade på Harry. Harry nickade; "Sure". Han ställde sin väska på en av extra sängarna och började packa upp. Niall tog sängen under mig, och Liam sängen högst upp i andra våningssängen, och Zayn längst ner. Jag gillade att sova överst, för då kunde man se ner på alla killarna. "Hallå" hördes det från hallen. "I think the others have came", sa jag och log snett mot killarna. Vi gick ut. Killarna hälsdade nervöst på mormor, morfar, morbror, moster och mina två små kusiner. Eller små och små; De var tre och sex år gamla. "How cute they are", sa Liam och skrattade. "You and Danielle can get some buddy", sa jag och flinade retsamt. Alla åt middag, och pratet blandades på engelska och svenska. Killarna och min familj var ganska intresserade av varandra. När de frågade hur vi hade träffats drog jag en djup suck. "I think I have telled people that more than fifty times. Someone of you guys who want to tell them?" frågade jag och tittade på dem. Zayn harklade sig och började berätta hela historien. 

                                                                                 *
Det var sista dagen här, för imorgon åkte vi hem till Stockholm igen. Sen flög killarna hem på Måndagen, och jag skulle inte träffa dem förens till påsk, om ens då. "Hey cutie pie", sa Harry. Jag reste mig upp. "Hi sweetie", svarade jag. Han stog bredvid min säng. Han rufsade till sitt hår och drog på sig några kläder. "Last day to ski", sa jag. "Yeah", svarade killarna. Alla förutom jag och Niall åkte skidor. Vi hade snowboard. Det var roligare att åka, men gjorde förfärligt ont när man ramlade. Vi åt en gemensam frukost. "Mum and dad, we want to ski by ourselves to day, is it okay? Is the last day with them", sa jag till mamma och pappa. "And then you have a whole feature with them. But ofcourse honey". Det kändes smått löjligt att prata engelska när vi förstod varandra på svenska, men jag ville att killarna skulle förstå vad vi sa. Jag skulle nog överväga att lära dem lite svenska. "Julia, do you come to London at Easter?" undrade Liam samtidigt som han petade i sin fil. "Yeah, i think so", sa jag och log trött. Jag var osminkad, men hade vant mig att visa upp mig så framför dem. För ett år sedan hade jag knappt drömt om att göra det. "It was a big suprise that nobody knew us as One Direction by the way", sa Zayn och kliade sig trött i ögonen. Vi alla var ganska trötta. "Maybe because that we have ski glasses, helmets and fat clothes on us", föreslog Louis. Alla skrattade. Vi reste oss från bordet och drog på oss ytterplaggen för att ge oss ut i backen. När vi var framme vid skidanläggningen tog vi ankarliften upp. Jag var bredvid Harry, Niall var brevid Liam och Zayn var bredvid Louis. Jag lutade matt huvudet mot Harrys axel. "Im so glad that you come up to me. It was a long time ago since last", sa jag. "Everything for you babe", sa han och log. Han kysste mig ömt. "I love you", sa han och tog min hand. En värme spreds i kroppen. "I love you too", sa jag tyst. "HARRY, JULIA! THE BEST TWITTERPIC EVER!" ropade Louis bakom oss. Jag såg förundrat på honom. Vi hoppade av liften och kollade på bilden han visade upp. Självklart, tänkte jag för mig själv. Kyssen.
På kvällen i stugan satt vi i vårat rum. Niall satt och lekte runt med sin gitarr, i sin säng. Harry satt uppe i min säng och kramade min kudde, Louis låg och halvsov i sin säng och bredvid honom satt Zayn och passade upp en tennisboll till Liam, som var i sängen över mig, eftersom jag låg i Zayns säng. "Sing something for me", sa jag plötsligt. Killarna utbytte blickar. "You take the decide about the song", sa Liam bestämt över mig. "No, suprise me instead. That so much more funny". Niall började spela introt på Moments. Jag kunde inte låta bli att le. Liam började sjunga. Jag kunde låten utantill, den hade varit min favoritlåt i alla år som directioner. Jag älskade alla deras låtar och kunde de alla förstås, men Moments tilltalade mig på ett speciellt sätt. Det var en obeskrivlig känsla att höra dem sjunga live, sittandes framför mig. Harry började sitt solo. Tårarna brände bakom ögonlocken när jag tänkte på vad den handlade om. Underbare Ed Sheeran. Fantastiske låtskrivare. Refrängen kom.
När Louis solo slutligen kom började tårarna rinna, allvarligt talat. När han hade sjungit klart sitt satte han sig bredvid mig och vaggade mig i sin famn på det broderliga sättet. Syster och bror relationen var ett starkt band mellan oss. När låten var slut applåderade jag. "Sorry", sa jag och torkade bort tårarna, "but the song is so beautiful and terrible. I love it, you're amazing guys". Sista natten sköt vi ihop extra sängarna med Nialls säng och trängde ihop oss alla sex i den. Det kändes så tryggt att andas in deras dofter, att kura ihop sig mot Harrys bröst. Värmen i hjärtat. Det skulle dröja ett tag innan vi sågs igen. Den 21 Augusti skulle de komma till Stockholm. Fira min sextonårsdag, och sen skulle jag ta mitt pick och pack och flytta ner till London. Bo med Harry och Louis. Jag längtade dit. Jag älskade dem så sjukt mycket.