Hela dagen hade varit en plåga, bokstavligen. 50 tjejer på skolan hade förföljt mig hela dagen. 50 kanske inte låter så mycket, men för att vara en skola på bara 150 elever, jo. Jag hade haft tre lektioner av fyra hittils, och den återstående var Matte. Matte på engelska hade jag haft förut så det skulle bli enkelt, och matte var faktiskt rätt kul. Jag hade drömt om att bli advokat ganska länge, även om drömmen var förbi, och då behövde man toppbetyg. I nu läget funderade jag på att vänta några år med collage för att följa med killarna vart de än gick, så att jag aldrig skulle behöva vara utan dem. Klassläraren i matte nickade artigt mot alla elever, tills jag kom in. "I have'nt seen you before, whats your name?" undrade hon och log. Hon var en kvinna i trettio års åldern med eldrött hår och fräknar. "My name is Julia Wahlgren, nice to meet you", sa jag och skakade artigt hennes hand. "Alright, are you new from this year? As I said, i did'nt see you last year" Jag nickade. "It will be fun to teach you in math. My name is Victoria Baker, nice to meet you too. You can sit there, next to Miss Floyd", sa hon och pekade längst bakåt i klassrummet. Det var en tjej med svart hår i en hästsvans och en tjock lugg. Hon såg ganska frånvarande ut. "Hi", sa hon när jag satte mig. "Hi", svarade jag och fokuserade på Professor Baker. En del tjejer vände sig bakåt och tittade storögt på mig. "Is it really her?" hörde jag två tjejer framför mig viska. Jag himlade med ögonen. "DONT LOSE YOUR CONCENTRATION GIRLS. I know that you been excited because she knows some boyband, but please, talk after school!" sa mrs Baker strängt. "What boyband are she talking about?" viskade tjejen bredvid mig. Jag log vänligt mot henne. "One Direction, have you heard about them?" Hon nickade nyfiket. "All girls still talk about them, and it has been three years! I have heard some songs of them, but i dont know so much about them. Whos girlfriend are you? By the way, my name is Celia, nice to meet you", sa hon. "Im Julia. His name is Harry Styles. What kind of music do you like then?" undrade jag. Celia verkade trevlig, och hon visste knappt vilka One Direction var. "Oh Harry, he is really handsome. But they are nothing for me i think. I listen att rock and stuffs like that, I almost listen at everything actually" Jag log uppmuntrande mot henne. "Cool!" sa jag och vände fokuset mot läraren igen. Vi var tysta ett tag, när en lapp landade på bordet. Jag tittade upp för att se vem som hade kastat den. Det var en kille med rufsigt brunt hår och blåa ögon. "He is my boyfriend", viskade Celia. "You looks like a cute couple", log jag. Hon gav mig lappen. "He is really cute, and he always care a lot about me", viskade hon precis innan mrs Baker hann vända sig om. Jag läste lappen. Cutie, you means everything to me, nothing else dose'nt matter. Love You xxxx
Jag log mot henne. "How long have you been through?" Hon tänkte ett tag. "Its our second year this year, i think it is a year and seven months or something like that". Jag kollade mot killen igen. Han var ganska muskulös och gullig. Inget mot Harry förstås, men ändå väldigt gullig. "He is cute, I think you are great together", sa jag vänligt. Det ringde ut. Jag plockade ihop mina böcker och lämnade klassrummet. Celia gick bredvid mig och tjejerna som suttit framför oss tittade på henne med en ogillande blick. "They don't like me. You see that girl with blonde hair? She always wanted Oliver, my boyfriend. But he dose'nt like her, no one does. Sorry to say it, but they are really big bitches. And she always talk about Zayn from One Direction, believe me, she really think that she will get him one day", sa hon. Jag granskade tjejen hon pekade på. En knut på huvudet, leggings och en tjocktröja som det stog "I LOVE ZAYN MALIK" på. Självklart, jag hade sett den sorten hemma i Sverige också. Celia var klädd i ett par haremsbyxor och ett blått linne tillsammans med en lång svart kofta. Hennes stora blåa ögon döljdes nästan av hennes tjocka lugg. Hon var riktigt söt faktiskt. "Whats her name?" sa jag på vägen mot Celias skåp. "Amber. And her friend name Melissa" sa hon och stoppade in sina matteböcker i skåpet. De hade ganska fina namn för att vara ärlig. "Sorry to say it, but dont be