Harrys perspektiv
Kvällen innan hade jag bestämt mig för att överaska Julia på morgonen med frukost på sängen. Det var ju hennes första skoldag imorgon, hon måste vara välförberedd och känna sig på topp. Hon skulle tvingas stå ut med massor av skrikande fans. Troligen skulle det bli svårt att hitta vänner, eftersom folk skulle försöka utnyttja henne för att försöka få träffa oss. Hon hade förberett sig på det, och hade sagt att hon skulle försöka ligga lågt, och bara prata med folk som hon tyckte att det klickade med, som var vänliga och helst inte var directioners.
Jag reste mig motvilligt upp från sängen. Allt för henne, tänkte jag. Jag kastade en blick från min sovande flicka. Hon var gullig när hon sov. Jag gick fram till henne och pussade henne löst i pannan. Jag log för mig själv och gick ut i köket. Jag tittade snabbt in hos Louis och konstaterade att han sov. Jag började blanda pankaks smet, sen fixade jag varm choklad till oss alla tre. Jag stog som en kock och stekte pankakorna när Julia kommer ut, ruffsig i håret och tittar leende på mig. "What are you doing?" frågade hon och satte sig på en kökstol. "You destroyed my plan, i wanted to give you breakfast at the bed", svarade jag en aningens besviket. Hon reste sig och gick fram till mig och klappade mig på kinden för att sen ge mig en kyss. "I think you are the most wonderful guy i ever met. You are so cute". Jag blev glad när hon sa att hon tyckte om mig. Man var alltid rädd för att bli utnyttjad som kändis, men hon kändes äkta. Hon var äkta. Hon älskade mig för att jag var Harold Edward Styles, inte för att jag för Harry Styles från One Direction. "I should take a shower before school, i can pretend that i dont saw anything", sa hon och blinkade med ögat. Jag log och fortsatte med pankakorna.

Julias perspektiv
När jag klev in i duschen hade jag ett leende på läpparna. Hur gullig fick man bli? Ibland undrade jag. Faktiskt har jag inte riktigt accepterat att han valde mig bland alla fans och tjejer i världen. Mig. Jag gnuggade i rejält med schampoo och tvålade in kroppen. Balsam och inpackning gick också in i håret. Samtidigt började jag fundera på mitt klädval. Första dagen i en ny skola, man ville göra ett bra intryck. High School, Upper Secondary School, vad man nu valde att kalla det, motsvarade det svenska 9:onde skolåret samt gymnasieåren, vilket betyder att jag var helt ny i en klass. Jag la mitt dagliga mousse i håret och blåste det torrt för att sedan locka nederdelarna av mitt numera långa hår. Jag smorde in mig med alla krämer. Ja, så höll jag på varenda morgon. Jag drog på mig morgonrocken och gick ut från badrummet. Louis hade visst vaknat. "What shall you guys do today then?" undrade jag inne från sovrummet där jag ledade fram ett par svarta strumpbyxor och en vit halvlång klänning. Det dög, och jag sminkade mig snabbt. "Wow, you are beautiful", sa Harry och log mot mig. Louis nickade instämmande. "Little sister", sa han skämtsamt, "You have grow up so fast. Now you are a strong woman", sa han och slog sig skämtsamt på bröstet. "Lou your silly", sa jag och kramade honom. Jag åt av Harrys goda pankakor. "They taste delicious darling", log jag mot Harry. "Sorry to interupt your love is in the air feeling, but, we are going to recording our new album about two hours, so we actually need to speed up", sa Louis. "I asked you what you would do today for a while ago, and you answer now?" sa jag och skakade på huvudet. Jag fyllde en vattenflaska och stoppade i den i min axelväska. Tillbaka till skolan då. Visserligen hade jag gått i en engelsk skola mina tre sista skolår i Sverige, så det här kanske inte var någon match. Men det oroade mig oavsett. Det fanns knappast andra svenskar i skolan, så det fick bli engelska all the time. Det skulle det förmodligen bli för resten av mitt liv. Jag drog på mig mina vita converse och skinjackan. Nu såg jag ut som en blandning mellan tuff och gullig - och jag gillade det. Jag kysste Harry på munnen och Louis på kinden och vinkade hejdå till dem och försvann ut igenom lägenheten. Det var inte så långt till mitt blivande High School, man behövde bara ta bussen ungefär fyra stationer, sen fick man gå ett tag, och voila, sen var man framme. Jag satte i ena hörluren i örat för att ändå vara medveten om vad som hände runt om mig. Det fanns bara två platser kvar i bussen. Jag suckade. Jag valde platsen bredvid en snobbig dam istället för ett par fnittrande tjejer längre bak i bussen. Några av dem tittade på mig. Directioners. Jag undrade hur många det skulle vara på skolan. Om de tänkte försöka bli vän med mig för att de ville träffa One Direction var de heeeeelt ute och cyklade. Jag tänkte försöka att koncentrera mig på skolarbetet. Jag hade egentligen inga jämnåriga vänner i London; De flesta var äldre. Det var killarnas vänner och så vidare. Jag drog handen i genom håret och tog en klunk av vattnet. Jaha, dags att börja om på nytt då, tänkte jag och lutade mig tillbaka mot sätet.