Förlåt för extremt långt inlägg igår, funderade själv på det. Vill ni ha långa eller korta delar? Personligen tycker jag att det är roligare med längre delar, och för mig blir det mycket enklare.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Julias perspektiv
Jag satt i köket med en kopp kaffe i handen. Jag var ganska trött fortfarande efter gårdagen, trots att jag faktiskt sovit till elva. Jag hade på mig en enorm stickad tröja och ett par tunna strumpbyxor. Håret hade jag bakom öronen, nyduschad och nykammad. Louis kom ut i köket och gav mig en kram. Självklart besvarade jag kramen men tittade sedan undrande på honom. "Why?" undrade jag och log. "It was a long time since I hug you last time... We hug each other every morning and night before, remember? Sister and brother realtion ship", sa han. Jag drog in honom i en kram igen. "Ofcourse, teddy bear", sa jag. "Where is Harry by the way?" undrade han. "He still sleeping, he was really tired", förklarade jag och tog en klunk kaffe. Jag tittade bort mot soffan där alla låg i en hög. "I take a shower any way... it feels like I smell or something", sa Louis och luktade under armarna. Jag betraktade honom med ett roat leende. "Yes, I do. She you wonderful", sa han och blinkade med ena ögat. Louis hade rätt. I början hade han och jag varit astighta. Han var som den bror jag aldrig hade haft. Han fanns alltid där i början, under den sommaren jag varit med dem. Jag var ju galet kär i Harry då, men var hela tiden rädd att jag var för ung för honom. Men sen, voila. Louis var i alla fall som min brosa då, som jag kunde snacka med allt om, som jag smågnabbades med, som jag myste med. På sista tiden hade det varit för mycket drama, och alla killarna hade varit upptagna med sina tjejer. Jag tog upp morgonens tidning som jag ännu inte läst och bläddrade igenom den. Det stod massor om Brit Awards. Sen kom jag till ett stort uppslag med en bild på mig, Sandra och Felicia när vi var tolv år. Jag såg asvrickad ut på den bilden, men det hade varit våran första best-friend bild. Jag hade lagt ut den på min blogg för ett tag sedan, och nu var den i tidningen. Jag kollade mot artikeln.
Felicia Tanttu, Julia Wahlgren and Sandra Ibrahim: New Shooting Stars
Felicia Tanttu, soon 18, won last Brit Awards for International female singer. Felicia has released an album that has sold over 8 million copies, and the album was released only six months ago, when she was barely detected in the UK. Felicia won X-Factor Sweden last year, which made her famous. Her childhood friends, girlfriends to Zayn Malik, 24, and Harry Styles, 23, from boy band One Direction, called Sandra Ibrahim and Julia Wahlgren. The latter sings a duet with Felicia on her album with the song "Blew Out Candles" about a girl who has given up all hope. The songwriter says it is about a girl who is bullied. Now, some discovered that the trio has done cover versions of songs and posted on Youtube. "Everyone has a future in singing careers if they wanted to. I would be the first that gave them a record deal, both as a solo artist and as a girl group," says music expert George Bristow. All the girls celebrate their 18th birthday and lives currently in central London.

Jag kunde knappt låta bli att känna en viss stolthet när jag läste artikeln. Trots det var det väldigt pinsamt att folk hade sett våra covers - vi hade inte uppdaterat våran kanal sen vi var 14. Jag funderade. Ville jag ha ett skivkontrakt? Såklart jag ville, det hade varit min dröm länge. Men det kändes liksom... inte så bra.

En vecka senare vaknade jag av att min telefon ringde. "Hi, its Julia Wahlgren?" sa jag sömndrucket i luren. "Hi, this is Grace Huntington. I just wondering if you want to meet up and let me hear you sing?" Jag kände mig förvirrad. "Sorry, but why?" undrade jag och kliade mig i huvudet. Klockan var bara åtta och det var lördag. "You can be famous. If I like what im hearing can I give you a record deal. Me and my friends George Bristow and Charles Richmond will give all of you girls a record deal. Come on, hurry. I want you three to meet me half past ten in my record studio, I text you the adress. All right?" Jag kastade en blick på klockan igen och började halvspringa emot badrummet. "Yupp, I get it. Should I call Sandra and Felicia?" undrade jag samtidigt som jag drog av mig pyjamasen. "No, I have already call Felicia, and I am on my way to call Sandra too. See you", sa hon kort och la på telefonen. Jag kastade mig in i duschen. Jag fick göra allt i turbofart, för att sedan försöka hinna med tunnelbanan. Idag fick det bli ett par lila jeans och en vit blus med färgade accesoarer, i enklaste laget så att säga. Klockan 09:34am exakt var jag vid den angivna adressen. Jag hatade att gå upp tidigt på lördagar. På vägen hem får jag nog stanna på Starbucks och köpa en latte eller något. Jag såg Felicia i sin mössa. Hon log mot mig. "Vart är Sandra? Vi måste skynda oss ju!" utbrast jag stressat. "Ta det lungt, hon kommer inte", sa Felicia. Jag stirrade konstigt på henne. "Nej, hon kommer inte. Hon tackade nej", sa hon. Jag stirrade chockat på henne. "Hon...gjorde...vad? Här får hon ett skivkontrakt slängt framför näsan och hon tackar nej?" Felicia ryckte på axlarna. "Det är hennes val. Du vet att hennes dröm fortfarande är att öppna en resturang". Jag skakade irriterat på huvudet. "Jaja... då ska vi hjälpa henne att få igenom den drömmen också", sa jag och log snett. Felicia skrattade. "Jarå. Det här betyder att vi blir soloartister båda två", sa hon. Jag nickade. "Du kommer bli mycket kändare än jag. Du är ju redan megakänd", konstaterade jag. "Jag ska spela in ett album till säger de, sen vill de ha mig ute på turné", log hon. Jag kramade om henne. "Jag är så glad för din skull!", sa jag. Precis då kom en mörkhyad kvinna ut tillsammans med två medelålders män. Kvinnan var klädd i gröna kläder från topp till tå. Hon såg ut att vara från Etiopien eller Eritrea eller något annat land i närheten. "Im Grace", sa hon med ett strängt leende. Hon visade in oss i hennes studio. "Then girls... Lets hear you sing your song you have together", sa hon. Jag och Felicia utbytte en blick. Vi började sjunga "Blew Out Candles". När vi var klara såg inte Grace lika strängt på oss längre. Hon log. "You girls are GREAT", sa hon med ett stort leende. "Me, George and Charles start wrote songs for each of your albums now. Fun to see you, I call both of you when we're done". Hon gav oss ett brett smile och vi gick ut. "Oh my god", sa jag. Min dröm hade gått i uppfyllelse. Äntligen, efter 16 år av drömmar.
----------------------------
Förlåt för tråkig del, jag har ett fettigt drama på gång, och för att det dramat ska funka är jag tvungen att vara sångerska jag också. Haha lol, anyway, kommentera!