friend with them... the just want the boys". Jag himlade med ögonen. "I dont like people like them. I was afraid for this... people who just want to be my friends because of the guys. They are'nt real friends, just sayning", svarade jag. Bakom Celia kom hennes kille. Han gjorde tyst tecknet till mig. Jag fortsatte att prata med Celia som vanligt medans Oliver smög bakom henne och långsamt omfamnade henne bakifrån. "Hi sweetheart", sa han och vaggade henne i sina armar. De kysste varandra. Det påminde mig om Harry. "You are the new girl who everyone talks about" konstaterade killen. "Im Oliver Bradshaw. It looked like you and Celia had a nice talk" sa han och log. Celia log mot mig. "Yes, Julia is really nice, even if she likes One Direction. The most of the girls in the math class who like them are big bitches", sa hon. Oliver nickade. "They are. But i think your guys is really kind, is'nt them?" frågade han. Tack så mycket, tänkte jag tacksamt. "They are best in world, i love them all over my heart" nickade jag. "I have french now, see you soon baby" sa Oliver och pussade Celia på kinden. "Bye Julia, nice to meet you" sa han när han gick förbi mig. "What class do you have now?" undrade Celia. "My schoolday ending now". Celia drog ut sina historia böcker ur skåpet. "Lucky you. I have history in two hours, kill me before the history teacher do it. See you tomorrow then", sa hon och log och gav mig en snabb kram. Spontant, men snällt. Jag tog mina grejer ur mitt skåp och började gå ut ur skolan. En tjej sprang i kapp mig. Hon hade axellångt blont hår och vänliga bruna ögon och fräknar. "Hi", sa hon leende. "Hi", sa jag. Hon var säkert directioner. Tjejen såg ganska mycket äldre ut än mig. "Im just wondering... everyone talks about you, and i wonder what you have done?" Jag skrattade och drog ut hörlurarna jag tidigare stoppat in. "Have you heard about One Direction?" Hon nickade. "Yeah, i loved them when i was fourteen. I remember that i was totally in love in Niall, but i dont listen to them anymore. They are my neighbours anyway", sa hon lättsamt. Jag stirrade på henne. "Tell me that you joke!" Hon flinade. "No, thats true! I can show you if you want. When i realized that they would live there i die a little. It was so strange, and i was happy a long time. The rang on my familys door clock and said 'We are One Direction and we are your new neighbours'. Anyway, why do you wonder about One Direction?" Det var helt otroligt, tjejen hade bott granne med One Direction i fyra år. "Harry is my boyfriend", sa jag stumt. Hon såg glad ut. "Oh, how fun", sa hon utan en reaktion. Äntligen, tack. Någon som var normal. Vi gick tysta mot bussen. "Where do you live by the way, with your family?" Jag skakade på huvudet. "My family lives in Sweden", började jag, men hon avbröt mig. "Are you from Sweden? How cool, i am there every year! Sorry that i interupt by the way", sa hon och såg generad ut. "I live with Harry and Louis in their apartment", svarade jag leende. "Well, then we have the same way home! Whats your name by the way?" undrade hon. Hon visste inte mitt namn, ja, ja, ja. "Julia Wahlgren", sa jag lättsamt. "Yes, it really sound swedish. Anyway, im Jade Wood". Vi satte oss på bussen. Hennes hår var ganska ruffsigt, och hon var klädd i ett par rosa yeans och en vit tröja. "I am on my last year in school. You are at your second?" frågade hon. "Yeah, but if i have stayed in Sweden it has been my first", svarade jag. "Strange", sa hon och rynkade pannan. Jag skrattade åt hennes reaktion. Vi klev av bussen. "Would you meet me here tomorrow 8am? You were a nice girl", sa Jade och ruffsade till sin snelugg. "Ofcourse", svarade jag med ett leende. Hon log tillbaka. "See you tomorrow then", sa hon, men innan hon hunnit gå två meter ifrån mig hördes en välbekant röst. "Julia!" Det var Louis. Han log mot Jade. "Hi Jade" sa han och log. Hon log tillbaka. "It suprise me that you still knew me", sa hon. Han flinade. "Your hair was to your knees last time i saw you", svarade han. "It was so ugly", sa Jade och skakade på huvudet. "Bye Jade!" sa jag. Louis la armen runt om mig. "All guys is in our apartment. Liam bought us buns, so come on!" Det hade känts ganska bra ändå. Jade och Celia. Det hade börjat bra.