Harrys perspektiv
Niall hade fortsatt kolla konstigt på Julia. Det oroade mig. Julia verkade mest orolig över att Niall inte mådde bra. I övrigt planerade jag och Julia att åka upp till min familj. Det var ganska länge sedan jag träffade Gemma och mamma. Julia hade träffat min familj ett antal gånger. Det blev inte så mycket träffar eftersom vi för det mesta var upptagna. Jag sjöng lite ofokuserat på "Baby" av Justin Bieber för att muntra upp Niall, men lyckades inget vidare. Julia satt istället och garvade åt mig. "Silly", flinade hon och pussade mig på kinden. Jag log och pussade henne tillbaka, fast på näsan. Där var Nialls blick igen. Julia verkar också ha märkt den och skruvade underligt på sig. Jag höll ett hårt tag om henne, som om jag var rädd att han skulle komma och ta henne. Det blev stelt tills vi hörde hysteriska fnissningar. "Whats up?" ropade Julia men fick inget svar. "Come on, we take a look", sa hon och drog upp mig med sin hand och log. Vi gick ut i hallen, men upptäckte att det kom från Louis sovrum. Vi kollade skumt på varandra och passerade Niall igen, och han hade samma blick. Julia upptäckte det igen. "Well, I love Niall... but when he looks at is he actually frightened, seriously", väste hon mellan tänderna. "Yeah, I have wonder about it too... what can it means?" Hon ryckte på axlarna. Vi möttes av Zayn och Sandra. Intressant. Jag log brett. "Vas happenin here then?" sa Julia och granskade dem. Zayn verkade kittla Sandra, och hon var nära på att trilla av sängen. Sandras skratt tystnade och de båda kollade generat på oss. Jag och Julia utbytte menande blickar. "We dont mean to interupt..." sa jag och vi gick långsamt ut ur rummet. Vi behövde bara kasta en blick till på varandra för att falla i gapskratt. Vi satte oss i soffan igen och hade våran dagliga mysstund. Efter ungefär tio minuter kastade Julia en beskymrad blick på mig. "Harry... were is Niall?"

Nialls perspektiv
Jag dunkade huvudet hårt i väggen flera gånger. Fan... jävla... skit... helvete, tänkte jag desperat. Jag klarade inte av att se dem tillsammans ens längre. Jag hade massor av skuldkänslor, men alla hade rätt att älska. Och i och för sig skulle det inte vara ett sånt stort problem, om inte Julia hade dyrkat Harry från grunden. De var det perfekta paret, och jag visste någonstans att de var ämnade för varandra... men vem var jag ämnad för då? Dörren till mitt sovrum öppnades. I dörröppningen stod Liam med armarna i kors. Kunde jag lita på honom? Klart jag kunde, tänkte jag och fattade ett beslut inombords. "Hi", sa jag och försökte le, men det blev bara halvhjärtat. "Dont try, just tell me. Harry and Julia told me that you had been strange to them for a while... so Niall, tell me, whats happend?" Självklart hade Julia och Harry berättat. Jag hade misstänkt att Harry hade fattat det, eftersom han på ett sätt undvek mig, som om han ville skydda Julia ifrån mig. Som om jag vore ett jäkla monster. "Im in love", sa jag tyst. Liam stirrade på mig. Jag behövde inte ens säga vem det var, han visste det ändå. "In Julia? Oh my god Niall, you are seriously kidding me right? You have to tell them, now or never!" utbrast han. "No I dont do, I love her. I came with you now then... but dont leave me. I trusted you Liam, but if I dont go by myself I know you gotta tell them anyway", sa jag och reste mig upp från sängen. Jag gick upp till deras lägenhet och knackade bestämt på. Sandra öppnade. Jag log snabbt mot henne och gick in i vardagsrummet. Harry och Julia tittade bak på mig. "Hi Niall", sa Julia. Harry hade armen om henne. Avundsjukan fick inte ta över... den fick inte. Jag gick och satte mig på knä framför dem och tittade rakt in i Julias ögon. "Julia... im in love with you".