Förlåt för extremt långt inlägg igår, funderade själv på det. Vill ni ha långa eller korta delar? Personligen tycker jag att det är roligare med längre delar, och för mig blir det mycket enklare.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Julias perspektiv
Jag satt i köket med en kopp kaffe i handen. Jag var ganska trött fortfarande efter gårdagen, trots att jag faktiskt sovit till elva. Jag hade på mig en enorm stickad tröja och ett par tunna strumpbyxor. Håret hade jag bakom öronen, nyduschad och nykammad. Louis kom ut i köket och gav mig en kram. Självklart besvarade jag kramen men tittade sedan undrande på honom. "Why?" undrade jag och log. "It was a long time since I hug you last time... We hug each other every morning and night before, remember? Sister and brother realtion ship", sa han. Jag drog in honom i en kram igen. "Ofcourse, teddy bear", sa jag. "Where is Harry by the way?" undrade han. "He still sleeping, he was really tired", förklarade jag och tog en klunk kaffe. Jag tittade bort mot soffan där alla låg i en hög. "I take a shower any way... it feels like I smell or something", sa Louis och luktade under armarna. Jag betraktade honom med ett roat leende. "Yes, I do. She you wonderful", sa han och blinkade med ena ögat. Louis hade rätt. I början hade han och jag varit astighta. Han var som den bror jag aldrig hade haft. Han fanns alltid där i början, under den sommaren jag varit med dem. Jag var ju galet kär i Harry då, men var hela tiden rädd att jag var för ung för honom. Men sen, voila. Louis var i alla fall som min brosa då, som jag kunde snacka med allt om, som jag smågnabbades med, som jag myste med. På sista tiden hade det varit för mycket drama, och alla killarna hade varit upptagna med sina tjejer. Jag tog upp morgonens tidning som jag ännu inte läst och bläddrade igenom den. Det stod massor om Brit Awards. Sen kom jag till ett stort uppslag med en bild på mig, Sandra och Felicia när vi var tolv år. Jag såg asvrickad ut på den bilden, men det hade varit våran första best-friend bild. Jag hade lagt ut den på min blogg för ett tag sedan, och nu var den i tidningen. Jag kollade mot artikeln.
Felicia Tanttu, Julia Wahlgren and Sandra Ibrahim: New Shooting Stars
Felicia Tanttu, soon 18, won last Brit Awards for International female singer. Felicia has released an album that has sold over 8 million copies, and the album was released only six months ago, when she was barely detected in the UK. Felicia won X-Factor Sweden last year, which made her famous. Her childhood friends, girlfriends to Zayn Malik, 24, and Harry Styles, 23, from boy band One Direction, called Sandra Ibrahim and Julia Wahlgren. The latter sings a duet with Felicia on her album with the song "Blew Out Candles" about a girl who has given up all hope. The songwriter says it is about a girl who is bullied. Now, some discovered that the trio has done cover versions of songs and posted on Youtube. "Everyone has a future in singing careers if they wanted to. I would be the first that gave them a record deal, both as a solo artist and as a girl group," says music expert George Bristow. All the girls celebrate their 18th birthday and lives currently in central London.

Jag kunde knappt låta bli att känna en viss stolthet när jag läste artikeln. Trots det var det väldigt pinsamt att folk hade sett våra covers - vi hade inte uppdaterat våran kanal sen vi var 14. Jag funderade. Ville jag ha ett skivkontrakt? Såklart jag ville, det hade varit min dröm länge. Men det kändes liksom... inte så bra.

En vecka senare vaknade jag av att min telefon ringde. "Hi, its Julia Wahlgren?" sa jag sömndrucket i luren. "Hi, this is Grace Huntington. I just wondering if you want to meet up and let me hear you sing?" Jag kände mig förvirrad. "Sorry, but why?" undrade jag och kliade mig i huvudet. Klockan var bara åtta och det var lördag. "You can be famous. If I like what im hearing can I give you a record deal. Me and my friends George Bristow and Charles Richmond will give all of you girls a record deal. Come on, hurry. I want you three to meet me half past ten in my record studio, I text you the adress. All right?" Jag kastade en blick på klockan igen och började halvspringa emot badrummet. "Yupp, I get it. Should I call Sandra and Felicia?" undrade jag samtidigt som jag drog av mig pyjamasen. "No, I have already call Felicia, and I am on my way to call Sandra too. See you", sa hon kort och la på telefonen. Jag kastade mig in i duschen. Jag fick göra allt i turbofart, för att sedan försöka hinna med tunnelbanan. Idag fick det bli ett par lila jeans och en vit blus med färgade accesoarer, i enklaste laget så att säga. Klockan 09:34am exakt var jag vid den angivna adressen. Jag hatade att gå upp tidigt på lördagar. På vägen hem får jag nog stanna på Starbucks och köpa en latte eller något. Jag såg Felicia i sin mössa. Hon log mot mig. "Vart är Sandra? Vi måste skynda oss ju!" utbrast jag stressat. "Ta det lungt, hon kommer inte", sa Felicia. Jag stirrade konstigt på henne. "Nej, hon kommer inte. Hon tackade nej", sa hon. Jag stirrade chockat på henne. "Hon...gjorde...vad? Här får hon ett skivkontrakt slängt framför näsan och hon tackar nej?" Felicia ryckte på axlarna. "Det är hennes val. Du vet att hennes dröm fortfarande är att öppna en resturang". Jag skakade irriterat på huvudet. "Jaja... då ska vi hjälpa henne att få igenom den drömmen också", sa jag och log snett. Felicia skrattade. "Jarå. Det här betyder att vi blir soloartister båda två", sa hon. Jag nickade. "Du kommer bli mycket kändare än jag. Du är ju redan megakänd", konstaterade jag. "Jag ska spela in ett album till säger de, sen vill de ha mig ute på turné", log hon. Jag kramade om henne. "Jag är så glad för din skull!", sa jag. Precis då kom en mörkhyad kvinna ut tillsammans med två medelålders män. Kvinnan var klädd i gröna kläder från topp till tå. Hon såg ut att vara från Etiopien eller Eritrea eller något annat land i närheten. "Im Grace", sa hon med ett strängt leende. Hon visade in oss i hennes studio. "Then girls... Lets hear you sing your song you have together", sa hon. Jag och Felicia utbytte en blick. Vi började sjunga "Blew Out Candles". När vi var klara såg inte Grace lika strängt på oss längre. Hon log. "You girls are GREAT", sa hon med ett stort leende. "Me, George and Charles start wrote songs for each of your albums now. Fun to see you, I call both of you when we're done". Hon gav oss ett brett smile och vi gick ut. "Oh my god", sa jag. Min dröm hade gått i uppfyllelse. Äntligen, efter 16 år av drömmar.
----------------------------
Förlåt för tråkig del, jag har ett fettigt drama på gång, och för att det dramat ska funka är jag tvungen att vara sångerska jag också. Haha lol, anyway, kommentera!

Felicias perspektiv
När jag hade fått klart för mig att jag var nominerad i ett sånt stort pris som Brit Awards hade jag börjat skrika så högt att James hade fått gå ut ur rummet. Och ikväll gällde det. Killarna var också nominerade, i hela tre kategorier. Som äkta fan, fortfarande, hoppades jag så att jag sprack på att de skulle vinna de också. "James!" ropade jag samtidigt som jag granskade mig själv i spegeln hur jag såg ut i den tighta klänningen. Den satt snyggt på kroppen, det var jag tvungen att erkänna. Jag, Sandra, Julia, Eleanor, Jade och Danielle hade varit och köpt klänningar, samt en liten fin body till lille Zac som han skulle få ha på sig. Danielle tänkte sätta på honom hörselskydd så att han inte skadades av för högt ljud. James kom in i rummet och stirrade chockat på mig. "Hey handsome?" sa han och la armarna omkring mig och pussade mig på kinden. Jag fnittrade till. "Do you like it?" undrade jag. "Its awesome", sa han och pussade mig i nacken istället. "Not now", sa jag med ett bestämt leende. "Put on your clothes", sa jag och himlade med ögonen där han stod i bara jeans. Han log och försvann emot vårat sovrum. "James!" ropade jag igen. Han tittade snett ut från sovrums dörren. "Can you snap my dress?" sa jag och log ett ängla leende. Han drog upp dragkedjan där bak. Klänningen var kort och tight, i guldigt glitter. Jag älskade den. Jag satte in stora guldörhängen och drog av mig strumporna som var på fötterna. Mina ben var nyrakade, även om det var Februari/Mars. Jag plockade fram mitt långa hjärthalsband ur en ask som stod på mitt sminkbord. Jag granskade det. Det var i äkta guld. James hade köpt det till mig för ett par veckor sedan tillsammans med en ask choklad och rosor, när det var valentines day. Han var den mest romantiske killen jag kände, och han var min. Han var otroligt vacker, med brunt hår, alldeles klarblå ögon och en stor näsa - jag älskade killar med stora näsor. Hans läppar var mjuka och välformade; min pojkvän var helt perfekt. Jag drog upp min plattång ur en låda och värmde upp den, medans jag kammade igenom och blåste mitt mörka, fortfarande blöta, långa, hår. När håret var näst intill torrt när  jag började platta det ordentligt. Jag hade hållt på och plattat det sen jag var 10-11 år gammal, inte varje dag, men någon gång ibland. Med andra ord var jag ganska van och fick det alltid hyfsat snyggt. Jag granskade mig i spegeln. Det enda som behövdes nu var lite smink. Foundation, mascara, ögonskugga, puder, rouge samt läppglas åkte på. Jag la ner läppglanset i fickan i fall det skulle behövas fylla på. "James, are you ready?" ropade jag och började gå mot hallen. "Yeah. I only need to tie my tie", svarade han. Jag stoppade i fötterna i ett par höga, obekväma pumps. Men ville man vara fin, fick man faktiskt ta och lida pin. Jag tog fram en matchande handväska och la i telefon, nycklar och mitt läppglans innuti. Jag kollade på mig själv i hallspegeln. Det här blev toppen. James kom ut och stirrade målöst på mig. "And you are mine girl", log han stolt och kysste mig länge.

Jades perspektiv
Typiskt matchande till mitt namn hade jag på mig en jade-grön kortklänning som var öppen i nacken. Självklart med en snygg passform, som makerade mina kurvor. Jag visste ju vad alla andra tjejer skulle ha på sig, men jag såg fram emot att se dom i det också. Jag antog att vi alla var ganska nervösa. Niall körde som en galning på vägarna. Allt för att inte komma försent, enligt honom alltså. När jag tänkte efter var det här första gången jag visade upp mig i ett officiellt sammanhang, tillsammans med Niall. Likaså med Sandra, trots att hon och Zayn varit tillsammans i ungefär ett år. Det gjorde mig en aningen nervösare, men jag bet ihop och granskade mig själv i backspegeln. Mina fräknar lyste upp hela mitt ansikte. Mitt blonda hår med den ruffsiga luggen hängde löst, bortsätt från att jag hade lockat håret. Jag granskade mina ögon. Egentligen var de ganska tråkiga, sådär ljusbruna. Folk brukade beskriva dem som hasselnötsbruna. Wow. Jag skulle hellre haft mörkbruna, men det skulle inte passat till min hårfärg. Jag hade inte blonderat håret, som många trodde, det var naturligt att jag hade bruna ögon och blondt hår. Jag tittade på Niall istället. Min fina, goa Niall. Allt som hade skett för ett halvår sedan var som bortblåst. Ingen av oss tänkte på att Niall faktiskt hade gillat Julia ett tag. Han sa att han älskade henne jätte mycket, men kärlekskänslor fanns inte. Bara vänskapskänslor. För mig kände han en miljon kärlekskänslor hade han sagt. Vi körde in på en parkering i närheten, där vi skulle mötas och få skjuts av Paul resten av vägen. Paul var deras privatchafför, en mycket trevlig man. Vi stuvade in oss i limousinen alla tio, nej elva föresten, om man nu räknade med Zac. Han var urgullig i sin nya body där han satt i Liams knä. "Felicia and James should be there right now, we are a bit late", konstaterade Julia. Jag kände hur Nialls hand som var i min började darra. "Calm down, it will be fine", väste jag till Niall och tryckte till hans hand. Han log mot mig och jag lutade mitt huvud mot hans axel. När vi hoppade ut ur bilen möttes vi av en mängd journalister, papparazzis samt fans, över allt. Vi trängde oss förbi alla och kom in i den stora lokalen. "They'll shoot you now", viskade Niall till mig. Vi alla tio ställde upp oss prydligt på röda mattan. Vi tog ett stort gruppfoto. Jag och Niall stod längst till vänster, sen var det Liam och Danielle, sen Julia och Harry, sen Eleanor och Louis, och längst åt höger Sandra och Zayn. Sen ville de tydligen ha en "privat" bild på alla paren också. Jag skakade. Tänk om jag inte blev bra på bilderna, och att alla fansen skulle säga massa kränkande saker? Jag och Niall var först ut på tur. Jag försökte göra en självsäker pose, men troligen såg det bara fjantigt ut. Nu hade jag tid att titta på alla hur de såg ut under kvällen. Sandra hade en lång röd sammets klänning som satt otroligt vackert på henne. Hon hade sitt fina, lockiga hår utsläppt. Det hade växt väldigt mycket sen jag såg henne första gången, då det hade varit lika långt som mitt på ett ungefär. Numera var det ungefär ner till bysten. Hon log sitt fina leende mot kameran och sen anslöt sig hon och Zayn bredvid oss. Julia bar en lång lila klänning. Hon passade verkligen inte i pastellfärger, så det var grymt bra att hon hade någon klar färg på sig. Klänningen var ärmlös och vid midjan var det vitt spets tyg i en rand. Danielle hade en kort laxrosa klänning som gick lite längre än ner till rumpan. I bak var det som snörat och på framsidan var det en liten svart rosett på höger sida. Eleanor hade en svart läderklänning. Hon var alltid så otroligt snygg, och jag skulle dö för att kunna passa i en sådan klänning. Vi gick in och satte oss i lokalen vid bordet. "Jade darling, can you take Zac for one minute?" undrade Danielle med ett leende. Jag nickade och tog emot honom. Jag jollrade runt lite med honom tills programledaren kom ut på scenen. Då hade jag honom bara i min famn, och klappade honom på huvudet. Jag såg på när Ed Sheeran vann priset för årets manliga artist, precis som han hade gjort för 5 år sedan. Jag hade varit fjorton då. Nu skulle jag fylla 20 i år - obegripligt. Priset till årets kvinnliga artist gick till Jessie J. Även nästa pris gick till henne. Det var nu jag blev galet spänd. Årets grupp. Jag vågade knappt lyssna när de räknade upp de nominerade. Jag tryckte Nialls hand. Danielle tog emot Zac som såg alldeles för söt ut i sina hörlurar. "And the group of the year is... ONE DIRECTION!" sa programledaren. Vi alla ställde oss upp och tjöt. Jag kunde höra Niall vråla av glädje bredvid mig. Killarna gick iväg upp på scenen. Zayn fick mikrofonen. "We all are so damn happy over this. I want to thank my family, our producent, and all fans. But especially the girl who made my days and how learn my what life is about, Sandra!" ropade han. Jag såg att ett stort leende var placerat i Sandras ansikte. Alla andra killar tackade också sina flickvänner, och Niall såg mig rakt i ögonen när han sa det. "I know that we have problem sometimes, but your are the one I love, and will always do", hade han sagt. Alla i publiken hade sagt ett "naaaaw" efteråt. Killarna anslöt sig bredvid oss och höll stenhårt i sitt pris. Liam kysste den tre gånger. Jag skrattade åt henne, och han mötte roat min blick. De vann de yttligare två kategorierna de var nominerade i också. Kvällen var lång, och efter att han kommit förbi British album of the year och british single (Vilka killarna vann) samt internationella manliga artisten så var det dags för internationella kvinnliga artisten. Jag tror att vi alla tio ställde oss upp och grät av lycka när de presenterade att Felicia hade vunnit. Felicia var nervös där hon stog uppe på scenen. "This made me so happy, I don't know what im going to say... thanks to all my friends in One Direction with girlfriends, my own boyfriend James, my family home in Sweden, X-Factor Sweden who discovered me, and you, all wonderful brits. I love you!" tjöt hon och gick ner på scenen.

