Harrys perspektiv
Det hade gått en tid i X-Factor. Snart började allvaret - då vi skulle kvalas. Vilka som fick vara med i riktiga tävlingen och Judges house och vilka som fick packa sina väskor för att åka hem. Jag gick mot toaletten. Just nu var det bootcamp. Jag var väl ingen höjdare, men det funkade. Jag gick in för att tvätta händerna och kollade sedan upp i spegeln för att kolla hur jag såg ut. Bakom mig såg jag en kille. Jag kände igen honom, men vi hade aldrig pratat förut. Han kollade på mig också och höjde handen i en vinkning. Jag log tillbaka mot honom och vände mig om. "You are Harry, huh?" frågade killen. "Yeah. I don't remember your name...", sa jag och skämdes för att han kunde mitt men jag inte kunde hans. "Im Louis", sa han och log igen. Det kändes... annorlunda. Det klickade mellan oss - vänskapligt sätt.

Liams perspektiv
Att stå där uppe på scenen med alla killar var jobbigt. De skulle ropa upp alla som hade gått vidare. Jag tittade på när Nath gick vidare och mitt hjärta dunkade. "The final contestant, is Tom Riches", sa Simon. Jag var inte vidare. Jag kände mig så oerhört ledsen. Om jag tidigare försökt att hålla mig ifrån gråten var det inget emot nu. "That it guys", sa Simon och ryckte på axlarna. Jag gick ut. Jag hatade känslan. "Let go home", sa jag och kliade mig i nacken mot kameran. Bredvid mig stod Niall och Harry. "Worst feeling I ever had in my life", sa Niall till kameran och värkade ha svårt att hålla sig för gråten. "Standing there and waiting for your name to be called and its not..." Han bröt ut i gråt. "I'm sorry", sa han och försvann innanför tröjan. Harry torkade tårarna med sin mössa. Jag sökte skydd från kameran och gick bort för att gråta ut.

Nialls perspektiv
Jag kände mig så ledsen. Jag var inte vidare. Det var för mycket. Helt plötsligt kom en man och samlade ihop alla de killarna som hade åkt ut i en grupp. "Zayn", började han och kollade runt, "Malik". Zayn tog ett steg framåt och ställde sig bredvid upproparen. "Liam Payne", fortsatte han. Mitt hjärta dunkade. "Harry Styles", sa han sedan. Killen med det lockiga håret tog ett djupt andetag och knöt händerna. "Louis Tomlinson, and Niall Horan". Jag utbytte en blick med Louis. "Guys follow me this way", sa upproparen. Vi fem gick nervöst efter dem. Vi alla fem la armarna om varandra. "Hello", sa Nicole. "Hi", hördes det från oss fem, samt de fyra tjejerna som stod åt vänster om oss. Jag hade Harry och Zayn bredvid mig och hela jag ville bara springa där i från. "Thank you so much for coming back", fortsatte Nicole, "and I am judging some of your faces that this is really hard. We have thought about it and as each of you individual doesn't are enough. But we feeling that you are too talented to go off. We think it would be a great idea to have two groups". Vi alla kollade nervöst på dem. Simon plockade upp telefonen. "We have decided to put you both through". Vi alla nio som stod på scenen började skrika och hoppa runt som galningar. Simon log stort. Jag hoppade på Harrys rygg där han låg på alla fyra på golvet. Vi fortsatte att skrika. Vi blev så glada, eftersom vi alla fem hade blivit vänner under tiden var det helt okej dessutom. Vi samlades i en gruppkram. "This going to be so great!" sa Louis och log. "Guys, listen", sa Simon. Alla tystnade och uppmärksamheten vändes mot domarna igen. "This is a lifeline. You got to work ten, twelve, fourteen hours to day, every single day, and take this opportunity". Jag såg hur både Harry och Louis log större än någonsin. Jag klappade händerna och gjorde en segergest mot bordet och vi började gå utåt. Vi skulle från och med nu vara ett band.

---

Nu har killarna blivit ett band! Kollar på massa gamla X-Factor klipp för få allt i detalj så mycket som möjligt. Kommentera!