Eleanors perspektiv
Jag låg med min ipod bredvid mig och lyssnade på musik medans jag solade. Var man ändå utomlands skulle man väl satsa på att få färg? Jag blickade ut mot Louis som låg och guppade på vågorna. Jag kunde inte fatta att vi var gifta. Min hand ramlade automatiskt ner mot magen. Det som hade hänt för en och en halv vecka sedan fick inte glömmas bort. Om vi hade lite tur hade vi en son eller dotter inom 9 månader. Ikväll skulle vi flyga hem. Jag hade ingen lust att åka hem till London igen. Regniga London i April. Ibland önskar jag att jag bara kunde fly någonstans med alla jag tycker om. Till någon varmt ställe. Jag såg mig omkring. Som hit till exempel. Jag visste att Sandra, Julia och Felicia hade trott på sin dröm att komma till London. Annars hade de velat flytta till USA. Jag förstod dem på ett sett. Jag hade ju varit med dem i Sverige en gång - och visst. Sverige var ett fint och ganska mysigt litet land. Men det var omöjligt att bli känd där. Ingen blev det. Den enda kändis jag kände igen var väl Robyn. Jag hade inte ens någon aning om att hon kom från Sverige. Fast nu hade ju Sverige två världskändisar till att vara stolta över. Våra fina tjejer Julia och Felicia. Jag undrade hur de hade de hemma i Storbritannien just nu. Jag fick lust att skicka ett sms till någon av dem. Jag bestämde mig för att skicka ett till Danielle. Hey honey. We miss you so much, all of you. We coming home tomorrow. Can't we all eat dinner together or something then? love you xx eleanor knappade jag in och skickade till henne. Jag började svettas och bestämde mig för att gå ner till Louis. "You have finally decided to swim?" log han mot mig. "Yeah. I were too hot", sa jag och besvarade hans leende. "You are always hot darling", sa han och blinkade med ögat. Jag skrattade. "Well, I didn't mean that but thanks, you too sweetheart". Jag doppade huvudet under vattnet. "We have to leave our hotel about one half hour. Shall we get upp?" undrade han. Jag nickade. Vi torkade oss snabbt. Vi hade packat igår kväll så allt var klart. Jag drog på mig min mjukisdress och Louis tog på sig sin One Piece. "How can you don't feel warm in that?" undrade jag och skakade undrande på huvudet. "I don't know", sa han och ryckte på axlarna. Jag drog upp hans luva. "But now I got hot", log han. Jag skrattade och kysste honom i pannan. Vi drog ut våra väskor till entrén och tog taxin mot flygplatsen. Jaha, då var man påväg hem då.

Sandras perspektiv
"Hänger ni med och möter upp dem eller?" undrade jag exalterat och log mot Julia och Felicia. De utbytte en blick och började skratta. "Varför garvar ni?" undrade jag. Jag stod i min restaurang. "Ingen av oss orkar", sa Felicia. "Latmaskar. Då åker jag väl själv då", sa jag och slängde trasan på bänken. "Nänänä, det går inte", sa Julia. "Och varför inte då?" frågade jag. "Vi tänker inte ta hand om din restaurang om du trodde det", fortsatte hon. Just det, det var fortfarande öppet. "Snälla, det är bara en och en halvtimme som jag är borta", vädjade jag. "Om du vill förlora ungefär 50 kunder på grund utav oss så visst", sa Felicia. "Ni är så elaka", sa jag och gjorde en ledsen min. Det var typiskt oss det här. "Japp. Jag ska dra hem till min Harry nu. Ses", sa Julia och försvann ut igenom dörren. "Snälla snälla Felicia?" bad jag en gång till. "Isåfall åker jag hellre med", sa hon. "Okej... jag får säga att jag har drabbats av feber eller någonting", sa jag. "Gör så. Jag väntar i bilen", sa Felicia. Jag lyckades nätt och jämt lura i alla gästerna att jag hade feber och hoppade i ett par tighta rosa byxor och en enkel tröja. Vi åkte mot flygplatsen. "Hur är det med James då?" undrade jag när jag kom på att jag faktiskt inte sett honom på ett tag. Felicia verkade chockad över frågan. "Åh... det är bara bra med honom", sa hon, men jag såg hur hennes knogar vitnade omkring ratten. "Fick han något jobb som låtskrivare?" frågade jag. "Mm", svarade han. Det var nästan så att hon exploderade. Jag förstod ingenting. Vi dök upp på flygplatsen. "Hi!" utbrast Eleanor när hon fick syn på oss. "Julia were to lazy", log Felicia. "It doesn't surprise me", kom Louis och sa. "Hi girls", sa han sen och omfamnade oss. "We got nothing to do, so we came here. Did you guys talk with Danielle about a dinner?" undrade jag. Eleanor nickade men Louis såg förvirrad ut. Eleanor rodnade. "Yes, I haven't tell Lou yet only", sa hon och la till ett gällt skratt. Jag såg hur hennes hand snabbt flög ner mot magen och upp igen. "All right..." sa jag tyst. "We can be at our place", sa Louis glatt. Eleanor log mot honom. "Okay, see you guys tonight then", sa vi och hoppade in i respektive bilar. Jag kände mig förvirrad. Helt totalt förvirrad. Vad var det som hände i våra liv egentligen?

---

Ganska kort del, tror jag, men känner liksom inte för att skriva. Har lust att bara avsluta den här novellen faktiskt. Vill ni ha den nya berättelsen nu istället? Föresten tror jag att jag kommer att skriva en annan novell på en annan blogg samtidigt som ska handla om alla kändisar jag gillar... länkar den när jag känner för att göra den! Kommentera (och fortsätt skicka in ansökningar!)