På efterfesten höll vi alla oss ifrån alkohol, trots att många gick och blev fulla. Efter ett tag blev det till och med en aningens obehagligt. Vi gav Felicia massor av grattiskramar och många ville intervjua killarna, Felicia och även oss. Ungefär vid 3am åkte vi hem till lägenheten. Men kort där efter ringde Louis upp oss alla. "We invite all of you to a movie night, just for fun. Put on some soft clothes and go up to us?" Jag drog på mig en mjukisdress och satte upp mitt korta hår i en hästsvans. Jag och Niall traskade upp hand i hand, och möttes av Julia. Alla var där. "LOVEFILMS, HERE WE COME!" tjöt Niall och kastade sig i soffan. Jag skrattade och joinade honom.

Harrys perspektiv
Alla sov runt om mig. Julia låg i mitt knä och Zayn hade sitt huvud mot min axel. Jag var otroligt varm, och kände på mina heta kinder. De fullkomligt kokade. Jag behövde komma ut. Det kanske inte var så smart med tanke på att det regnade slask snö ute plus att klockan var runt fem på morgonen. Jag puffade på Julia. Hon kollade tröttsamt på mig. "Take a walk?" frågade jag. Hon nickade. Vi gick emot lekplatsen i närheten och satte oss på gungorna. Vi pratade inte, utan bara njöt av kylan. Plötsligt reste hon på sig och gick fram mot mig. Hon tog mitt huvud i sina händer. "You are hundred grades", sa hon oroligt. "I know", sa jag. Hon lutade sig fram och kysste mig på munnen. Det slutade med att jag ramlade av gungan. Hon skrattade åt mig men fortsatte att kyssa mig. "I want to sleep. Come on now beautiful", sa hon och drog upp mig med ett leende på läpparna.

Zayns perspektiv
"Please Sandra, I can explain", skyndade jag mig att säga. Tårar sprutade ur hennes ögon. "Zayn, you can't get how much I cried when you lay there, how worried I was. And you just... ignore it? Im so fucking disappointed at you. Learn to care about your life. You don't need to smoke, your damn idiot", skrek hon. Jag tittade på henne. Massor av skuldkänslor fanns innuti mig. "Im sorry", sa jag och försökte ta hennes hand. Hon drog undan den och kollade bara mig stint i ögonen och skakade på huvudet. "Tell your life that you are sorry instead. It isn't for my sake I tell you this". Hon sprang upp i huset. Jag sjönk ner på marken. Jag behövde verkligen tänka efter. Det var svårt att hejda mitt beroende, att röka fick mig att må bra. Av en reflex drog jag upp mitt paket ur fickan. Jag tittade på det. Smoking Kills. Det stod det på alla förpackningar. Jag knycklade ihop asken och kastade den så långt jag bara kunde. Jag la huvudet i händerna. Vad fan skulle jag göra? Jag hostade till. Hon hade litat på mig, trott att jag inte rökt överhuvudtaget sen jag hade kommit hem från sjukhuset. Sanningen var att jag hade gjort det två gånger om dagen. Samma dag som jag hade kommit hem hade jag gjort det. Jag gjorde det när Sandra sov, när jag sa att jag skulle gå ut med soporna, tidigt på morgonen, när jag sa att jag skulle till affären, eller bara snabbt över till någon av killarna. Patetiska lögner. Jag visste att hon bara menade väl, men det var svårt för mig att inse att inget av det här var bra. Jag plockade upp tändaren och lekte lite med den. Betraktade lågan. Hostade till igen. Hostade ännu fler gånger. Jag sjönk ihop yttligare på marken. Nu låg jag ner på det blöta underlaget. Ögonen bara slöts, och det fanns inget jag kunde göra åt det.

"He woke up again, Sandra!", hörde jag Harry ropa. Jag hörde steg komma emot mig. Mina ögon kunde inte öppna sig, men jag visste att det var Sandra som var där. Hon grät inte den här gången. Hon var bara tyst, men det kändes som hon betraktade mig. "Whats happend?" kraxade jag. Sandra svarade inte. Det var en annan röst. "We don't know. I found you three days ago, laying on the ground outside our house. You doesn't breathe at all... so we call the ambulance. You've been unconscious for three days", sa Louis. "Unconscious for three days?" undrade jag förvånat med hes röst. "Yes... we actually thought you never would wake up", erkände Jade. Jag försökte slå upp ögonen, men de vägrade öppna sig. "Is everybody of you here?" undrade jag torrt. "Yeah. We have been here since its happend. Because we care about you", sa Sandras röst kallt. Jag kämpade hårt med att få upp mina ögon. Jag ville se in i hennes ögon så förtvivlat mycket. Till min förvåning öppnades mina ögonlock, men jag var grymt trött. Jag såg att alla var där, Harry, Liam, Niall, Louis, Julia, Sandra, Jade, Eleanor, Danielle och även lille Zac som Danielle höll på att mata. "From here and now, I promise you all to never smoke again. I thought that nothing could happen again, but... im sorry that I never listen to you Sandra. I love you, and I promise you never will be disappointed to me again. Hopefully never again", kraxade jag lågt. Jag hostade till. En sjuksköteska kom in i rummet och granskade mig. "So you have finally wake up? It was on time... Mr Malik, I must say you are pretty stupid to smoke after you've already been in the hospital once before. If you do it again, you will surely die", sa hon. Jag tittade stumt på henne. Var det så allvarligt att om jag inte la av med det kunde jag dö? Jag smakade på ordet. Det lät obehagligt. Nej, jag skulle nog strunta i att röka. "When can he get out from here?" undrade Niall och tittade på sjuksköterskan. "About five days. He needs to recover properly", sa hon och log lite snett. "I'll leave you alone... I think you should listen to your girlfriend and your mates in the future, Mr Malik", fortsatte hon och stängde dörren om oss. Sandra satte sig på min sängkant och strök sina fingertoppar över min hand. Hon log. "I will be so proud over you Zayn if you never smoke again", sa hon med lugn röst. Jag tittade in i hennes vackra bruna ögon. "Do you know that you are beautiful?" frågade jag och tog min hand och smekte hennes kind. Hon log. "No, I don't", svarade hon. "I can tell you, you are", log jag tillbaka. Jag klappade med handen på sängen som en gest över att jag ville att hon skulle lägga sig bredvid mig. Hon la sig försiktigt ner med huvudet mot min axel. Vi flätade in våra fingrar i varandra. "I love you", viskade jag. Hon borrade in sig i min hals och mumlade "I love you too". I det ögonblicket pirrade det i hela min kropp, och jag var fullständigt lycklig.

Louis perspektiv
"You say what?! Nominated in three categories in Brit Awards?" Eleanor stirrade chockat på mig. Jag log stort. "You should be proud!" utbrast hon och kramade om mig. Jag klappade henne över ryggen. "We are proud. The categories are the year's single, which is when we won in 2012 with Whats Makes You Beautiful, this year's british group, and Mastercard British Album of the Year! Its amazing!" sa jag utan att kunna hejda mig. Jag var överlycklig, liksom de andra killarna. Vi hade tänkt bjuda med alla våra kära flickvänner. Felicia var nominerad till International female singer, vilket vi också var glada över. Hon hade verkligen lyckats även här i Storbritanien, med totalt 8 miljoner sålda skivor i både Sverige och Storbritannien. För att vara svensk och nykomling var det överdrivet bra. Hon hade i vilket fall som helst flyttat till London i somras och trivdes jätte bra. James Campbell, hennes pojkvän, verkade som en toppenkille som verkligen tog hand om henne och skämde bort henne. Det var Februari, och i år skulle tjejerna fylla arton. Jag ansåg att det var alldeles för mycket. Jag kände mig som en storebror till Julia, och snart även till Sandra, Jade och Felicia, eftersom jag hade känt henne sedan hon var 13 år. Det var en lång tid och vi hade gått igenom så mycket tillsammans, och hade så många minnen. Jag log frånvarande. Eleanor började asgarva framför mig. "You should know how you look right know, like a geek", skrattade hon. Jag räckte ut tungan åt henne, på det där barnsliga sättet som vi alltid kunde hålla på med. Jag höll om henne och klappade henne på kinden. Jag började nynna lite på Stand Up, i den delen av låten som gick "I would walk through the desert I would walk down the aisle. I would swim all the oceans just to see you smile. Whatever it takes is fine". Ögonblicket var fint. Hon log. "I love you Lou, congrats", sa hon och kysste mig länge.
-----------------
Vem vill ni ha ett perspektiv från? Några önskemål? Tack för alla kommentarer, det värmer! ♥

Nu efter 20 delar ska jag hoppa framåt ungefär 8 månader. :3
8 Månader senare
-----
Liams perspektiv
"Liam... I think you have a children about a few hours", sa Danielle inne ifrån sängkammaren. Jag sprang in i sovrummet. "What are you talking about?" sa jag och kollade på henne. Hon gav mig ett kärleksfullt leende. "You have to drive me to the hospital, now". Hennes ansiktsuttryck ändrades till något som såg ut som ett plågsamt grin. Jag blev stressad. "Uhm, okay... I have to call the guys. We got a concert tonight". Jag la mina händer uppgivet bakom huvudet. "Do it in the car. Liam, now", sa Danielle. Långsamma tårar gled ner från hennes ögon. Tårar av smärta och glädje. Jag tittade mig stressat omkring. "Okay, come here", sa jag och hjälpte henne upp från sängen och ner för alla trappor i lägenheten. Jag fick henne att lägga sig ner i baksätet och körde kvickt ut från parkeringen. Jag bestämde mig för att ringa Niall. "Hi buddy", sa han glatt. Jag hörde Jades skratt i bakgrunden. "Niall, listen. You have to do the concert without me... Nialler, im gotta get a daughter or a son", sa jag. Bakom all nevositet fanns även en enorm lycka. "Wow... all right then. I take your solos!" paxade Niall med ett skratt. "Good luck mate", sa han och la på. Vi körde snabbt in till sjukhuset. De tog in henne på direkten. Jag höll hårt i hennes hand hela tiden in till sjukhusrummet. "Go now", schasade en sjuksköterska iväg mig. Jag gick ut och satte mig i en väntsal. Förmodligen skulle jag sitta här i flera timmar. Jag fick inte vara med där inne, och det plågade mig. Jag ville finnas där för Danielle, jag ville att min son eller dotter skulle få se mitt ansikte lika fort som Danielles. Jag trummade otåligt med fingrarna på benet. Timmarna gick, och jag försökte uppgivet hålla mig vaken. Det var omöjligt, så jag somnade. Jag vaknade av ett underligt ljud. "HURRY UP, HE IS FUCKING DYING", sa en gråtande röst. Jag kände igen rösten och slog upp ögonen. Det var Sandra. Hon grät och sprang jämnsides med en sjukhussäng. Hon verkade inte ha lagt märkte till mig överhuvudtaget. Jag la ihop två och två och antog att det var Zayn som låg där. Vänta, Zayn? DÖENDE? Mitt hjärta började klappa snabbare. Jag joggade ikapp sjukhussängen. "Sandra, wait!" ropade jag. Sandra vände sig om och stirrade på mig. "Liam, no time to talk, see yah!" ropade hon. Jag kollade förvirrat efter henne, men hon stannade. "Wait, Liam?! What are you doing here?" undrade hon och kollade förundrat på mig. "You know, Danielle..." sa jag i ett försök med lugn ton. Hon nickade och försökte le. Det gick inget vidare. "Oh my god Liam, what the hell are I am going to do? I can't live without him", sa hon och satte sig uppgivet på en stol i väntsalen. Hon la huvudet i händerna och började snyfta oupphörligt. Jag gick emot henne och omfamnade henne i en kram. Hon la armarna omkring mig och grät. Jag klappade henne över ryggen. "He will be fine. He always be", sa jag och försökte le uppmuntrande mot henne. Hon tittade på mig. Jag såg bara en mängd sorg i ögonen. Jag torkade bort tårarna under hennes ögon. "Tell me now, whats happend?" frågade jag. "He was tired when we woke up this morning. He said that everything was fine", började hon. Tårarna började rinna ner för hennes kinder igen. "But it wasn't. Zayn, Niall, Harry, Louis, Julia, Jade and I was on our way to the concert. Zayn took a deep breathe and began cough. I was a bit worried allready there. In the second song they perform, Zayn began cough again, exactly in the middle of the song. They had to stop singing, and all the fans looked anxiously at him. He tried to start singing again, but he had no voice. Then he just fell to the floor". Hon tittade på mig. "I know you are on your way to say 'He survive', but if he doesn't? Liam, what am I going to do then? I have nothing to live for if Zayn isn't with me". Jag visste inte vad jag skulle svara. En sjuksköterska kom gåendes emot oss. "Liam Payne?" frågade hon och tittade på mig. Jag nickade. Hon log sådär som bara sjuksköterskor gjorde, på det där lilla käcka sättet. "You got a beautiful little son". Till och med Sandra log. Jag gick efter sköterskan till rummet. En förväntansfull känsla värmde i bröstet. Jag kom in och fick se Danielle ligga med världens sötaste unge. Den gulligaste jag hade fått. Danielle log varmt emot mig. "Liam, look. This is our son", sa hon. Jag omfamnade henne och kysste henne. Jag klappade pojken på huvudet. "Can I...?" frågade jag med en gest mot babyn. Hon nickade leendes. Jag plockade upp pojken och kramade om honom i mina armar. Det vackraste barnet jag någonsin sätt var mitt barn. Mitt och Danielles.

Sandras perspektiv
Min gråt upphörde inte. Inte ens när sjuksköteskan kom in och sa att jag kunde träffa honom nu, att han var vaken. Han var fortfarande inte frisk. Jag gick in i rummet. Han vände sitt huvud emot mig. Han tittade bara stumt mot mig och sträckte ut sin hand. Jag tog den. "I love you Zayn, never forget that. I love you more than my own life", sa jag med darrande röst. Jag vet inte om det var synvilla, men det såg ut som om han försökte säga "I love you too". Jag grät igen. Fan, kunde jag bara inte sluta grina som en småunge och försöka vara stark? Jag kunde inte. Jag älskade honom alldeles för mycket för att kunna leka att det var en småsak. Det var verkligen inte en småsak. Jag hade inte tänkt så mycket på det, men om Zayn dog, skulle jag troligen själv också vilja dö. Eller så skulle jag klamra mig fast vid mina vänner. Jag och Zayn var inne i perioden då vi älskade varandra som mest. Den lilla nykära känslan. Jag log åt alla minnen vi skapat med varandra. Som när han bjöd ut mig på dejt när vi båda hade kladdkaka runt munnen. Det var så fint att vi kunde vara precis som vi ville med varandra utan att någon brydde sig. Det var skillnad när jag skulle ut på stan. Jag var tvungen att göra mig överdrivet fin. Annars fick man glåpord efter sig. Julia hade fått massor i början, som "Harry has bad girl taste. Seriousley, her? Damn ugly girl", och "She is only fifteen. Fifteen! To young, who do she think she is?" Fans kunde vara elaka, men jag respekterade dem till fullo i alla fall. Jag hade ju själv varit ett fan. Självklart fanns det väldigt många snälla fans också. Jag hoppas att de förstår att jag blir jätte glad av deras peppande kommentarer. En kommentar jag fick på twitter precis när vi hade gått ut med vårat förhållande officiellt löd "You are so beautiful and looks like a strong girl. I think you are perfect for Zayn. xxx Maggie". Jag hade tweetat flera gånger till den tjejen. Så underbart gullig. Jag tittade på Zayn igen. "You will survive, I know it. You are a strong man, and you always be fine. Nothing is ever wrong. You are the best guy in the whole world. You will survive", sa jag och kramade hans hand.

Det hade gått en månad sedan Zayn hade skrivits ut från sjukhuset. Han hade legat där i två veckor. Danielle och Liams bebis var något alla tio i våran familje/vänskapskrets ville kika på. Han var det gulligaste jag någonsin sett. Han skulle heta Zachary, men de skulle kalla honom för Zac. Ganska ballt namn tyckte jag. Zayn hade haft något med lungan för att han rökte för mycket. Han hade lovat mig att aldrig röka igen, och så vitt jag visste hade han inte heller det. "Can you get out this?" undrade Danielle och pekade på en soppåse. Jag ryckte på axlarna och tog den. Jag traskade ut mot soptunnorna. Där såg jag Zayn, med en cigarett i handen. Han blåste. Jag gick slängde soppåsen i containern och gick raka vägen mot honom. Ursinnigt tog jag cigaretten ur handen på honom och slängde den på marken. Jag stampade på den en miljon gånger och tittade besviket på honom. "I  can't get you doing this to me. And I can't get you doing this to your self!" grät jag.

GAAAH, TACK FÖR KOMMENTARERNA! Blir jätte peppad av kommentarer och får mer skrivarlust, fortsätt i den stilen! ♥
----------------------------------
Jades perspektiv
"Jade, you have to get out some day! Please, let me talk to you", ropade min pappa och knackade hårt på dörren. Jag hade låst dörren och inte gått ut ur den på flera dagar nu. I början hade jag gått ut tre gånger om dagen för att äta, men nu hade jag inte lämnat rummet på flera dagar. Jag ville inte heller. Alla kex som jag hade haft med mig in för att inte gå hungrig var uppätna. Jag låg bara och grät, och gråten vägrade att ta slut. Den enda sociala kontakt jag hade fått var från Julia som hade ringt och frågat hur jag mådde ett antal gånger, och Sandra som frågade var Celia bodde, samt Liam som berättade att Danielle var med barn. Det var under det samtalet som jag hade lett den enda gången på de här tre veckorna. Julia hade skickat ett sms att hon var tillbaka hos Harry igen efter all denna tid. Skulle jag gå tillbaka till Niall också? Jag hörde pappa ropa att han skulle hämta en skruvmejsel och bryta upp låset på min dörr. Jag tog ett snabbt beslut och gick med darriga ben fram mot dörren. Jag kände hur jag stank och mitt hår såg ut som jag-vet-inte-vad, plus att jag troligen var dösvart under ögonen av all gråt. Eller så hade jag gråtit bort alla mascara, jag hade faktiskt ingen aning. Utanför dörren stod inte pappa, mamma, eller någon annan som jag hade väntat mig. Det var Niall som stod där. "What do you want?" frågade jag snyftande och torkade bort lite av tårarna med ärmen på min tjocktröja. "Just disagree. Do you want to hear?" Pappa kom upp bakom Niall och log bakom hans rygg. Jag gav honom en mördarblick för att han hade släppt in Niall i huset men nickade snyftande mot Niall. "Alright. I know I smell, but it was your choice to come", sa jag och satte mig på sängen med armarna i kors. Jag kollade honom inte i ögonen och väntade på att han skulle säga något. Jag hörde plötsligt ett oerhört högt snyftande från Niall. Jag tittade förvånat på honom. Han tittade på mig med tårar i ögonen. "I can't explain the feeling to have you in my arms. I can't explain with words how much I love you. I can't explain to you how fucking damn much I miss you. You light up my world like nobody else. My heart freaking out when you looking at me with your beautiful eyes. Its impossible to survive without you. Julia is just a friend of mine. She isn't the one I want to share my life with. Believe me, I don't want to go without you. Please Jade, I was drunk. Im falling apart. Please". Jag var bara tyst och tittande ner. Hans snyftande blev högre. "I accept your choice. Bye Jade", sa han och reste sig upp och började gå mot dörren. "Niall... wait", sa jag och reste mig upp. Jag la mina armar runt hans hals och kysste honom. "Niall... I can't explain the feeling when I am in your arms. Can't explain with words how much I love you too. I can't explain how much you mean to me. My heart is freaking out just when you touch me. I have already fall apart, but I have also made a decision. I come with you", sa jag med darrande röst. Han log mot mig och smekte mig på kinden. Jag lutade mig mot hans bröst. "My beautiful little angel, I need you", viskade han i mitt hår.

Felicias perspektiv
"Så Felicia, du blev upptäckt genom X-Factor, och nu är du storkändis i Sverige? Ditt album släpptes idag och har redan sålt en miljon exemplar. Hur känns det?" Jag var med i en intervju med MTV Sverige. Jag log stort. "Fantastiskt. Jag känner att alla femton låtar på albumet betyder något för mig. Låten Blew Out Candles betyder extra mycket eftersom det är en duett med en av mina bästa vänner, och det var en återförening, verkligen", sa jag leende. "Ja, Julia hette hon va? Min personliga favorit är True Listen, jag känner att den är en riktig känslosam låt". Jag nickade och drog handen igenom mitt hår. "Kul att du gillar den. Själv är min favorit Dont Lie To Your Heart, eftersom jag skrev den själv", sa jag. Reporten nickade intresserat och betraktade mig. "Vad ska du göra idag då?" frågade hon. "Åka ut till olika delar av Stockholm och signera skivor blir det antagligen, vara lite med min pojkvän", sa jag till svar. Reporten såg förvånad ut. "Så du har en pojkvän? Det hade du inte när du började X-Factor, vad heter han?" frågade hon nyfiket. Jag visste att det var den reaktionen som skulle dyka upp. "Ja, jag träffade honom i London faktiskt, han heter James. Han ville följa med till Sverige för att inte behöva vara utan mig", sa jag och blev varm i kroppen bara av att tänka på honom. "Naw, så gulligt av honom. Vad heter han mer än James?" Jag skakade på huvudet. "Det avslöjar jag inte", sa jag finurligt. Reporten log. "Tack, Felicia Tanttu". Jag nickade och sa "Tack" tillbaka innan jag reste mig upp och åkte hem till lägenheten.

"Hi James", sa jag och pussade honom på munnen. Det luktade mat i hela lägenheten. "Its smells delicious", sa jag leende. "Lunch especially to you", sa han och förde in mig in i köket. Han hade gjort hemma gjorda hamburgare. "I used the barbeque outside, was it okay?" undrade han oroligt. Jag skrattade och log och kramade om honom. "You are so romantic", fnissade jag. "Everything for the girl I love", sa han och pussade mig på huvudet. Vi åt maten länge och njöt innan jag insåg att jag borde åka iväg för att signera mina skivor. Jag tackade James för maten och gav honom en lång kyss innan jag började storma ut ur hallen. "Felicia... You don't want to move to London, huh?" Jag stirrade på honom. Det gick fort fram, men jag älskade det. "Well... if it was with you shouldn't I say no exactly... Why are you wondering?" Jag stoppade i mina fötter i mina högklackade skor och väntade på att svar. "Because I love you. I know this is quick, and you haven't finished school yet... but you can do as your friends, go in school in London", sa han bedjande. Jag hade ingen aning om hur det skulle gå med min karriär om jag flyttade till London, men varför inte? "Okay. We moving about one month", sa jag och drog på mig min jacka. Han log stort och kramade om mig.
--------------------------------------------------------------------
Apdålig del, stå ut människor! Kommer troligen inte skriva i morgon, och är i Romme på Lördag+Söndag, så det blir inga nya delar på ett tag. Lovar att skriva två delar på Måndag, och kan försöka skriva en till ikväll. Tack för att ni läser, still comment! :)

Zayns perspektiv
Det var deppiga dagar för alla i bandet. Jag själv ville inte erkänna att jag var otroligt lycklig nu, till skillnad från de andra. Eller, det var väl inget fel på Louis eller Liam heller, men de hade automatiskt satts in i deppmode när både Harry, Niall, Jade och Julia i princip bara grät. Anledningen till min lycka hette Sandra. Hon var så fantastisk på alla sätt och vis, och jag kunde alltid vara mig själv med henne. Vi var som bästa vänner samtidigt som vi älskade varandra. Vi kunde göra vad vi ville med varandra utan att skämmas. Det var det som gjorde det hela en bit fantastiskt. Jag låg och stirrade upp i taket. På mitt bröst låg hennes lockiga huvud och vilade sovandes. Jag ville inte väcka henne, och det var ganska skönt att bara ligga och tänka på allting med hennes doft i näsborrarna snusandes på mig. Jag kunde känna hur hennes andetag pustades ut mot min kropp. Jag sträckte mig mot nattduksbordet och tog min mobil och mina glasögon. Jag älskade att bara gå runt i de där glasögonen på morgonen, utan en anledning egentligen. Klockan var 7.13 am, vilket gjorde att jag var tidigt uppe, om det nu inte varit så att vi skulle ha en stor signering idag. Egentligen orkade jag inte. Jag skulle velat ligga hela dagen i sängen och bara prata om allting med Sandra tätt intill mig. Jag suckade ljudligt. Hon rörde oroligt på sig. Jag smekte hennes kind och granskade henne. Mitt alarm ringde ljudligt. Jaha, då var den fina stunden över. Hon tittade sömndrucket upp på mig. "Good morning", sa jag leende. "How long have you been awake?" undrade hon och gnuggade sig i ögonen samtidigt som hon satte sig upp på sängen. "Just for a while. We have a big signing today, you can come with us if you want, or stay home", sa jag och sträckte på mig. Hon såg ut att fundera. "Actually I think I need to talk to Julia and Celia. Harry hasn't done anything...or?" Hon tittade snett på mig. Nej, jag kunde knappast tänka mig att Harry skulle gjort något medvetet som sårade Julia; hon var hans allt. "Do so then", sa jag och kysste henne mjukt. Hon log brett. "Love you Zayn, have a nice day", sa hon och tog mitt ansikte mellan sina händer. Vi tittade in i varandras ögon. Vi båda log. "I love you too", sa jag och gick ut i köket.

Felicias perspektiv
Jag vaknade av att mobilen surrade bredvid mig. Jag tog irriterat upp den. Meet today again? xxx James, stod det i smset. Han gjorde mig glad. James Campbell var killen jag mötte på nattklubben för ett par veckor sedan. All min lediga tid i London hade jag tillbringat med honom. Och tja, det hade hänt lite grejer i mellan oss. Ganska mycket om jag ska vara ärlig. Vi dejtade för fullt trots att vi bara känt varandra i ett par få veckor, men det var något speciellt med de där vackra blåa ögonen. Albumet som jag hade spelat in skulle släppas i morgon vilket gjorde att jag skulle åka hem i kväll. I'd love to, went home today xxx Felicia, knappade jag in som svar. Det dröjde ett tag innan han svarade. Can I come with you?, skrev han. En värme fyllde min kropp. With me... to Sweden? If you want... skrev jag. Fingrarna skakade av förväntan. Svaret kom snabbare den här gången. Yes! Meet me 9am in Westfields. love yah xxx, skrev han. Jag stirrade på smset. Sa han nyss... "I love you"? Jag log och gick upp ur sängen för att göra i ordning mig.

"Hi", sa han och omfamnade mig. Vi stod mitt i köpcentret. "Are you sure you want to come with me? I mean, ofcourse I want you to do that, but we have just known each other for a short while, and im going to work a lot, with my album and yeah you know", babblade jag på. Han skakade på huvudet och skrattade. "Silly, I actually know when I see a girl I like. I went into you because I wanted to have a reason to talk to you. You should know a thing... I have never been in love with someone before. Well, I had girlfriends when I was younger, but they didn't mean anything. This is real. I know we just have known each other for a while but... I can't hide my feelings for you. I really love you, please", sa han och hans skratt dog ut. Vi gick under tystnad runt i affärerna. "Its your choice ofcourse... but okay. And I love you to James. You make me feel special", sa jag tyst. Han log. "You are special", svarade han och la armen runt om mig.

Celias perspektiv
"Celia, open the door", ropade Chris's röst inne i från sitt rum. "Why can't you do it?" skrek jag tillbaka. Han svarade inte. Jag mimade ett tyst "Sorry" mot Julia och gick ut i hallen och öppnade dörren. Det var Sandra. "Oh, hi", sa jag undrandes. Visst, vi var med varandra i skolan och så, men det skrämde mig lite att hon visste var jag bodde. "I called Jade and ask where you lived", förklarade hon som hon hade läst mina tankar. Jag nickade och bjöd in henne i vårat lilla hus. "I like your house", sa hon artigt och log. Jag log tillbaka. "Do you want something to eat when you talk to her?" frågade jag och öppnade spontant kylskåpet. "How did you know that I wanted to talk to Julia?" undrade hon. Jag ryckte på axlarna. "What else would the reason be that you came to my house?" sa jag och höjde ena ögonbrynet. Hon tittade rodnandes ner i marken. Jag flinade åt henne. "You know I love you Celia", sa hon efter ett tag och kramade mig. Jag fnissade. "Sure. Do you want something to eat or not?" Hon log stort. "Yes please", sa hon. Jag plockade ur bullarna jag och Julia bakade igår och la in dem i ugnen några minuter. "Hot Chocolate? Coffe?" frågade jag. "Hot Chocholate, thanks", sa hon och jag satte på en kastrull med mjölk. "Wait, I gotta get Julia. Back in a few seconds", sa jag. Julia tittade upp på mig. "Is Sandra here?" frågade hon med ynklig röst. Hon hade inte gjort annat än att gråta de här veckorna hon varit här. Jag nickade. "She wants to talk to you", sa jag. Hon var på väg att öppna munnen men jag tystade henne genom att säga "And she hasn't said anything about Harry, so you can breathe. Come on mate", sa jag och drog upp henne ur sängen. "Uhm.. Cel? Thanks for everything this weeks. You really are on of my best friends". Ett leende dök upp på hennes läppar. Jag log bara till svar, men fick en stor kram. "You and your hugs", sa jag. Jag brukade aldrig bli kramad annars; det var först när jag träffade Julia jag började krama alla kompisar. Tidigare hade jag inte gett Hope, Bella eller Ashley ens ett handslag. Oliver hade jag visserligen kramat, men det var inte samma sak som en kompiskram. Vi gick ut ur köket. Sandra tittade oroligt på Julia och kramade henne. De babblade jätte länge på svenska som jag inte begrep ett ord av samtidigt som de åt bullarna och drack den varma chokladen. Efter ett långt tag avslutade de med en kram. "I need to go home and fix this damn stuff how going on. Thanks for this time, and tell your mum that I am glad that she let me live here for a while. See you soon", sa hon och kramade mig. Sen gick dom bara.

Julias perspektiv
Jag och Sandra gick runt och pratade. När vi kom till våra lägenheter såg vi två stycken personer utanför. En var Harry, och den andra var tjejen. Han kramade om henne länge. "Du måste göra det här själv. Jag står här bakom hela tiden och lyssnar", viskade hon och pekade på husknuten. Jag tog ett djupt andetag. "Harry, what the hell is going on here?" Tjejen tittade på mig med sina ljusgröna ögon. "Hi, you have to be Julia", log hon stort. "I am Daisy, Harrys cousin. Harry have told me everything about you". Jag tittade förvånat på dem båda. "Cousin? I thought you were... the girl Harry dating... the new one", sa jag och tittade snett på Harry. Han såg förvånad ut. "I was on my way to drive Daisy to the airport", började han. "Yes, I was only here for one month. I just wanted to met Harry, it was years ago. I live in New Zeeland, so its quite far away from here", förklarade hon. Jag tittade från den ena till den andra. "How do I know that you don't lie?" sa jag och tittade skeptiskt på dem. Daisy såg osäker ut. "Lie? Why should I lie about that I am Harrys cousin?" Jag skakade på huvudet. "As I said, I thought you and Harry were through". Hon skrattade. "Me and Harry? Never. I have a handsome and kind guy home in New Zeeland. And Harry has you. If you don't believe me, we can call my boyfriend Thomas and Harrys mum Anne if you want to?" Jag kollade skamset ner. "Well, went to the airport then... we talk later Harry", mumlade jag generat. Daisy gav mig en spontan kram som jag egentligen inte förtjänade och så åkte dom iväg.

