När jag tänkte tillbaka på allt jag haft här i Sverige sammanfattade jag det ändå nog som ganska bra. Jag hade världens finaste familj och de bästa vännerna på jorden. Och nu skulle jag bara lämna allt. Jag skakade när jag kramade om min mamma och pappa. Jag var bara sexton, och skulle lämna min familj och mitt liv för att bo i London, två timmar med flyg bort, med One Direction. Det var helt sjukt, men jag ångrade ingenting. "Jag kommer sakna er så mycket", sa jag och kämpade med gråten. Det skulle dröja innan jag träffade dem igen. Jag vände mig till mina tre bästa vänner och kramade om dem länge. Jag tänkte på att det kanske var sista gången någonsin jag kramade dem - vi skulle ändå upplösas som småning om. Tårarna började rulla ner för kinderna. "Jag kommer sakna er, ha det bra", sa jag och tog ett djupt andetag. De log. "Du kommer alltid vara min lilla Juliet", sa Sandra. Så typiskt henne. Jag log tillbaka och kramade om de alla igen. "Ja... hejdå då", sa jag och vinkade till dem. Jag gick mot killarna som stod längre bort och Liam la en tröstande arm runt min axel. "You have'nt change your mind yet huh?" sa han vänligt. Jag kastade en sista blick bakåt på mitt gamla liv. "Im ready to begin a new life with you guys. This is my future - they are my background", sa jag och tog ett djupt andetag, "The best damn background i could have". Vi kom fram till de andra och vi alla sex kramades länge i en gruppkram. Harry tog min hand. "Lets go then", sa han och strök bort tårarna från mina kinder. Jag log. Jag hoppade in i sätet längst in mot fönstret; det var tresäten. Bredvid mig satt min underbare Harry och bredvid honom fina Zayn. Och resten satt bakom oss. Harry tog min hand. "Are you scared?" frågade han. Jag skakade på huvudet och försökte le. "It just feel strange. On only two hours do i live in London instead of Stockholm. But i want to be with you. I love you Harry", sa jag. Han log. "I want to share my life with you, and i cant tell you how happy i am over that you moving to me now. You are the kindest, most sweet girl i ever have the lucky to meet". Han log. I just den sekunden bröt jag ihop inombords. Han älskade mig faktiskt. Jag levde inte i en fantasivärld. Det var sant. Det började med ett ögonkast och nu säger han att han vill dela sitt liv med mig. Jag kysste honom och la mig sedan mot hans axel. "Your hair smell delicious" sa han plötsligt. Jag skrattade. "Whole you smell delicious actually", fortsatte han. "You then? You smell Harry and that is my love smell" flinade jag. Han lekte tyst med min hand. "I think you need to sleep darling. It has been a hard day". Jag lutade mig mot hans axel. Han stoppade in sina hörlurar i mina öron och satte på några lugna låtar. Jag tittade på honom och log. Långsamt vaggades jag in i en sömn.

Planet skakade till. Jag vaknade. "We landed", förklarade Harry. Då var vi i min nya hemstad, London. Vi hämtade ut bagaget och i ankomsthallen stod två stycken som jag mycket väl kände igen och hade saknat sen i sommaren - Eleanor och Danielle. "SUPRISE!" ropade dom. Jag kramade dem. Under förra sommaren hade de nästan blivit som storasystrar för mig. "We have missed you our little girl", sa Danielle och rufsade mitt hår. Jag kände mig ganska liten, men det var rätt kul. Louis och Liam gav sina flickvänner en varsin kyss och vi gick ut mot bilen. När vi steg ut genom portarna in mot flygplatserna slogs en varm bris mot mig. "Welcome to your new life darling" viskade Harry i mitt öra. Jag kunde inte låta bli att le.