Nialls perspektiv
Jag fattade inte riktigt varför en skara fans befann sig utan för vårat hus. Vi hade fans. Jag hade fans. Det var konstigt. Jag hade alltid sett mig själv som en ganska ful irländare. Alla dessa tjejer sa att jag var vacker. Jag gick in i huset igen. "Hi", sa någon bakom mig. Jag vände mig om och fick syn på June. "Oh, hi June. What are you doing here?" Hon ryckte på axlarna. "I thought I just wanted to 'hang out' with you guys", sa hon med ett flin. Jag log tillbaks. "Sure, where are the others?" Hon strök sitt ljusblonda hår bakom örat och mötte min blick. Det kändes som om en stöt flög igenom mig men jag intalade mig själv att jag bara hade inbillat mig det. "Yeah... you know... they are out with the fans". Hon tittade ner. Jag förstod inte riktigt varför. "Maybe you just want to hang out with me... uhm.. alone, without the guys?" frågade hon. Jag log. "Of course. You know almost everything about me, but I don't know a single thing about you honestly", sa jag och satte mig i soffan. Jag klappade bredvid mig som en gest att hon skulle sätta sig bredvid mig. Hon slog sig ner. "Tell me stuffs about you". Hon verkade tänka efter och jag bestämde mig för att hjälpa henne på traven. "Tell me about your family". Hon log mott mig. "My mums name is Arminel, and she is journalist. She working on a magazine. My dads name is Micheal and he talks in radio everyday. Almost the whole day. I have a brother too, his name is Jeremy. Mum and dad never had time for us when we was younger, because the worked so much. We had a nanny, her name was Sophia. I loved her so much, she was always so kind to me". June verkade vara lite i sin egen värld. Hon log och tittade ner. Det var första gången jag lade märke till att hon hade smilgropar. Urgulligt. "But when mum and dad had time for us did they always show us how much they loved us". Jag hade känt June ett antal veckor nu och räknade in henne bland mina vänner, så jag skämdes över att jag inte visste mycket om henne. Vi var tysta och jag tog mig tid att titta ordentligt på henne. Hon hade en ljusrosa topp och ett par mörka jeans tillsammans med accesoarer. Hon hade lagom långa perfekt formade naglar som hon just nu höll på att granska. Hennes hår låg perfekt på plats, platt och välvårdat. Jag skulle så gärna vilja leka med hennes hår. "Well... maybe you want to meet the fans now. I think I should go", sa hon och reste sig från soffan. Hon mötte min blick igen. Nu var det ingen tvekan om saken, jag fick den där stöten igen. "But... its the final tomorrow", sa jag. Varför hade jag sagt det utan anledning? Det undrade hon också för hon höjde sitt högra ögonbryn. "Yeah, I know", sa hon och skrattade. Hon hade världens vackraste skratt. Hon vinkade lite med sin vänstra hand och började gå. Jag reste mig upp från soffan och greppade hennes hand. "Wait, don't go", sa jag. Hon tittade undrade på mig. Jag tryckte mina läppar mot hennes. Det tog ett tag innan hon besvarade kyssen. Vi kysstes intensivt i ett par minuter innan hon drog sig undan och sprang ut. Jag sprang efter henne. "June, wait!" Men hon var redan borta. Trots det kunde jag fortfarande känna smaken av hennes läppar...

---

Blev en kort del, men bättre än ingenting! Kommentera för att få en ny del snabbare! :) Medans ni väntar på en ny del, missa inte att läsa min andra novell www.imaginethefuture.blogg.se. Handlar just nu mest om One Direction och Taylor Swift.