Efter en lång diskussion med Harry efteråt och ett samtal med både Anne och Gemma var jag 100 % säker på att Daisy var Harrys kusin. "Im sorry Harry, but you hold her hand, and kissed her on her cheek, and hugged her. So it is no wonder that I suspect you have something going on", sa jag. Han log. "I understand. I thought you just don't wanted me anymore. That I wasn't enough for you". Jag kramade honom. "Harry, I would never leave you without a reason. I love you sweetheart", sa jag och höll om honom hårt. "Love you too", svarade han och pussade mig på kinden. "Lets go to bed. I will give a big, fat hug to Sandra tomorrow as thank you. Sweet dreams", log han och släckte lampan.
-------------------------------------------------
Vet att jag uppdaterar uruselt, har bara mycket att göra just nu. Hoppas att ni fortsätter att läsa i alla fall, och kommentera och tipsa om novellen! Har 16 läsare om dagen ungefär men bara en av er (Tilde) kommenterar hela tiden, och två av dem är Sandra och Felicia. Så ni 13 återstående, släng in en kommentar så gör du min dag! ♥

Verkar som om jag förlorat läsare... kommentera? :c
----------------------------------------------------------------
Julias perspektiv
"Harry... how are you?" undrade jag oroligt. Blod sipprade ner från hela hans ansikte och tårarna strömmade ner från hans kinder. Hela han stank alkohol, men jag brydde mig inte. Han lutade sitt huvud mot min axel där vi satt i Zayns bil. Jag klappade honom lugnade över ryggen. Det var vi två, Sandra och Zayn i bilen, medans resten av dem satt i Liams bil. Både Zayn och Liam hade låtit bli att dricka så att vi skulle komma hem utan att behöva ta taxi. Vi svängde in mot lägenheterna. Jag förde upp Harry till våran och Louis lägenhet, med Eleanor och Louis tätt bakom oss. De gick direkt in till Louis sovrum, men Harry gick mot toaletten. Han kräktes, gång på gång. Jag hade alltid haft fobi för det där, men jag intalade mig att jag kunde göra allt för den jag älskade. Han var alldeles vit i ansiktet. "Come honey, we go to bed", sa jag och ledde honom in till vårat sovrum. Han lade sig försiktigt ner på sängen med ihopbitna tänder. Jag gick och hämtade en trasa och plåster och torkade bort allt blod och klistrade försiktigt på plåster. Jag klappade honom kärleksfullt på kinden. Jag gick och hämtade en hink ifall han skulle behöva kräkas igen samt ett glas med vatten. Jag städade äcklat toaletten med klorin och gick sedan och la mig själv.

"Julia, get up", sa Eleanor. Hon skakade om mig. Jag var alldeles för trött för att orka upp egentligen, men vad hade man för val? "Harry throw up yesterday night", yrade jag. "Yeah, I know. Louis take care for him right now... I think it was because he was drunk, but the fight can have something to do with it too", svarade hon. Jag steg upp och knöt min sammetsmorgonrock runt om mig. Mitt hår var lockigt och rufsigt, och jag såg absolut inte attraktiv ut för fem öre. Harry låg i soffan och kollade på nyheterna med en kopp te framför sig. "Hi, how are you?" undrade jag och satte mig bredvid honom. "Better than yesterday anyway", sa han och la sitt huvud i mitt knä. Jag smekte hans kind och lekte med hans hår. Bara ögonblicket var mysigt, utan att jag ens tittade i tv:ns riktning. "Oh damn", kom det från Louis. Jag vände mig om. Han och Eleanor stod med huvudena tätt ihop och läste ur en sådan där tidning där det bara var massa skvaller bilder. "What is it?" undrade jag. Louis kastade tidningen emot mig. Till min förskräckelse såg jag en bild på när jag puttar bort Niall ifrån mig och en när Harry och Niall slåss.

NIALL HORAN AND HARRY STYLES FROM ONE DIRECTION BEAT EACH OTHER
A witness saw yesterday Niall Horan and Harry Styles from One Direction in a bloody struggle. According to the witness they had a fight over that Niall tried to kiss Harry's girlfriend, Julia Wahlgren. A contributing factor was obvious that both were drunk. A month ago we reported that the Niall was dating one eighteen year old who according to him to be Julias best friend. We hope that this girl takes it in stride, but nobody knows how she reacts when she is dating the guy tries to kiss her best friend. And we also have no information about Niall and Harry are enemies, it is too early to tell, so we'll wait and see what happens with the two guys.

"Give me that one", sa Harry och ryckte ifrån mig tidningen. Han la bara ner tidningen när han såg vad den handlade om. "Harry... maybe you should talk to Niall", sa jag försiktigt. "You know what? I give him a second chance last time he came with his 'I love Julia', but this time, no. He have Jade, isn't she good enough?" muttrade han. "I don't know actually Harry... you both were drunk. He love Jade, he don't love me anymore. Sometimes when you are drunk can't you handle what you do, and I think that it wasn't his fault, it was the alcohol", sa jag fundersamt. "Well, maybe. But I dont want to talk to him anyway", sa han och satte sig upp. "Your choice", mumlade jag.

Det hade gått en vecka sedan den stora fighten mellan Harry och Niall - och ändå hade de inte pratat med varandra över huvudtaget. Harry hade gått ut för att träffa någon som jag inte visste vem det var. Jag hade absolut inget att göra, och kände inte för att vara med en gråtande Jade. Sandra gjorde något med Zayn, Felicia hade fått ett samtal från någon hade träffat för en vecka sedan på klubben så de var ute med varandra... Danielle jobbade och Eleanor var med andra vänner. Niall kunde jag inte vara med, eftersom det hade varit en awkward silence mellan oss sen förra veckan, som sagt var Zayn upptagen, och Louis och Liam skulle vara ute i London idag, och här var jag ensam kvar. Ett leende spreds på mina läppar när jag kom på vem jag kunde ringa. Tre minuter senare var det bestämt att jag och Celia skulle träffas vid Londonbridge om en halvtimme.
"It was a long time ago", sa hon och skakade på huvudet. "No, we see each other every day in school?" försökte jag. "No offense, but you is with your guys all the time and how much time do you give me? Not more than a few seconds", sa hon. Hon slog mig i bakhuvudet men greppade sedan min arm för att gå armkrok med mig. Vi pratade om vad som hade hänt på senaste tiden samtidigt som vi letade efter ett ställe att äta lunch på. "This looks great", sa hon och pekade på en italiensk resturang. Jag ryckte på axlarna och vi gick in. Vi fortsatte prata precis som vanligt tills Celia stelnade till. "What is it?" undrade jag. "Isn't that... Harry?" frågade hon oroligt. Jag kollade åt hållet hon tittade åt. Jo, visst var det Harry. Jag gömde mig bakom menyn. Han satt med en söt tjej med brunt hår. Han la sin hand på hennes, och de kollade varandra i ögonen kärleksfullt. Jag försökte hindra tårarna från att komma. "Jävla falska jävel" mumlade jag för mig själv och Celia kollade oförstående på mig. Hennes lugg spretade åt alla håll och hennes ljusblåa ögon såg medlidande ut. "Im sorry", sa hon och kramade min hand. Jag kollade på dem igen. De reste sig från sitt bord och han gav henne en kram och en puss på kinden. Jag kunde inte tro det. Jag ville inte tro det. Efter allt vad vi hade gått igenom tyckte jag helt ärligt inte att jag förtjänade att han skulle gå bakom ryggen på mig. Jag tog ett beslut inombords. "Can I live with you Celia?" undrade jag. Hon såg förvånat på mig men ryckte på axlarna. "Sure, but I have a older brother who is annoying and a mum who can't cook at all", sa hon. Jag skrattade. "Fine with me", sa jag. Vi hade fått sommarlov i torsdags, och idag var det fredag. En lång sommar lång nog framför mig.

Louis perspektiv
"Harry... where is Julia?" undrade jag. Jag hittade henne inte i lägenheten, hon hade inte lämnat någon lapp, hon svarade inte på telefonen. "I don't know, I come home about a few minutes ago", svarade han lungt, trots att jag såg oron i hans ögon. "Beg Sandra to call all her friends, you know, Celia, Ashley, Hope and Isabella, I went to every one else and ask if they knew something", sa jag och gick ut igenom dörren. Ingen av killarna hade sett henne. Inte Sandra heller, och Felicia var inte ens hemma. Niall sa att Jade var hemma hos sig med sammanbiten röst, men det var det enda spåret jag hade att gå på. Jag klappade Niall vänskapligt på axeln och gick ut på gatan för att gå mot Jades hus. Då ser jag en tjej med svart långt hår och lugg. Bredvid henne går en rödgråten tjej som jag känner igen. Vad hade hänt? "Julia?" ropade jag förtvivlat och sprang över gatan. Jag hann precis över innan en buss kom. "Louis, you are crazy, you could have been killed!" utbrast hon. "Who cares, whats happening?" undrade jag oroligt och tryckte henne intill mig. Jag hörde hur hon började snyfta mot mitt bröst. "Nothing", viskade hon knappt hörbart. Jag kollade frågande på Celia som om hon skulle kunna ge mig alla svar. Hon skakade på huvudet och tittade ner. "Get inside, we all are really anxious", bad jag. Hon lämnade min famn och torkade bort tårarna. "Sorry Louis, I live with Celia now", sa hon. Jag tittade frågande på henne. "At least a little while", fortsatte hon. "Julia, tell me whats happend. I've been worried when you say things like that". Ett tillstymmelse till leende dök upp på hennes läppar. "You don't have to. I'll be fine forever", sa hon med darrande röst samtidigt som hon fortsatte gå. Jag tittade förvirrat efter henne. Vad hade hänt?

Liams perspektiv
Jag undrande när vi skulle berätta nyheten för alla. Det hade kommit så mycket på en gång, men mitt i allt drama kunde det behövas lite glädje, även om det skulle vara svårt att ta in. Julia hade lämnat Harry av någon anledning som ingen visste, och hade inte setts till sedan i Fredags, och det var Onsdag idag. Harry hade inte startat en konversation självmant sen dess. Niall och Jade satt i varsitt hus och grät floder båda två. Jag själv önskade att de bara kunde sätta sig och prata ut om det. Vi hade ställt in massor av signeringar samt en konsert på grund av dem två. "Sweetheart?" ropade Danielle i dörröppning. "Is you already home?" undrade jag förvånat men kysste henne lätt. Hon nickade. "The nurse told me to be careful and don't dance so much at usual. Shall we tell them now by the way?" undrade hon. Jag ryckte på axlarna. "Sure, but Julia isn't here, and I actually want her to know", sa jag tveksamt. "Call her first, so can we go up to the others and tell them", sa hon leende och kramade om mig. "Our life gonna be perfect Liam. You and I forever you know", sa hon. Jag log för mig själv och pussade henne snabbt på munnen. "Okay then", sa jag och letade upp Julias nummer i mobilen. "Hi Liam", sa en snörvlande röst. Jag blev genast orolig. "How are you?" undrade jag. "Okay", svarade hon tyst. "I just want to told you... Danielle is pregnant".

Sandras perspektiv
"SANDRA!" ropade Julia inne i från hallen. Jag hade inte märkt att hon kommit in. "Var det öppet?" frågade jag förvirrat. Hon ignorerade frågan. Jag plockade in lite fler av mina kläder i min väska och lite prytlar i flyttkartonger. Jag skulle ju flytta in hos Zayn nu när vårat förhållande började bli riktigt seriöst. "Vet du, har världens bästa grej att berätta!" utbrast hon. "DU ÄR GRAVID, NI HAR FÖRLOVAT ER, VAD HAR HÄNT?" utbrast jag exalterat. Hon kollade sarkastiskt på mig. "Ja du vet. Nej, det är något asbra, gissa!" sa hon. Hon hängde av sig trenchcoaten och gick in i vardagsrummet. "Jag vettefan, hur var det på eran dejt by the way?" sa jag och fortsatte koncentrerat med packningen. "Felicia har blivit känd i Sverige och ska spela in en duett... med mig", sa hon. Jag tittade ett ögonblick på henne och lät orden sjunka in. "OH MY GOD, SKOJAR DU? KOMMER FELICIA TILL LONDON? OH MY GOD!" utbrast jag. Hon nickade glatt. "Jaa, hon kommer om några veckor. Jag snackade med en producent eller vad han nu var, och han hade ansvar för X-Factor grejen, och hon hade vunnit.." Jag gapade. "VA, VANN HON X-FACTOR? FAN VAD GRYM HON ÄR", utbrast hon. Hon nickade ivrigt. "Vi ska i alla fall spela in en duett till hennes album OCH, vi måste ringa henne idag. Och du kanske vill vara med?" Jag hoppade glatt omkring. "Såklart jag vill!" Hon plockade upp en lapp ur fickan tillsammans med sin iphone. Hon knappade in nummret och la på högtalare. Signalerna tutade fram. "Hi this is Felicia Tanttu", sa en välbekant röst. "Heeeeei", sa jag och Julia. Våran humor slog ingenting. "Sandra, Julia?" skrattade hon. "Jupp. Vet du vad flicka?" sa jag med min peddoröst. "Nej?" fortsatte hon att skratta. "Jag ska spela in duetten med dig... är man pro eller", sa Julia med ett stort leende på sina läppar. "Skojar du? Ofta, värsta slumpen", sa Felicia. Hon lät förvånad på rösten.
Vi snackade i flera timmar med henne. Man hade mycket att snacka om när man inte hade träffats på ett år. "Du... vann... X-Factor... OCH DU SA INGET TILL OSS!" sa jag surt. "Förlåt, men båda ni bytte nummer, och jag också... så jag orkade liksom inte spåra det", förklarade hon. Vi hade varit tvugna att skaffa ett nytt nummer för att inte folk vi känt tidigare som var fanns skulle kunna ringa upp oss. "We understand you..." mumlade Julia deltagande. "Anyway, när kommer du hit? Du måste träffa alla killar, jag dejtar Zayn!!" sa jag entusiastiskt. "Hela världen vet om det ändå Sandra... så det är liksom lugnt. Jag kommer om en vecka, behöver bara spela in två låtar till och sen är jag klar. Längtar efter att se er igen, kram kram, hejdå". Vi klickade bort varandra.

Julias perspektiv
"Okej, jag har ändå inget för mig", sa Felicia leende. Hon hade varit i London hela veckan snart och vi hade precis spelat klart låten. Det blev ett ganska bra resultat måste jag säga. Jag, killarna, Sandra och Eleanor skulle till en nattklubb ikväll. Jade behövde plugga på sina slutprov ordentligt och Danielle skulle dansa i X-Factor, så jag bjöd med Felicia. "Grymt. Vi träffas där runt nio tiden då?" undrade jag. Hon kollade på klockan. 6.47pm. "Jeupp, självklart". Jag bestämde mig för att skippa middagen och ta tiden jag hade för att fixa i ordning mig ordentligt. Sandra var enormt förväntansfull eftersom det här skulle bli första gången hon visade upp sig med Zayn officiellt, utan att det var en dejt eller något. "Hi babe" sa Harry när jag kom in igenom dörren. Han kysste mig mjukt och kramade mig. "I have missed you", förklarade han. Jag log. "Well, I last time I saw you was today morning... but I have miss you to honey", svarade jag och kysste honom igen. "I take a shower... Don't forget the night club", ropade jag halv vägs in i badrummet. Jag slängde av mig kläderna och tog en lång varm dusch följt av mina vanliga rutiner. Jag hade en tight rosa klänning på mig, med matchande earcuff. Håret var uppsatt med en hårslinga på varje sida och lockat längst ner i topparna. På senare år hade jag skaffat extensions för att jag ville ha friskt hår men ändå inte kort. Jag hade redan stått ut med tillräckligt många år med kort hår, för att jag klippte av mitt långa hår vid nio års ålder; det långa hår som faktiskt inte var slitet. Jag hade ett par leopard mönstrade pumps, och mina ben var nyrakade. Det dög gott och väl, tänkte jag och plockade upp min lilla leopard mönstrade handväska och gick ut ur sovrummet. Jag drog på mig lite ringar, ett halsband och armabandet jag fått av Harry. Ingen outfit är komplett utan accesoarer, det var min mening. Harry kom ut nyduschad med skjorta och chinos. "Ouff, handsome or handsome?" sa jag och tittade upp på honom. "You are always my cutie pie", sa han och pussade mig i pannan. Louis kom in med Eleanor i täten. "Are you ready to go then? The other is already there", sa han stressat. Eleanor gav mig en road blick.

Det började närma sig midnatt och killarna var halvfulla. Jag själv drack ju ingen alkohol, och inte Felicia eller Sandra heller, vilket gjorde att vi kändes och lite mobbade i jämnfört med dom. Alla var ganska roliga när de var fulla. "Shall we dance?" undrade Niall med ett leende. Det var smått ironiskt att jag sa ja när han var full, men det skulle nog bli kul. "Sure", sa jag och gick upp och dansade med honom. Jag tog ett djupt andetag och tittade på honom.

Felicias perspektiv
Jag gick mot baren. Jag behövde cola eller något, det var så hysteriskt varmt. Jag stötte in i något hårt och tittade upp. Det var en kille med brunt hår och alldeles mörkblåa ögon. "Clumsy me", sa han och la handen på min panna. "Hope you dont get any scar", flinade han. "Im sorry too", log jag tillbaka. "Can I order something to you? Wine, bear, something else?" Jag log snett. "I'm actually only sixteen, turn to seventeen this year in december". Han log och strök en hårslinga bakom mitt öra. "You look older. A coke then?" Jag nickade och han satte sig i baren, samtidigt som jag hoppade upp på en barstol bredvid honom. "By the way im James Campbell, whats your name?" Barmannen ställde en iskalla cola framför mig. "Im Felicia Tanttu", sa jag och tog en klunk av colan. "Well, that doesn't sound english", sa han och tog en klunk av sin öl. Till skillnad från killarna jag umgicks med var han inte full, det märktes. Jag kollade ut mot dansgolvet. Zayn och Sandra dansade, och... var det Julia och Niall?

Nialls perspektiv
Jag kände mig alldeles snurrig. Det var varmt och alla dansade tätt med varandra. Jag tittade förvirrat runt efter Jade. Jag såg henne ingenstans, men Julia dansade bredvid mig, och Zayn och Sandra där bortan för. Felicia satt i baren, Liam dansade med någon random person, och Louis och Eleanor satt och hånglade i ett hörn. Jag måste grymt illa och hela golvet gungade. En plötslig inpuls fick mig att gå fram till Julia, närmare och närmare. Jag la armarna om hennes midja och kysste henne. "Niall, what the hell are you doing?" sa hon och puttade bort mig från henne. Allt snurrade ännu mer nu. Jag kände hur ett slag träffade mig i bakhuvudet. "Don't touch my girlfriend", sa Harry kallt och slog mig lite över allt. Jag försökte halvhjärtat slå tillbaka. Snart var en blodig kamp på gång. "No, please stop!" hörde jag Julias röst skrika. Jag slutade inte, utan fortsatte slå. Jag kände hur blodet sipprade ner från näsan men brydde mig inte. Harry hade klösmärken över hela ansiktet av mina naglar. "Hey guys stop!" hörde jag Liam ropa någonstans. "Yes, what are you doin'? You are best friends!" instämde Zayn och tog tag i Harry och drog honom bort i från mig. Liam tog tag i mig och gjorde samma sak. "You are totally insane. I mean it", sa Zayn. Han hade också ett blödande sår från pannan. Jag måste ha råkat komma åt honom. "I think we should go home now", sa Sandra och tog tag i Zayns arm. "Yeah. And don't touch each other again, do you hear me?" sa Zayn och började gå mot utgången. Jag granskade Julia som ledde Harry ut. "Come on buddie, we go now", sa Liam hårt och drog med mig ut. Eleanor och Louis var också packfulla, så Liam gav Felicia en nick om att få med dom också. "Just sayning Harry, FUCK YOU", skrek jag till honom innan vi hoppade in i bilen.

Följ min blogg med Bloglovin

Ni får vänta tills i morgon för att få en ny del, ska bort nu och sov över hos Felicia igår. Är halvfärdig med delen jag tänkt släppa idag, men ni får den som sagt imorgon istället. Ha en trevlig helg! :)

Julias perspektiv
Jag tittade mig chockat runt omkring. "Harry, you have to joke. What shall we do here? I thought you were tired on this place". Vi befann oss i deras inspelningsstudio. "We gonna sing ofcourse, and record. Only for funs sake, nothing seriousley", sa han. Jag skakade lyckligt på huvudet. "I have always dream about to were inside of this", sa jag. Hittills hade jag bara stått utanför och väntat på killarna utan att höra vad de sjöng. Nu skulle jag stå inuti en sådan här och sjunga själv, det var helt otroligt. "Harry, I love you so much. How can you do all this for me? You are fabulous!" Jag kysste honom länge. "Everything for you, haven't I told you that before?" Jo, visst hade han det. Det verkade vara hans standard mening. Herregud var jag älskade den killen. "Right now we only have materials from our songs, is it okay to only sing them? Our we have from 'Your Song' and 'Torn', you know, they were on our second album". Jag nickade. Jag älskade de två låtarna också. "Okay, wait... can't you sing these two songs for me, and then we can start to sing together? It was a long time ago since I've heard you sing alone, if you get what I mean". Jag slogs av en tanke, men viftade snabbt bort den. Det var alldeles för orealistiskt. Jag hörde hur introt till Your Song började. Jag sjöng och ansträngde mig för att det inte skulle bli en falsk ton någonstans. När jag var klar lyfte Harry upp mig. "You're great! Try to sing it with a guitar too, I know you perform that song really good with it too". Jag tog en gitarr som stod i hörnet och placerade en capo på tredje bandet. Låten började åter igen. Han tittade på mig igenom inspelningsrutan och log samtidigt som han gjorde tummen upp. Jag riktade min sång direkt till honom. I know that it isn't much, but is the best I can do. My gift is my song, and this one is for you. Han ropade ut mig igen när jag var klar. "You are so damn amazing, listen!" Han spelade upp resultatet. Till min förvåning lät det ganska bra, ja, helt okej faktiskt. "This was really fun", sa jag. "And we has only begin!" utbrast han. "You do Torn to, then we sing together, right?" Jag nickade glatt och gick tillbaka till inspelningstudion. Här i London var jag så jävla lycklig. Harry var den mest underbara personen jag hade turen att träffa, och resten av killarna gjorde mina dagar. Sandra och Jade - de bästa vännerna som alltid fanns där i ur och skur. Eleanor och Danielle - tjejerna som alltid hade tagit hand om mig och sett mig som en av dem. De var verkligen som stora systrar, en stora syster jag aldrig haft. There is nothing were he used to lie, my inspiration has run dry, thats whats going on, yeah, nothing is fine I am torn.
Helt plötsligt ser jag hur en man kommer in i studion. Jag avslutade precis låten och kollade nervöst på mannen. Han och Harry kom in i studion. "This is Ted", sa han och log, "And he is a swedish producent", fortsatte han. Min haka ramlade bokstavligen av. "What? I mean, va, är det sant? Vad gör du här?" frågade jag. "Förlåt att jag gör intråg mitt under eran dejt, men Harry tipsade mig om att du hade en röst som förtjänade att upptäckas. Han sa till mig att sitta i rummet intill med hörlurar som ledde in till inspelningen för att jag skulle höra dig. Du är sjukt grym. X-Factor vinnaren från Sverige ska spela in en duett med någon, och jag tror att du passar perfekt. Slår du igenom kan du satsa på en solokarriär", babblade han på. Jag stod bara och gapade. Harry såg en aningens förvirrad ut men stod fortfarande och log. "Thanks so much, I'd really love to record a song with her! What is her name?" Han log stort. "Her name is Felicia Tanttu". Min haka trillade av åter igen. Felicia, min fina Felicia? Min bästa vän? Dom måste skämta. Hon hade en asfin röst och det skulle inte förvåna mig om hon hade gått och vunnit X-Factor, men att det just skulle vara jag som skulle göra en duett med henne kändes lite... slumpartat. Vi brukade alltid gå runt och sjunga One Direction låtar asseriöst så att massa småungar började glo på oss. Jag hade alltid så kul med den tjejen, men jag hade inte hört av henne sen jag flyttade hit. "Hon är bara sexton och har en sådan fantastisk röst..." började han men jag avbröt honom. "I know her. She was my best friend when I was twelve to fifteen", förklarade jag. Han rynkade ögonbrynen. "Then you know how good she is. The judgement was very impressed". Jag nickade leende. "It doesn't suprise me, she is a really great singer" svarade jag nickandes. "She is in LA right now to do some tracks. She is here about two weeks to get home to Sweden, but on her way she gonna stop here to record that song. Maybe you can call her? Here is lyrics to the song anyway. The words who are pink is your parts of the song" Jag fick hennes nya telefon nummer och la direkt in det i mobilen. Hon hade lite mer text att sjunga. Låten hette "Blew out candles", en lite udda titel, men den var säkert bra. "Jag faxar bakgrunden till låten till Harry. Ha det bra Julia, du var grym!", var det sista som Ted sa innan han gick ut från studion. Jag och Harry tittade på varandra ett kort tag. Sen började jag skrika. "Harry, thank you so much, you have give my life a hundred reason. You are the best guy in world, and I love you more than you know", sa jag och kysste honom länge. "Moments time?" sa han och kollade på mig. "Yeah, lets sing Moments".
-------------------------
Hahah, Felicia, du har ingen aning om hur jag har tänkt ut vad som ska hända med dig... mohahahha. Det är massor med bra grejer, dont need to worry anyway.

Har krångel med datorn, försöker skriva så gott det går! :)
---------------------------------------------------------------------
Julias perspektiv
"Seriousley Jade, Niall is the perfect guy for you", utbrast jag. Vi var på väg hem från måndagens skoldag och Jade hade precis berättat för mig och Sandra om vad hon och Niall gjort igår. Jade rodnade. "Come with us home", sa jag när vi skulle svänga åt olika håll. Hon ryckte på axlarna och sa: "Why not?". Vi gick upp mot lägenheten. Till våran förvåning satt alla där, förutom Danielle och Liam. Och med alla menar jag alla, Eleanor, Niall, Louis, Harry, Zayn, och sen vi tre då. "Wow, we have guests", log jag och gav Eleanor en kram. "What are you doing here?" frågade jag vänligt och undrande. "I don't know, Danielle call me and told me to come, but she isn't here yet. I though she would call you too", sa hon och såg undrande på mig. Jag drog upp min iphone ur fickan. Två missade samtal från Danielle. Aja, inget att göra åt nu. "Good that you others are here anyway... and hi, you have to be Jade! Niall have told us everything about you", sa Eleanor och log mot Jade. De började snacka och jag gick bort mot Harry som låg i soffan och halvsov. Jag slängde skinnjackan på en stol och la mig på hans mage. "Hi", sa jag och tittade på honom. Han öppnade sömndrucket ögonen. "Hi babe", sa han och satte sig upp. Vi kysste varandra. Jag satte mig i mellan hans ben och han höll om mig. "Are you tired?" undrade jag. Han gäspade ljudligt. "Yeah, our new single been finished today. Much work you know", sa han och kliade sig i ögonen. Plötsligt knackade det på dörren. "Get in", ropade Harry. Han orkade verkligen inte röra sig. Vi fick väl ta det lugnt ikväll - eller göra något bara jag och han. Liam öppnade dörren och han hade Danielles hand i sin. Vi log alla mot dem. "Hi", sa alla. De började ta av sig sina ytterkläder. "Oh my god, you have to joke with me", utbrast Sandra och flög upp från fotöljen hon satt i och sprang mot Danielle. Hon tog hennes hand och började hon skrika. "Oh my god, Liam, Danielle, im so happy for your sake!" sa hon och klappade ivrigt i sina händer. Hon kramade båda två. Alla undrade vad det var som hade hänt och kollade undrande på dom. "Well", började Danielle med ett leende, "We're getting married". Alla andra gick också och kramade dem, det här var ju helt underbart! "I know I have said it before, but you two are made for each other", babblade jag på medans jag kramade dem. Jag var tvungen att ta några djupa andetag för att lugna ner mig, det här var ju en asstor nyhet! Och när TV, tidningar och directioners får reda på det sen... åh herregud. Alla förhörde dem om hur det hade gått till och så vidare, tills Danielle och Liam ville gå hem till Liam. Jag förstod att de ville ha lite ensamhet när de var nyförlovade och allt.

"Harry, can't we do something?" frågade jag. Jag började tröttna på att ligga med huvudet på hans bröst bredvid honom, samtidigt som vi båda halvsov. "Like what?" undrade han trött. "I don't know, just do something, only you and I. It was a long time ago since last time". Jag tittade på honom. "Sure, ofcourse. I know what we can do, its gonna be really fun! Have to call someone first, wait a couple of minutes". Han gick iväg mot vårat sovrum för att hämta sin telefon. Värst vad han blev ivrig då. Jag själv blev väldigt nyfiken. "Come on then", sa han och drog mig ut ur hallen. "Alright...", sa jag och drog på mig ett par sneakers och en trenchcoat. Jag var väldigt nyfiken nu.

Eleanors perspektiv
"Where did Harry and Julia went?" frågade jag Julia. Jag hade precis varit på toaletten. "I dont know, they just dissapeared. No, I think they just wanted time whit each other", svarade Louis. Jag kramade honom bak i från. "You and I can do something too", sa jag. Han vände sig om. "Sure, but give me a carrot first. You should eat one to, its really tasty", sa han. Han vände sig om och kollade på mig. "You and your carrots", sa jag och hämtade två råa morötter ur kylskåpet. Jag bet på båda två och gav den ena till Louis. "Hey", sa han och gjorde ledsen min. "Here, you can take mine". Han ryckte åt sig min morot och tog en tugga. "Tasty", sa han och gav tillbaka den till mig. Jag skrattade och kysste honom. "Stupid. Lets have some fun", sa jag och la mitt huvud på sne. "We can dance", sa Louis och tog mig i sina armar och började föra runt mig. Jag bara skrattade. "You are so silly Lou, but I love you anyway" sa jag och skakade på huvudet. Vi satte oss i soffan. Det regnade ute. "Oh, now I have I idea", sa Louis och tittade filurigt på mig. "We gonna bike. On a tandem, what are you think?" undrade han. Jag tittade ut genom fönstret igen. "Lou, I'd love to, but now its actually raining outside", sa jag och tittade på honom. "And?" sa han leende. "Put on some old clothes and fix something to eat, maybe dounuts and coffe and other stuffs", fortsatte han. Jag kollade förundrat på honom. "Alright then... Its just one problem. I have no clothes", sa jag och tittade med skeptis på honom. "Take some of Julias, call her and ask", sa han och ryckte på axlarna. "She is seven years younger than me". Han tittade på mig och gick sen bort till sitt sovrum. "Take this ones then". Jag skrattade och gick in på toaletten för att byta om. Louis gamla kläder var inte så pjåkiga, men tja... det såg ju lite skumt att jag hade på mig dem. "Voila", sa jag och skrattade när jag visade upp mig för honom. Han kysste mig och kramade om mig. Jag vaggades fram i hans famn. "I take the car to rent a bike. Fix the food and then are we ready to go", sa han. Jag nickade och han gick. Jag kastade en blick mot klockan. 3.34pm. Vi skulle nog vara borta ett par timmar, så det var lika bra att packa ner så mycket fika jag bara kunde hitta. Sandra älskade att baka och var jäkligt bra på det också, så hon hade bakat massor under tiden hon hade bott här. Men snart skulle hon flytta hem till Zayn istället. Hon hade kommit hit som utbytesstudent, men skulle stanna förevigt. Det hade hon sagt igår när vi snackade i telefon i alla fall.

Jag fick massa regn i ansiktet och kände hur min mascara rann. "Louis, this sucks. Im cold", sa jag när vi hade cyklat i en halvtimme. Vi stannade och fikade. Han torkade bort vattendropparna på mina kinder innan vi skulle gå ut igen. Våra blickar möttes och vi log mot varandra. "Oh my god, this rain kills me", sa jag och gick ut. Han skrattade och kysste mig, länge, mitt i regnet.
--------------------------
Hoppas ni gillade det, hahah. Nu är dejterna avklarade, eller inte min riktigt än då... men den är väldigt speciell. I nästa del kommer det dyka upp en ny person i berättelsen också... be excited now. Tack för att ni läser, taaaack! ♥

Så att ni slipper kolla min blogg hela tiden så kan jag informera er om att jag brukar skriva en del mellan 15:00-17:00. Idag blev det extra sent för att jag har prov imorgon. För övrigt kommer det inte komma några delar på Onsdagar, eftersom jag inte hinner sitta vid datorn då, och på helgerna kommer det en på förmiddagen och en på eftermiddagen. Ibland händer det att jag skriver fler en en del på vardagarna också.
Och om jag är sjuk så skriver jag såklart så mycket jag kan. Kommer även säga till när jag åker bort så att ni vet att det inte kommer komma en ny del.
Tack för att ni läser! ♥
/Julia

~random egobild~

Ni ville ha mer dejter, så fortsätter med tre delar med massa gullegull. I den här delen ska ni få veta mer om Jade. Tror jag ska beskriva en dejt mellan varje par i tjejernas perspektiv, fangirla nu tjejer :3
----------------------------------------
Jades perspektiv
Att dejta Niall var som en dröm som gick i uppfyllelse. Jag kunde inte låta bli att le där jag satt i min säng med en kopp te. Att jag sprang fram emot Julia den där dagen hade varit en början på ett nytt liv. Folk hade alltid ogillat mig, vad jag än gjorde. Jag hade aldrig haft en riktig vän, jag hade i princip bara umgåtts med min tvillingsyster Janet när jag var yngre. Men den där dagen... Vi hade varit på väg hem från skolan, jag och Janet, med våra överlånga hår. Båda vi två hade alltid haft jätte långt hår när vi var små. Vi hade varit tretton år gamla. Det hade hänt så snabbt; bilen kom bara när vi gick över gatan. Jag hade sprungit i all hast, för att själv inte bli dödad. Men... leendet var redan bortblåst för mitt ansikte. Tårarna hade börjat rinna ner för mina kinder. Det var jobbigt att tänka på Janet, att tänka på min bakgrund.
I alla fall hade Janet inte varit tillräckligt snabb. Hon blev påkörd. Jag minns hur jag skrek och grät floder och hur blod sipprade ut från olika delar av hennes kropp.
Våran familj hade flyttat från Cardiff där vi bodde då så fort som möjligt ner till London för att börja ett nytt liv. För att lindra sorgen låtsades vi som om Janet aldrig hade existerat. Sen dök One Direction upp och spred ett leende över mina läppar igen - det var nästan ödet att jag skulle få mina idoler som grannar. Ett kort tag efter det klippte jag av mitt hår, eftersom det påminde mig om hur jag och Janet brukade sitta och fläta varandras hår på kvällen efter att vi hade duschat. Jag hade undvikit folk sen dess. Jag var rädd att behöva berätta allt det som var tragiskt. Mitt liv hade blivit fantastiskt igen - jag hade världens finaste vän. Jag hade skuldkänslor över att jag inte berättat något om detta för henne, men det var nog bäst om hemligheten förvarades förevigt. Jag drog bort tårarna under ögonen. Jag var en stark människa, intalade jag mig själv.
Jag skulle ut med Niall ikväll. Vi hade tänkt gå till ett nöjesfält i närheten, bara för att avvika från våra vanliga middagar. Zayn och Sandra var redan ett par. Jag och Niall var som ett par, men vi hade bara inte titeln officiellt ännu. Jag började rota omkring i min garderob för att hitta något att ta på mig. Jag konstaterade att det var ganska svalt ute och skulle inte bli mycket varmare heller, trots att det var slutet av Maj. Det fick bli ett par ljusgula byxor och en ljusrosakofta, för enkelhetens skull. Efter ett tag insåg jag att jag inte ens visste hur jag såg ut i ansiktet ännu. Dessutom behövde jag sannerligen ta en dusch, eftersom jag mest legat i mitt rum vid laptopen de senaste dagarna. Jag hade haft blandad flashback från Janet tiden samt 39 graders feber. Jag kollade i spegeln. Luggen var rufsigare än den brukade och jag hade massa svart klet under ögonen som troligen var mascara rester. Tidigare hade jag alltid gått osminkad, rädd för att bli diskriminerad, men numera gjorde jag som jag ville. Min bulle mitt uppe på huvudet som jag hade satt upp tre dagar tidigare var alldeles platt, och resten av håret som trillat ut från den var elektriskt. Om jag hade tänkt gå ut så här med Niall hade jag blivit dumpad direkt - även om Niall inte verkade vara en sådan person. Han hade sagt att han älskade mig för vem jag var, inte hur jag såg ut. Jag klev ändå in i duschen. Jag saknade ändå att dra i det håret som hade varit ner till midjan. Med en suck gnuggade jag in håret i schampoo.

"Niall seriousley I don't dare!" sa jag skrattandes. Niall ville dra med mig upp i fritt fall, det snurrande fritt fallet som de hade byggt upp. Jag hade åkt ett sånt en gång i Spanien och tänkt 'Aldrig mer', för att jag var skräckslagen efter åt, men det var ju trots allt tre år sedan. "I can hold your hand", sa han och tog min hand. Under tystnad kollade vi på varandra med blyga leenden. "Alright then, only if you promise to hold my hand all the time". Han nickade. "Everything for you dear". Vi åkte och jag skrek. Niall skrattade åt mig när vi åkte ner. I suset sa han "I LOVE YOU JADE". Även om han skrek var det knappt hörbart eftersom vi åkte ner med full fart. När vi kom ner igen tänkte jag på vad han hade sagt ett tag, så jag märkte inte att han försvann. "Niall? Niall where are you?" ropade jag förtvivlat. Nöjesfältet var fullt med människor, men jag kunde inte se en söt blondin någonstans. Plötsligt kom han gående emot mig helt normalt med en sockervadd i handen. "Lets eat", sa han och så högg vi båda in på den. "Oh my god, my stomach", sa jag och höll mig för magen. Niall var tyst. "What is it?" frågade jag. Han la sitt finger över mina läppar. Trots att det var runt 500 hundra människor runt om oss kändes det som om det bara var vi i hela världen. Han ställde sig närmare mig, så nära att vi kunde nudda varandras näsor om vi hade velat. Han strök bak mitt hår på ena sidan och kysste mig. Jag la armarna runt om hans hals och kysste honom ivrigt tillbaka. Vi stog där i tio minuter, men det kändes som några få sekunder. Han log och tog min hand. "Its your turn to chose", sa han och gjorde en gest mot attraktionerna. Jag drog med honom bort mot parisehjulet och vi hoppade in i en vagn. "I have always love this one", förklarade jag med ett leende. "Me too" sa han. Vi satt tysta hand i hand och tittade ut över London i mörkret. Det var sagolikt ute, men jag frös. Han la armen runt om mig och jag lutade huvudet mot hans axel. Mitt uppe på toppen vände han sig emot mig. "I have always want to do this", sa han och kysste mig.

Danielles perspektiv
"Yeah right, ofcourse", sa jag med dammsugaren i ena handen och mobilen i andra. Liam hade ringt för att snacka och spontant hade jag bjudit över honom. Nyss hade han frågat om han kunde komma i sin onepiece. Jag kastade en blick på klockan. "Come around 7pm. I need time to cook something", skrattade jag. "Right then, kisses", sa han. Jag log för mig själv. "Yeah, love you". Vad skulle jag laga? Vi skulle ju ha en myskväll, men jag ville inte ha något överdrivet vanligt heller. Efter en snabb titt i kylskåpet och skafferiet kom jag fram till att currykyckling med ris skulle vara en bra ide. Efter en snabb dusch och att ha satt på sig mjukiskläder satte jag igång. Jag var precis klart när det ringde på dörren. "Hi", sa vi till varandra och han gav mig en kyss och en kram. "It smells curry... is it curry chicken?" sa han och hängde av sig jackan. Jag nickade. Jag hällde upp ris på två tallrikar och hällde kycklingen över, samt några grönsaker på sidan om. Liam kramade om mig bakifrån. "Hi cutie", sa han i mitt öra. Jag vände mig om och kysste honom ömt. "Hi", svarade jag och lekte med hans hår. "How are you?" frågade han. "Im fine. Hard work today", svarade jag. X-Factor hade precis börjat igen och jag var full igång med repetitionerna. En gång hade min pojkvän faktiskt varit med i X-Factor, och det kändes så otroligt längesedan med tanke på hur stora de var nu. Alla i bandet hade ju skaffat flickvän, och det hade setts naturligt att jag skulle umgås med dem också. Trots att det var 10 års skillnad mellan mig och Julia såg jag henne som en lilla syster, och även Sandra med. Jade var en fantastisk tjej för Niall, och jag hoppades verkligen att det skulle klicka ordentligt mellan dem snart. Vi åt maten och pratade på som vanligt. "How is it apart Niall and Julia now then? Is it okay?" frågade jag samtidigt som jag lade på mer sallad på min tallrik. "Yeah, its normal again. Niall have met Julias best friend..." började han, men jag avbröt honom. "...Jade. And they dating. I know, Julia telled me everything". Han kollade förvånat på mig. "Yeah, you never no what that girl say", log han. Julia var ganska glömsk och glömde att berätta saker som kanske inte var så där överdrivet viktiga, men när det var riktigt viktigt kunde hon säga det direkt när hon kom innan för dörren. Jag dukade av och kände att Liam tittade på mig bakifrån. Jag vände mig om och tittade på honom och skakade menande på huvudet. "I chose disneyfilm this time", sa han. Vi brukade alltid titta på disney filmer, vi var ett sånt där töntigt par. Han höll upp lejonkungen och jag nickade. "Sure", sa jag hällde upp en skål med godis och hoppade sen i min soffa. När filmen var slut låg jag lutad mot Liams axel. "Danielle...?" sa han. "Mm", mumlade jag tillbaka. "Do you wanna marry me?" Jag reste mig upp och tittade på ringen han hade i handen. "Ofcourse", sa jag glatt och kramade om honom. Vi kysstes, länge. "I love you Liam", sa jag och kysste honom igen. "I love you too", svarade han. Vi gick mot mitt sovrum. Jag gissade på att det skulle bli en lång natt.

Tack, vad glad jag blir över era kommentarer! ♥
btw feli du bombade mig i 1 timma och 20 minuter, hahahha.
----------------------------------------------------------------------
Nialls perspektiv
"Guys, get me attention, everyone of you!", ropade Julias röst. Jag orkade inte vända mig om från soffan. Julia kom fram till mig och tog mitt ansikte i sina händer och styrde det det mot hallen, dit alla andra kollade. "Even you Niall, please", sa hon och log. Jag log tillbaka. "Okay, this is Jade, my best friend. You know, I think all of you have heard me talk about her". En rufsigt blond söt tjej med hasselnötsbruna ögon och fräknar i hela ansiktet kom in och gav oss alla ett strålande leende. När hon såg mig log hon extra mycket. Hon gick fram till alla en och en för att presentera sig. Jag kollade på tv:n igen. Plötsligt hoppade en gestalt över soffan och satte sig bredvid mig. "Why so unsocial?" sa Jade och log ett änglalikt leende mot mig. "Uhm... I dont no actually..." ursäktade jag mig och försökte le tillbaka. "Oh Niall, you are so cute", fnissade hon. "You were my favorite when I was a directioner. Anyway, im Jade Woods. Fun to finally meet you". Hon sträckte ut en solbränd hand och jag tog den i min. "Im Niall Horan", sa jag dumt. Åh nej Niall, du får inte klanta det igen. "I know you are. Im hungry... do you know if Harry, Louis and Julia have some food here? I mean, you always eat food... me too actually. Its the best thing god invented. Food". Hon verkade underbar som människa, och jag fattade verkligen att Julia tyckte att det var mysigt att vara med en sån här person. Hon utrålade självkänsla och unikhet, och fick en att känna sig speciell. "Well, I think they would make pizza soon... but I have always buns in my home if you would..." började jag men kom generat av mig. "Ofcourse I want to! Is it cinnamon buns? Its my favorite", förklarade hon. "Mine too!" utbrast jag. Wow, den där tjejen alltså. Jade gick fram till Julia. Jag kollade glatt efter henne. Baby you light up my world like nobody else, tänkte jag i huvudet och log stort.
Julias perspektiv
Jag hade redan nu lagt märke till att Niall verkade gilla Jade, precis som planen var. Första gången jag träffade jade hade hon ju berättat att hon dyrkade Niall, och vem kunde inte gilla en spontan tjej som Jade? Jag hade blivit fäst direkt. Nu kom hon skuttande fram till mig och gav mig en stor kram. "Thank you, I have always wanted to talk to Niall... and now are I on my way to his apartment! Julia, I think im gonna start shaking, im so nervous!" Jag log stort mot henne. "Breathe honey. Niall is a great guy, you have nothing to be nervous for. Good luck anyway... dont forget that the pizza is ready about two hours!" sa jag. Hon nickade och gick bort mot hallen där Niall var. Jag kunde inte låta bli att le åt det.

De dök inte upp på lunchen. "I think I should go down to them", sa jag efter att vi väntat i en kvart. Jag gick lungt ner för trapporna och knackade på dörren. Ingen öppnade. Jag kände på dörrhandtaget. De hade glömt att låsa. De satt i Nialls soffa, bredvid varandra, tätt intill. På soffbordet framför dem stog ett fat med en halväten bulle på. Andra delen av den bullen var i Nialls vänstra hand. Hans högra hand vilade på Jades vänsterhand, och hennes huvud lutade emot hans axel. Ett brett leende satt på bådas läppar, trots att de faktiskt sov. Jag stängde dörren om mig igen och gick upp till våran lägenhet igen. "They were asleep", förklarade jag med ett leende. Ett leende som sa allt.
------------------------
Tre månader senare
------------------------
Zayns perspektiv
Allt började gå framåt mellan Jade och Niall och igår hade Niall bjudit ut henne på deras första dejt. Mellan dem var det kärlek vid första ögonkastet. Jag tänkte på Sandra. Jag gillade henne starkt, och hade gjort ett tag nu. Vi var bra vänner och pratade mycket när hon inte var i skolan eller när jag och killarna jobbade. Det var lördag idag. Den perfekta dagen att bjuda ut någon på. Jag tvekade, men knackade sedan på hemma hos den numera överfulla lägenheten bestånde av Harry, Louis, Julia och Sandra. Sandra öppnade med ett leende. Klockan var 11am och jag funderade på om jag skulle välja att ha dejten på förmiddagen eller eftermiddagen. Det fick bli ikväll, bestämde jag mig för. Hon gav mig en mjuk kram. "Good morning", sa hon. Hennes lockiga bruna hår var uppsatt i en bulle på huvudet och luktade schampoo. Hon bjöd mig på kladdkaka som hon själv hade gjort på morgonen i sin ensamhet. Jo, Louis var ute med sina gamla kompisar och Harry och Julia hade lite ensamtid i stan. Vi pratade på som vanligt, men jag insåg att jag måste få det sagt innan jag skulle svimma av nervositet. "Uhm... Sandra?" Hon tittade på mig och log samtidigt som hon slickade av sina fingrar från kladdkaks rester. Jag kunde inte låta bli att skratta åt henne. Hon sköt över formen till mig och jag gjorde samma sak. "Open your heart", sa hon för att få mig att säga det jag skulle säga. "Do you want to go on a date with me tonight?" frågade jag med kladdkaka i munnen. Hon log stort. "Ofcourse!" sa hon och gick runt bordet för att ge mig en fet kram och en chokladig puss på kinden.

Jag hörde hur det knackade på dörren. Jag gjorde en sista insats med att fixa mitt hår och knäppa den sista skjortknappen. Efter en snabb titt i spegeln gick jag och öppnade. Hon var mycket söt med en ljublå halvlång klänning med knappar och vita ränder, samt en ljusblå rosett som skärp. "You are beautiful", log jag och drog in henne i en kram. "You too", svarade hon och tittade leende upp på mig. "Lets go anyway", sa jag och tog hennes hand. Vi gick i mörkret längs Londons gator. Jag tänkte ta henne till det mysigaste stället i stan, en resturang precis bredvid floden Themsen. Det brukade alltid ha bra service och hade bås att sitta i för att det skulle vara mer avskilt. Det var ju Maj, men fortfarande kom det kyliga vindar mot oss. "Malik", sa jag till personen som stod bakom reserveringsbordet. Han förde oss in i resturangen in till det mysigaste stället där. Det var fyllt med ljus och hela båset doftade vanilj, kanel och jordgubbar. "Wow, I love this place", sa Sandra och tittade sig faschinerat omkring. Jag log. "This is my favorite place in town. Its always... quiet here. What do you want?" frågade jag och sträckte över en meny till henne. Helt plötsligt brast hon i skratt. "What is fun?" undrade jag oroligt. "Zayn, do you want to share a bolognese with me like lady and lufsen? I dont you what his name is on english, but you get it", sa hon leende. Jag log större än vad jag gjort på ett antal dagar. "Yes, ofcourse. But they eat meatballs, not bolognese", rättade jag henne. Hennes huvud flög ner i menyn. "Yes, we take that instead".

Det hade varit en av de mest fantastiska kvällar jag någonsin varit med om. Vi pratade, vi skrattade, snackade problem, snackade familj, allt. Vi gick hand i hand längs Themsen. Det sköts raketer upp på himlen. Sandra tittade undrande uppåt. "Its the resturant over there", förklarade jag och pekade på en resturang i närheten. "How cute", log hon. Vi gick tysta ett tag för att bara njuta av stunden. "You know Sandra... I love you", sa jag och log mot henne. Hon stannade till och kysste mig. "Was that enough to show my feelings for you?" frågade hon. Jag tryckte hennes hand hårdare. "Oh yes, it really was".
------------------------------------------------------------------------
Vill ni fortsätta att läsa dejter mellan Zayn&Sandra samt Jade&Niall? Hade annars tänkt att hoppa fram tills där det blir mer drama, men ni får bestämma. Ni är mina läsare och ni måste ha en åsikt. Kram! ♥

Harrys perspektiv
Julia sov när jag kom in i sovrummet, eller så kanske låtsades hon. Jag visste inte riktigt, men jag beslutade mig för att låta bli att väcka henne. Jag kysste henne istället i pannan och kröp ner i sängen bredvid henne. Jag la armarna runt hennes kropp och kramade om henne. Även om hon inte hörde viskade jag; "Everything will be alright. We are strong persons with a strong personality. Together can we fix this. Everything will be fine".

Jag vaknade och tittade in i ett par gröna ögon. "Good moring", sa jag och gäspade. "Hi" sa hon utan att släppa blicken från mig. Vi satte på oss kläder i tystnad; idag var det julafton. Vi britter firade den 25, men svenskarna den 24. Märkligt, men för Julia var det alltså julafton idag. Julia hade en lång mörkröd sammetsklänning. "Wow... you are beautiful", sa jag. Hon tittade generat ner. "I bought it when I was with Jane that day Sandra came to us... and I have to use it someday, so why not today?" sa hon och ryckte på axlarna. Jag kysste henne. "You know what?" frågade jag henne och tittade på henne. Våra näsor skulle kunna snudda varandra, så nära stog vi. Hon skakade på huvudet, och hennes blonda hår som var alldeles lockigt efter flätorna hon hade haft under natten dansade på hennes axlar. "I've told mum that Niall was in love with you yesterday". Hon kollade förskräckt på mig och backade. "You did what? Oh my god Harry, sometimes are you too stupid to be true. Now she thinking that I like Niall instead of you... and... and... then she gonna hate me!" utbrast hon förtvivlat. "No, no, Julia, calm down, i've told her that you love me, not him", sa jag och försökte låta lugn, men jag insåg hur paniken och oron spred sig i kroppen. "Yeah, you think so huh? It isn't simple as that, get a brain", sa hon. Jag kände mig en aningens sårad och drog handen över pannan. "Sorry Harry, didn't mean it. You are smart, but sometimes... never mind. I hope you mum will take it good, and Anne is a great woman so hopefully she do. Right? Come on, im hungry", sa hon och tog min hand. Vi gick ut i köket och åt frukost. Allt var som vanligt tills mamma frågade: "How are the other guys then?" Jag fick en mördarblick av Julia som brände, men jag log bara. "Everyone is fine, absolutly fine. Niall is sad because he is in love with my dear girlfriend, but the others, they are fine", sa jag. Mamma och Gemma kollade på Julia. "And as you hopefully understand, I don't feel the same for him. I love Harry more than everything else in world", sa hon och tittade på mig med ett leende. Jag log tillbaka, och även mamma och Gemma log. "Yes, you are perfect for each other!" sa mamma och log.

Louis perspektiv
Jag kände hur mobilen vibrerade i fickan, det hade den gjort många gånger idag. Jag, Zayn, Liam, Danielle, Eleanor och Sandra satt inne i min och Harrys lägenhet och åt lunch. I år hade vi valt att vi sex skulle fira julen tillsammans, dels för att ingen av oss kände för att lämna London i nu läget, och för att Zayn tyckte att vi inte skulle lämna Sandra ensam på julen. Det höll jag med om, och Sandra var en underbar tjej. Det var Julia som ringde såg jag. Jag gick ifrån bordet för att svara. "Hi my dears", sa jag eftersom jag gissade på att Harry var med henne. "HAPPY BIRTHDAY", skreks det i luren. "Thank you", sa jag och log för mig själv. "We will give you your gift when we come back", sa Julia. "Its a special gift, I promise", sa Harry. "Ohh... exciting", sa jag med tillgjord röst. "Anyway, my carrots waiting. Thanks, we all six here in our home miss you", fortsatte jag. Vi sa hejdå och jag gick tillbaka in. "Its was the two we miss", sa jag till deras undrande ansikten. "Actually, we miss three", sa Liam. Helvete, stackars Niall. Han hade inte ringt idag. Han var förmodligen fortfarande krossad. "Wonder how Niall are", sa jag och satte mig ner. Ingen svarade. "Well... merry christmas anyway", sa jag och log. Stämningen var tillbaka.

Julias perspektiv
"Jade, I have boring. Come home to me?" sa jag i luren. Det hade gått en månad sedan jul och det var dags att sätta min plan i verk. Visserligen hade Harry och Niall pratat ut ett antal gånger, vilket har fått Niall på mycket bättre humör. Det gladde mig något otroligt. "Oh, finally I can meet the guys. It was hundred and hundreds of year since last time", sa hon med en otroligt glad stämma. Jag flinade för mig själv. "Yeah... but you actually meet Louis a half year ago", påpekade jag. "Oh..." sa hon i luren. Jag skrattade. "Anyway, come as fast as you can. See yah". Hon svarade samma sak och vi la på. Klockan var tio och än så länge hade jag bara duschat. Jag krånglade på mig ett linne med Usa flaggan på samt mina runaway dreamz. De hade Harry köpt till mig förra gången de var i Usa. Mitt hår fick vara i en hästsvans. Innan Jade kom ville jag gå och snacka med Sandra. Jag ville att hon också skulle träffa Jade, eftersom hon faktiskt inte gjort det än. Samtidigt skulle jag berätta min plan. Sandra satt i köket och snackade med Louis, som åt frukost. Hon hade sina också sina runaway dreamz på sig med en söt topp. "Saaaaandra. Lets have a talk", sa jag och drog med henne in i mitt och Harrys sovrum. Jag berättade hela planen i detalj. "Det kan funka, om Niall inte fattar vad du håller på med. Då kan det gå riktigt fel", sa hon eftertänksamt. "Äsch, det finns ingen chans. Jade vet inte heller om det. Du ska få träffa henne föresten", sa jag med ett leende. Hon log. Det knackade på dörren. "Nu kör vi", sa jag med ett brett smile och gick ut mot dörren.

Läst den här novellen och gillar den grymt mycket, prova du med :)
www.momentsofonedirection.blogg.se

Julias perspektiv
"Niall", sa jag med knappt hörbar röst, "I love you too, but as a best friend. Please tell me that you kidding me, please Niall". Hans blåa ögon tårades och han skakade på huvudet. Jag kollade snett på Harry. Han hade huvudet i händerna. Fan också, jag måste göra något åt det. "But, I know that you love Harry. And you two are made for each other. Im so sorry Harry, im really sorry", sa Niall och reste sig upp. Visst hade jag en plan, men den fick jag avvärka efter jul. Vi behövde bara komma bort och tänka. Niall var på väg mot dörren. "Niall... uhm wait", sa jag en smula förvirrat. Han tittade på mig. Jag tittade ner. "Merry christmas", sa jag tyst. "To you too", sa han och klev ut igenom dörren. Allt brast inom mig. Jag började gråta hysteriskt. Harry omfamnade mig och vaggade mig. "We have to work this out", viskade han. "We will have a great christmas, without the others, just you and I. We fix the problems when we are back. I love you", sa han. Orden kändes tröstande. "I love you so much Harry, never forget it. Never".

Harrys perspektiv
Jag låtsades att allt var normalt, men inombords skrek jag. Om jag hade vetat att Niall gillade Julia hade jag försökt reda ut det. Men att det kom så plötsligt... det var svårt att ta. Han hade också rätt att gilla henne, men... det kändes bara fel. Jag försökte sätta mig i hans situation och insåg förstås att det måste vara jobbigt för honom. Bara att han såg oss tillsammans måste vara en plåga för honom. Jag och Julia hade suttit tysta i bilen, båda i sina egna tankar. Vi måste hålla humöret uppe när vi kom fram till mamma och Gemma, låtsas som om allt var bra. "We have to talk Harry", sa Julia plötsligt. Jag tittade på henne. "About what?" sa jag, fast jag visste vad hon menade. "About Niall. I have a plan, but i want to hear what you think about it", svarade hon utan att besvara min blick. "Sure, speak out", sa jag och log för mig själv. En tillstymmelse till leende började uppenbara sig på hennes läppar. Hon vände sig om för första gången på flera dagar och kollade rakt in i mina ögon, och jag kollade in i hennes mörkgröna ögon. "Hi", sa jag försiktigt. Hon började skratta. "Silly", sa hon och skakade på huvudet. "Anyway, tell me now", sa jag. Stämningen kändes mycket bättre nu. "I know someone who are perfect for Niall. Shes fabulous, and they would be a great couple. What are you think?" frågade hon. Jag kollade frågande på henne. "So who is it?" frågade jag förvirrat. "Its a surprise. Lets give a try?" sa hon och kollade bedjande på mig. "Yeah yeah, okay, right. Lets do so then", sa jag och svängde in på gatan mot mitt gamla barndoms hem. Det snöade ute, vilket det sällan gjorde i Storbritannien - regnets eget land. "Here we are", mumlade jag och kände glädje inombords. Förhoppningsvis hade mamma gjort julgodis och en stor kalkon. Vi hoppade ut ur bilen och knackade på dörren.

Annes perspektiv
"Gemma, they coming now!" ropade jag upp i huset. Jag sprang ivrigt mot dörren och ryckte upp den. "Hi sweethearts", sa jag och kramade om dem. Harry hade hittat den perfekta tjejen för honom. Hon var vänlig, artig, och söt, vilket var perfekt för Harry. När han för första gången hade berättat om henne hade han sagt att direkt när han såg henne och började prata med henne visste han att det var hans dröm tjej. "Hi mum", sa Harry. Jag pussade honom på kinden. "Hi Anne, it was a while ago", sa Julia leende. Jag visste inte om det var inbillning, men hennes ögon såg rödspruckna ut. Hade de bråkat, eller vad hade hon annars gråtit över? "Hi darling, nice to meet you again", sa jag vänligt och bjöd in dem till vardagsrummet. "GEMMA!" ropade jag igen. "Yeah, im coming mum", hördes hennes röst och hon sprang ner för trapporna. Jag tittade glatt på när hon kramade om Harry och Julia. Det var inte ofta jag träffade dem, så lyckan var stor när de väl kom. De pratade på som vanligt, men ändå kändes något fel. "Uhm mum, we are quite tired. A long day you know. Is it okay if we go to bed?" undrade Harry. Jag tittade moderligt på honom och sen på klockan. 9pm, det var alldeles för tidigt för att vara två ungdomar. Jag rynkade på ögonbrynen. "Alright, it is your choice", svarade jag. Harry log tacksamt och de började gå. "Harry, wait. Can I talk to you a few minutes?" Jag var tvungen att ta reda på vad som var fel. De måste ju visa lite julglädje åtmindstonde. "Honey whats wrong? You both seems... tired, sad. Have you fought?" frågade jag oroligt. Harry tittade sig omkring som om han var rädd att någon skulle höra. "No... the problem is that Niall is in love... in Julia", sa Harry osäkert. Jag tittade förvånat på honom. "And she feel the same?" sa jag oroligt. Han skakade kvickt på huvudet. "No, ofcourse not. But to see him sad like this... its hard to us both. Thats the problem. Good night mum", sa han och gick ut ur rummet. Jag tittade förvånat på honom och lät långsamt hans ord smälta in.
-------------------------------------
Blir grymt glad när ni kommenterar! :-)
Skriver en ny del i eftermiddag, tack för att ni läser.

Harrys perspektiv
Niall hade fortsatt kolla konstigt på Julia. Det oroade mig. Julia verkade mest orolig över att Niall inte mådde bra. I övrigt planerade jag och Julia att åka upp till min familj. Det var ganska länge sedan jag träffade Gemma och mamma. Julia hade träffat min familj ett antal gånger. Det blev inte så mycket träffar eftersom vi för det mesta var upptagna. Jag sjöng lite ofokuserat på "Baby" av Justin Bieber för att muntra upp Niall, men lyckades inget vidare. Julia satt istället och garvade åt mig. "Silly", flinade hon och pussade mig på kinden. Jag log och pussade henne tillbaka, fast på näsan. Där var Nialls blick igen. Julia verkar också ha märkt den och skruvade underligt på sig. Jag höll ett hårt tag om henne, som om jag var rädd att han skulle komma och ta henne. Det blev stelt tills vi hörde hysteriska fnissningar. "Whats up?" ropade Julia men fick inget svar. "Come on, we take a look", sa hon och drog upp mig med sin hand och log. Vi gick ut i hallen, men upptäckte att det kom från Louis sovrum. Vi kollade skumt på varandra och passerade Niall igen, och han hade samma blick. Julia upptäckte det igen. "Well, I love Niall... but when he looks at is he actually frightened, seriously", väste hon mellan tänderna. "Yeah, I have wonder about it too... what can it means?" Hon ryckte på axlarna. Vi möttes av Zayn och Sandra. Intressant. Jag log brett. "Vas happenin here then?" sa Julia och granskade dem. Zayn verkade kittla Sandra, och hon var nära på att trilla av sängen. Sandras skratt tystnade och de båda kollade generat på oss. Jag och Julia utbytte menande blickar. "We dont mean to interupt..." sa jag och vi gick långsamt ut ur rummet. Vi behövde bara kasta en blick till på varandra för att falla i gapskratt. Vi satte oss i soffan igen och hade våran dagliga mysstund. Efter ungefär tio minuter kastade Julia en beskymrad blick på mig. "Harry... were is Niall?"

Nialls perspektiv
Jag dunkade huvudet hårt i väggen flera gånger. Fan... jävla... skit... helvete, tänkte jag desperat. Jag klarade inte av att se dem tillsammans ens längre. Jag hade massor av skuldkänslor, men alla hade rätt att älska. Och i och för sig skulle det inte vara ett sånt stort problem, om inte Julia hade dyrkat Harry från grunden. De var det perfekta paret, och jag visste någonstans att de var ämnade för varandra... men vem var jag ämnad för då? Dörren till mitt sovrum öppnades. I dörröppningen stod Liam med armarna i kors. Kunde jag lita på honom? Klart jag kunde, tänkte jag och fattade ett beslut inombords. "Hi", sa jag och försökte le, men det blev bara halvhjärtat. "Dont try, just tell me. Harry and Julia told me that you had been strange to them for a while... so Niall, tell me, whats happend?" Självklart hade Julia och Harry berättat. Jag hade misstänkt att Harry hade fattat det, eftersom han på ett sätt undvek mig, som om han ville skydda Julia ifrån mig. Som om jag vore ett jäkla monster. "Im in love", sa jag tyst. Liam stirrade på mig. Jag behövde inte ens säga vem det var, han visste det ändå. "In Julia? Oh my god Niall, you are seriously kidding me right? You have to tell them, now or never!" utbrast han. "No I dont do, I love her. I came with you now then... but dont leave me. I trusted you Liam, but if I dont go by myself I know you gotta tell them anyway", sa jag och reste mig upp från sängen. Jag gick upp till deras lägenhet och knackade bestämt på. Sandra öppnade. Jag log snabbt mot henne och gick in i vardagsrummet. Harry och Julia tittade bak på mig. "Hi Niall", sa Julia. Harry hade armen om henne. Avundsjukan fick inte ta över... den fick inte. Jag gick och satte mig på knä framför dem och tittade rakt in i Julias ögon. "Julia... im in love with you".

Vill bara förklara en fin sak här. Zayn Jawaad Malik är bara Sandras. Oki.
-------------------------------------------------------------------------------------
Nialls perspektiv
Jag visste att det var fel, men jag kunde inte hålla käften om mina känslor längre. Det började närma sig jul, och Julia och Harry skulle åka upp till Harrys familj. Jag skulle åka till min egen familj. Jag var avundsjuk på Harry, jag kunde inte hjälpa det. Det var så jävla fel, och jag var så irriterad på mig själv, men jag kunde inte hjälpa det faktum att jag var hopplöst förälskad i Julia. Jag brukade kalla henne min lilla prinsessa, bara för att vara fånig. Harry trodde att vi bara var vänner. Men jag kände så mycket mer än så. Jag suckade och dunkade uppgivet huvudet i väggen. Det kändes som om Harry tog alla som jag gillade. Det kändes skönt att lägga skulden på honom, men han var trots allt min bästa vän. Jag ångrade mig snabbt. Känslorna för Julia hade börjat växa fram på sista tiden. Hon såg mig som en vän, och var helt naturlig. Men som igår, när hon valde att sitta i mitt knä istället för Harry eller Louis, som hon vanligtvis brukar göra, får jag en pirrig känsla i kroppen. Jag hade bara suttit och dragit in hennes doft och njutit av stunden. Det knackade på dörren. Jag orkade inte resa mig upp från sängen. Jag var för förtvivlad för att ens orka röra på mig. "Niall?" ropade någon utanför dörren. Det var Julias röst. Skulle jag ta tillfället i akt och berätta för henne? Nej, det var för vågat. Jag skulle försöka ligga lågt med det. Fast hittills hade det inte gått särskillt bra. Fuck my life. Jag reste mig upp och tog ett djupt andetag. En snabb titt i spegeln visade att jag såg okej ut, men långt ifrån bra. En djup suck lämnade mina läppar och jag traskade ut i hallen och öppnade dörren. "Hi sweetheart, how are you?", frågade Julia och gick spontant in i min lägenhet. Jag rufsade av en reflex om mitt hår och granskade henne. "Fine", sa jag och öppnade kylskåpet och lyfte ut en halvfull colaflaska. Hon drog colaflaskan ur min hand. "Hey, what are you doing?" sa jag irriterat. Hon tittade skeptiskt på mig. "Yeah right, your fine. Seriousley Niall, I see that you are absolutly not fine, because I know you. Harry told me that you dont wanted to come with them to the nightclub, why? Tell me". Jag suckade uppgivet. Utan att jag märkte det började tårar rinna ner för mina kinder. Varför skulle allt vara tvunget att vara så jäkla svårt? Julias hårda ansikte ändrades. Hon såg förbryllad ut. "Niall... you are crying. Honey, if you dont want tell me, well, it is okay. But I am here for you, forever and always, 24/7, if you want to talk. Niall, you are one of my best friends in world and I love you" Orden värmde i hjärtat. Hon omfamnade mig och jag lutade mig mot hennes axel. Tårarna rann. Om hon hade fattat att det var för henne jag grät hade hon reagerat annorlunda. Men känslan att bara vara i hennes armar och gråta mot hennes axel var obeskrivlig. Jag älskade henne alldeles för mycket.

Harrys perspektiv
"So, what was it with Niall?" frågade jag direkt när jag kom innanför dörren. Julia och Sandra satt i soffan och glodde på tjejfilmer medans vi hade varit och festat - det var nämnligen 18 årsgräns på klubben. Hon tittade upp. "I don't know... he cried, and just cried. Then he fell asleep", sa Julia. Jag kollade beskymrat på henne. "Should I talk to him?" frågade jag. Hon nickade. "Yes, but tomorrow. We need to sleep."

Det första jag gjorde dagen där på var att bjuda upp Niall till lägenheten. Han lät trött, men gick med på det. Julia kom ut så fort han kom in i lägenheten. Niall tittade på henne på ett underligt sätt... ett sätt jag inte lagt märkte till tidigare. Jag kände mig förbryllad. Julia verkade inte lägga märke till det, utan kramade om honom och frågade allt fortfarande var okej. Han nickade utan att släppa blicken från henne. Jag kramade honom och vänskapligt. Julia kom och lutade sig mot min axel. Jag kände mig säker igen. "Do you wanna tell us?" undrade jag försiktigt. Niall skakade på huvudet. Nehe, inte det alltså. Jag suckade uppgivet. "I thought we tell each other everything", försökte jag. Niall kollade på mig med en konstig blick. "I want to tell you Harry, but i cant. Im sorry brother".

Haha, blir alltid glad av kommentarer, tack. Min kompis Sandra har hjälpt mig med lite inspiration så det kommer händelserika delar nu. Hahah.
-----------------------------------
Jag och Jade strosade runt i Westfields. "What do you think about this? I like it... its odd", sa hon och gestikulerade mot en tröja med massa blandade citat på. Jag, som citatälskare, nickade. "Buy it if you want", log jag. Hon tog den och gick mot kassan. Min telefon vibrerade i fickan. Smart som jag var hade jag lagt den på ljudlöst för att det inte skulle bli pinsamt i shoppingcentret. "Hi?" sa jag. "Vadå hi, har du inte kvar mitt nummer längre?" sa en välbekant röst. Jag tog bort telefonen från örat och kollade på displayen. Jag log. "Förlåt Sandra, jag hade inte tid att kolla på displayen", förklarade jag. "Ja, vi säger så", sa hon med sitt speciella Sandra tonfall. "Nejmen, vad ville du?" undrade jag när jag såg Jade komma tillbaka. "Hurså, är du upptagen?" undrade hon nyfiket. "Vänta lite", sa jag och tog ner telefonen. "Jade? Is it okey if I talk to a swedish friend? I haven't talk with her since I leaved Stockholm", sa jag och log bedjande mot Jade. Hon log. "How fun! Ofcourse, I look around here. Meet you on Starbucks on half an hour, right?" Jag nickade och började gå mot Starbucks. "Nix, jag är inte upptagen", sa jag och log för mig själv. "Vem pratade du med?" frågade hon intresserat. "Det är en av mina nya närmaste vänner, hon är urgullig. Hon heter Jade, och hon är två år äldre än mig", svarade jag. "Du skaffar bara vänner i London som är äldre än dig", sa hon och skrattade. "Nej, jag bara undrar... jag ska bli utbytesstundent, du vet att jag alltid snackade om det när vi var yngre... Och ja, jag kommer till London i eftermiddag", sa hon. Jag satt bara och gapade. "Driver du? Fan vad kul! Vilken tid kommer du till flygplatsen då?" undrade jag upphetsat. Jag hade inte träffat henne på ett halvår, och jag som hade trott att jag aldrig skulle träffa dem igen. "Vid sex tiden ikväll, är du klar med Jade då?" undrade hon vänligt. "Jupp, vi ska bara fika på Starbucks och sen ska jag dra hem till mina killar. Du måste träffa dom!" sa jag. "Såklart jag vill!" utbrast hon. Jag log och kollade på klockan. "Right, jag är på flygplatsen om tre timmar, lovar!" sa jag. Vi sa hejdå och klickade bort varandra i precis rätt tid för att Jade skulle komma med yttligare en shoppingkasse. "It was 50/50 on H&M" sa hon som förklaring till den överfyllda kassan. "You know that H&M is swedish huh?" Hon kollade konstigt på mig. "No, I dont, cool!" Hon hängde av sig sin jacka men lät sin halsduk hänga kvar runt halsen. "I order, after that I have knew you in a half year, I actually know what you want", sa hon och blinkade med ögat. Mina och Jades timmar på Starbucks slog inget. Jag log brett. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Det var en av de saker som var fantastiska med Jade. Hon lyssnade alltid, och vi hade aldrig en awkward silence i mellan oss. Vi tog tunnelbanan hem och jag kramade om henne. "I have really fun to day. See you", sa jag.

Sandras perspektiv
Det var den sista November idag. Som vanligt regnade det ute, så var det alltid i London. Jag tittade mig omkring i ankomsthallen. Julia hade lovat att hon skulle vara här. Men hon var ju ganska känd här nu, så hon kanske hade fått förhinder? Jag tittade mig omkring när jag kände ett par armar runt om mig. "Heeeeeeej", sa hon leende. Vi kramade varandra ordentligt. Hon hade en tjocktröja med luvan uppdragen. "Måste se ut så här, annars får jag hackande fans över mig", sa hon. "Kul att se dig igen, det känns som en jävla evighet sen. Och som en evighet sen jag snackade svenska", fortsatte hon. "Ja, verkligen", instämde jag. Jag var ganska förväntansfull över att få träffa killarna. Jag hade träffat de två gånger tidigare; på signeringen, där Julia fick Harrys nummer, och en gång när de varit i Stockholm hemma hos Julia så hade vi fått följa med. Men det här kändes speciellt. "Harry står här utanför med sin bil", sa hon snabbt. Vi gick ut igenom portarna med mitt bagage i släp tåg. Julia drog upp bakluckan och kastade in mina väskor. Vi båda hoppade in i baksätet. Hon drog ner sin luva. "Hi Sandra", sa Harry och vände sig leende om. Jag blev pirrig i magen av att bara se honom. "Hi", sa jag mer samlat än vad jag trodde att jag skulle kunna. Han körde ut från parkeringen. "How are you?" frågade jag artigt. Jag såg hur han log i backspegeln. "Im fine, and you?" Jag tittade ut över London. "Im really good actually", svarade jag och nickade. "Är alla killarna hemma hos Harry och Louis?" frågade jag Julia. Hon nickade. "Jepp". Harry tittade intresserat på oss. "Talk english please", sa han och kollade snett på oss. "Sorry darling, Sandra was just wondering if all guys were in you and Lous apartment. And I answerd that they was", sa hon. Hon måste vara riktigt van att snacka med honom. Ungefär 700 000 tjejer skulle vilja vara i hennes ställe. Jag var en av dem - och jag hade tur att jag kände Julia. Jag var alldeles för excited över att få träffa killarna, framför allt Zayn. Jag hade pratat rätt mycket med honom båda gångerna vi sågs. Vi var uppenbarligen framme, för Julia och Harry hoppade ut. Jag tog ett djupt andetag. Julia hade erbjudit mig att jag skulle få sova hemma hos henne, Harry och Louis, och ni kan ju gissa vad jag svarade. Julia slängde nonchalant sina converse i hallen och gick in i vardagsrummet. Jag själv ställde mina prydligt och gick efter. Allas blickar vändes emot mig. "Hi Sandra", sa alla. Dom verkade känna igen mig; och det förvånade mig, de hade ju träffat så många fans under sina dagar. Glatt svarade jag. De öppnade hjärtligt sina famnar för att krama mig. Zayn kramade mig extra länge. "I remember you", flinade han. "I remember that I was impressed of you". Jag skrattade. "Of me? Dont kid", svarade jag. "No, its true!" skrattade han också. Jag skakade på huvudet och kände mig inte lika osäker längre. Harry kom instormande i vardagsrummet. Jag kollade på Julia. Jag hade känt henne så pass länge, och i hennes blick när hon kollade på den krullhåriga människan med det vackra leende visade lycka och kärlek.

Alright, ser att jag har haft 8 unika men har noll kommentarer. Kollar du, kommentera? puss♥
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
"Hey, it is not easy, stop bully me!" skrattade Celia. Hon, jag, och hennes tre vänner Isabella, Hope och Ashley var på basketplanen. Hope och Isabella spelade basket, och även jag hade gjort det när jag var yngre. Celia toksög på basket. Vi skrattade åt henne. "Please can we talk instead? I really sucks on this shit", sa Ashley uppgivet. Ashley hade kort, färgat rött hår, och var ganska översminkad. "Fine with me", sa jag kvickt och tog basketbollen under armen och slog mig ner på en bänk i närheten. Det var drygt tre månader sedan jag hade börjat gymnasiet i London. Sen dess hade jag lärt känna många fantastiska personer, men de bästa var ändå Jade och Celia. Det var först efter två veckor hon hade intrucerat mig inför Bella, Hope och Ashley. Celia betraktade inte de som sina bästa vänner, utan hade berättat att hon var med dem när hon kände för det. Hon sa att hon behövde vara ensam ibland också. De andra anslöt sig bredvid mig och och Ashley. Bella var en lång, smal tjej med mycket muskler. Hon hade stort, mörkbrunt krulligt hår och hade en afrikansk pappa och en engelsk mamma, och världens skönaste humor. Hope däremot hade ljusbrunt långt hår och hasselnötsbruna ögon, och rufsig lugg, precis som Celia. Jag hade noterat att Hope nästan alltid hade ett hårband, diadem eller någon annan håraccesoar. Hon pratade inte med folk hon inte kände, och det hade varit ganska svårt att lära känna henne i början. Ingen av dessa fyra tjejer var directioners, vilket underlättade en hel del för mig. "So Ash, you begun the talk, because you wanted to talk. Open your heart girl", sa Bella och tittade menande på Ashley. Ashley tog upp en cigarett och stoppade in den i munnen och tände på. "You are so stupid, why do you smoking?" klagade Hope. Hennes bruna hår var försatt i en lång fläta som räckte ner till midjan och så hade hon en rosett på huvudet. "Its my problem", försvarade Ashley sig. Zayn rökte också, men jag var påväg att få honom att sluta. Vi alla fem försökte få honom att sluta. "Its mutal Ashley, breathe." sa Celia och rufsade om sin raka lugg lite. "You know..." började Ashley. Troligen skulle hon börja babbla om ett killproblem eller något i den stilen. Men jag skulle bli förvånad. "...you know... no I mean you dont know, but i will tell you know", sa hon och drog ett bloss och samlade sig. "My dad is in jail... he battered my mum, but even sometimes my brother and me. He took drugs, and he was always drunk. I was so scared to him... I trust you all right now, and I really really hope that you geeks shut up about this". Vi satt tysta ett tag. Jag granskade henne. "Im sorry for you Ashley", sa jag och kramade henne. Hennes hand skakade och hon lutade huvudet mot min axel. Celia strök henne deltagande över ryggen, men Hope och Bella reagerade inte. De satt tysta och tittade ner i marken. Jag släppte Ashley och tittade på dem. Ashleys lager smink rann ner för hennes kinder, men Celia torkade vänskapligt bort dem. "What is it?" frågade jag förvirrat Bella och Hope. "I been... shocked. We have meet Frank so many times, and he was always so kind to us. When we was younger he always bought ice cream to us... it just feel strange." sa Hope och gick nu fram till Ashley och kramade henne. "I agree. Im so sorry for you mate", sa Bella. Vi var tysta en stund när jag kände hur min mobil började vibrera i fickan, och sen skulle signalen börja. "HI, WE ARE ONE DIRECTION. Julia, you have to answer, maybe its some of us. Hurry sweetheart, huuuuurrrrrryyy" Jag krånglade kvickt upp iphonen ur fickan innan den hann börja om. Harry stod det på displayen.
"Hi honey, how are you?" frågade Harry. "Well, im fine. Im with my friends", svarade jag. Jag försökte låta bli att le eftersom det skulle anses opassande med tanke på situationen, men hans röst gav mig glädje. "I know, im glad for you. But seriously, I miss you right now. Can't you come home and watch movies with me? Louis is on his way to meet Eleanor, and I dont want to be alone. Well, I actually could call some of the others, but I want you right now". Nu spred sig ett leende på mina läppar, och jag vände mig om för att de inte skulle se det. "Well, alright. Its soon 5pm now... can't you pick me up? Im to lazy to walk home alone" Han skrattade. "I know you are. Sure, im there about ten minutes then. Love you", sa han. "Yeah, love you too", sa jag med värme i rösten. Jag vände mig om. "It was Harry", förklarade jag. "He wants me to come home". De såg en aningens besvikna ut. