Felicias perspektiv
"Honey?" hörde jag James röst inne i från vardagsrummet. "Mm", mumlade jag till svar eftersom jag satt med min laptop och skypade med mina gamla vänner från mellanstadiet. "I have a surprise to you". Jag suckade. "Sorry, måste gå. Vi hörs", sa jag till mina vänner och gick ut i vardagsrummet. James fick ner mig på golvet och kittlade mig. Jag skrattade. Han gav mig en kyss och log sedan. "Was that the surprise?" undrade jag. "Nope. Sit down on the couch", sa han med en gest mot soffan. Jag slog mig ner. Han satte sig ner vid mitt piano och började spela och sjunga. "For the first, it was a wonderful cute thing to do. Second, I didn't know that you could play the piano. And third, you write amazing! The song was adorable". James ryckte på axlarna. "I were bored. Did you like it?" Jag nickade. "Yeah". Han log. "It is too you. You can use it as a single if you want". Jag nickade hastigt. Fantastiskt! "Thanks babe", sa jag och kysste honom.

Det hade gått ett halvår. Det var i slutet av Mars. Lou och Eleanor skulle snart på sin resa till Hawaii. Låten som James hade skrivit hade blivit populär - och nu skulle jag vara med i radio och prata om den och mitt liv. Jag satte upp mitt hår i en knut och satte på mig några sköna men snygga kläder. James var på sitt jobb. Han jobbade på ett cafe inne i stan. Han hade inte fått ett bättre jobb hitills. Det var fortfarande ganska kyligt ute, så jag klädde mig varmt. Jag hade tagit körkort i julas, så jag tog mig ut till min Volvo. Jag vred om startnyckeln och bilen började spinna. Jag backade ut bilen och körde ut. Det hade inte varit någon snö den här julen. Mest bara regn och slask. Inte alls kul. Jag, Julia och Sandra planerade att åka hem till Sverige i ungefär fem dagar medans Eleanor och Louis är på Hawaii. Vi hade inte varit hemma på jätte länge, och min mamma har knappt träffat James. Vi tänkte plocka med oss Harry, Zayn och James och bara umgås med våra familjer i några dagar. Jag saknade dem faktiskt. Mitt liv hade snurrat runt karriären, James och kompisarna. Jag svängde in på besöks parkeringen och gick in. En vakt visade mig rätt in i inspelningstudion. De hjälpte mig att få på mikrofon. De tre som vanligtvis pratade i radion hette Lucy, Connor och Josh. Connor sa något innan han presenterade mig. "Thanks for your welcome, Connor", sa jag artigt. "Your latest single, 'Behind The Stars', is amazing. The lyrics feels important, if you understand what I mean. Have you wrote it by your self?" sa Lucy. Jag skakade på huvudet. "My boyfriend wrote it", sa jag. Alla tre kollade på mig. "Is he a song writer?" frågade Josh. "No. He only wrote it for me". Det såg förvånade ut. "Think we have UK's next big songwriter. The song was really amazing. What is his name?" frågade Connor. "James Campbell. I actually didn't know that he was good at writing, but well, he was", sa jag med ett snett leende. "Really! It is a miracle that he isn't dicovered yet", sa Josh. Jag visste att James lyssnade i detta nu. Han satt troligen hemma och funderade på vad radiomännen sa. "How long have you two been a pair?" undrade Lucy. "Since I was sixteen or seventeen. I am 20 right now", sa jag. James visste till och med exakt vilket datum vi hade träffats, så jag skämdes lite. "He is the perfect boyfriend. Handsome, smart, cute and really romantic", fortsatte jag. "Sounds amazing. You are friend with the lads from One Direction too huh?" frågade Josh. "Yes, I am very close to them. My two best friends, Julia and Sandra are girlfriends to them", sa jag. "Were you a fan when you were younger? I was", sa Lucy. "We have heard it before, Lucy", sa Connor. Jag skrattade. "Yeah, absolutley. I was totally in love in Liam then. But right now am I only lucky because I am friend with them. I mean, it isn't many fans who are that". Josh skakade på huvudet. "No, not really. Tell us about X-Factor", sa han. "Well, it was a couple of years ago. I went on a audition in Stockholm, and I get through. It felt like I were on pink clouds, hah. And it went better and better. And suddenly, I won. And that got me through with my friends again, One Direction, and ofcourse James". Samtalet fortsatte i över en timme. Jag skulle bli överlycklig för James skull ifall han blev låtskrivare. För jag höll med världen. Han förtjänade att få ett jobb. Han förtjänade att upptäckas.

Eleanors perspektiv
"This is the day, Lou!" Jag hade varit entusiastik över den här resan länge. Hawaii i två veckor, bara jag och Louis lät så fantastiskt. "Im coming darling". Han kom ut från badrummet, nyduschad och omfamnade mig bakifrån. "You smell Louis", sa jag och vred på huvudet för att titta på honom. "Surprise", flinade han. Jag satte upp mitt hår i en lös knut. Vi skulle ändå åka flygplan i omkring 19 timmar. Louis var van att flyga, med bandet gjorde han det hela tiden. Då brukade de alltid tillbringa de många timmarna till att läsa fanfics. Jag hade också läst en del berättelser, bland annat på tumblr. Det var gulligt hur de föreställde sig att det verkligen skulle hända. Den veckan jag och Julia hade varit ensamma hade hon berättat för mig att hon också hade skrivit en novell när hon var yngre. Jag hade enkelt svarat att skillnaden mellan henne och alla andra fans var att hon faktiskt fått Harry på riktigt. Hon hade tittat på mig med en plågad min och svarat "But its over now". Louis tog min hand. "Time to go?" Jag nickade. Vi stod bara och kramade varandra länge. "I love you", sa jag enkelt. "I love you too darling. Come on". Vi stuvade in packningen i bilen och körde mot flygplatsen. Det kändes underbart att göra något så här på tu man hand. Det här var ju våran bröllopsresa, som hade kommit i efterskott. Vi hade egentligen tänkt att inte åka någonstans, innan vi fick den här presenten. Vi checkade in vårat bagage, gick igenom säkerhetskontrollen, kontrollerade våra pass och gick sedan in i planet. "To Hawaii and Honolulu!" sa Louis och la sin hand ovanpå min. "Yeah. To Hawaii and Honolulu", svarade jag.

---

Påminner er återigen att delta i karaktärstävlingen. Jag har fått fyra ansökningar, vilket gör att det inte riktigt blir en tävling, eftersom troligen kommer de fyra få rollen om inte fler ansöker. Tack på förhand!