Julias perspektiv
"Mamma!" Det var svårt för mig att inse den enorma lyckan över att träffa mina föräldrar efter snart 2 år. Jag hade lämnat dem när jag bara var femton - då jag fortfarande bara var ett barn. Att dra in sin mammas doft och att få vara i hennes armar var en underbar känsla. "Hej gumman, du har blivit så stor", sa hon och klappade på min kind. Jag log stort. "Hi Harry", sa hon och gav Harry en kram också. "Come on", sa hon. "Pappa jobbar och Clara är i skolan. De längtar jätte mycket efter dig", sa mamma och log mot mig i backspegeln. Jag kollade ut över Stockholm. Jag hade inte vart här sen turnéen för 1-2 år sedan. Då hade jag varit hos mamma och pappa på julafton och sedan dragit iväg igen. Vi körde hem mot vårat hus och hoppade ut ur bilen. Jag tog Harrys hand. Jag drog in doften av mitt gamla hem. "Vi har renoverat badrummet här nere föresten", sa mamma och slängde sin handväska på golvet. "Så min älskade dusch är borta?" sa jag och flinade. Harry såg ganska förvirrad ut. "Japp. Helt borta". Jag hade hatat att duscha på övervåningen. I alla år hade jag bara duschat här nere, och det blev som min egna. Mamma tog mitt och Harrys bagage. "Wait, I can take it, Ewa", sa Harry och log snett. Gentlemannen som han är. Vi steg in i mitt gamla rum. Alla hyllor var kvar, garderoben var kvar, bokhyllan var kvar. Det var en del böcker kvar i bokhyllan som jag inte brytt om att ta med mig när jag flyttade till London. Jag hade nöjt mig med att ta med mig Hungerspelen böckerna och Harry Potter böckerna, två serier som hade betytt mycket. Hungerspelen var jag fortfarande hopplöst beroende i. "Talk about Directioner", mumlade Harry. "You have been here before", sa jag och la mina armar runt hans hals. Han la sina runt min midja och kysste mig mjukt. "Yeah. But I always be shocked". Mitt rum fullkomligt exploderade av One Direction bilder som jag samlat på mig under åren som directioner. Och alla hade mamma och pappa låtit sitta kvar. Harry öppnade min gamla garderob för att lägga in kläderna. Inne i garderoben var det bilder på massa andra saker som jag gillade, som Titanic, Katy Perry, Taylor Swift, Harry Potter och Avril Lavigne. "You loved music", sa Harry och kollade faschinerat på bilderna. "I still love music", sa jag och öppnade resväskan. Jag tittade på sängen. Först oroade jag mig över faktumet att vi skulle sova två i min lilla enkelsäng, men kom sedan ihåg att jag och killarna en gång hade sovit alla sex i den. Fast då hade vi ju i och för sig haft en smal resesäng bredvid också. Zayn, Liam, Niall, Louis och Harry hade lekat raklånga över de två sängarna och jag hade legat liksom ovanpå dem. "Awesome", sa Harry när vi var klara med att packa upp och bädda. "Julia! Pappa och Clara är hemma". Jag fullkomligt rusade nerför trapporna och kastade mig runt halsen på pappa. "Hej hjärtat", sa han och omfamnade mig. Jag kollade på min lilla syster. "Herregud vad stor du har blivit. Förra gången jag såg dig var du bara femton, och det var ändå bara över en dag - innan dess var du bara elva. Sexton år, sjutton i år. Värsta stora tjejen ju". Hon var sig hyfsat lik. Hennes morotsfärgade hår hade hon låtit växa och dessutom hade hon klippt lugg. Hon hade mörkt smink som hårfärgen och fräknarna lyste upp. Jag kramade henne. "Är Harry där uppe?" undrade hon sedan. Hon fick något barnsligt över sig. "Ja, det är han", sa jag och log stort. "Hur länge stannar ni?" undrade pappa när vi hade gått upp för trappan. Mamma stod och lagade mat och Harry dukade. Jag beundrade hur han verkligen kände sig som en del av familjen. Jag kollade snabbt på honom innan jag vände mig mot pappa igen. "Ett par dagar, typ fem eller något. Eleanor och Louis är på Hawaii så ja, vi tänkte passa på helt enkelt", sa jag. "Så Danielle, Liam, Jade och Niall är kvar i London?" undrade mamma. Jag nickade. "Precis. Kan vi prata engelska istället nu... jag menar, jag vill att Harry ska förstå". Mamma och pappa log båda två. Jag kunde inte påstå att jag ångrade att jag hade flyttat till London. Men tre år av min barndom hade jag inte bott hos mina föräldrar, utan istället med min världskände pojkvän i ett helt annat land. Jag hade saknat dem. Och var glad över att vara tillbaka igen.

Louis perspektiv
"Hey! What are you doing?" frågade jag Eleanor som skvätte vatten på mig. Vi skrattade. Hon låg på en luftmadrass i havet och jag stod framför henne. "Give me a kiss instead. You are too cute", log hon. Vi kysste varandra. Det här var verkligen livet. Solen sken, kritvita stränder, bara jag och El. Ingenting kunde slå det här. En halv vecka av våra två hade gått. Vi svävade på små rosa fluffiga moln. "What time is it?" undrade Eleanor plötsligt. "Don't know. Does it matter?" frågade jag med ett leende. Hon besvarade leendet. "Actually, yes. Im hungry. Can't we eat on that restaurant over there?" Hon pekade på en liten hydda. Det var massor med folk där, så den var troligen populär. "Sure. Want to eat now?" undrade jag. "After a last kiss", sa hon och skrattade. Vi kysste varandra yttligare en gång. Sedan tog jag tag i luftmadrassen hon låg på och vände omkull den. "Hey!" skrattade hon. Jag lyfte upp henne på min rygg och gick in mot stranden. Vi torkade oss och drog på oss något bara för att täcka badkläderna. Jag kollade på min klocka. "It is 6.45pm. Your stomach was right love", sa jag och tog hennes hand. Vi åt en utsökt middag och efter varsin mangomilkshake som avslut var vi båda proppmätta. Vi gick mot våran bungalow. Hotellet var 5 stjärnigt och låg mitt på stranden. Det var en fantastisk mysig liten hydda vi bodde i, med säng av bambu bland annat. Vi båda gjorde i ordning oss inför natten och kröp ner i sängen. "Lou... I wondering one thing", sa hon fundersamt. "If you got that one thing?" log jag. "No... Maybe it is absurd but... Do you want to be dad?" Frågan kom plötsligt och jag blev förvånad över den. "Ofcourse I want. Why are you wondering?" Eleanor fortsatte att titta på mig. "When do want a child, Lou?" Jag fattade precis vad hon var ute efter. "Now", sa jag och flinade.

---

Ja ni människor. Vad tycker ni? Kommentera! :)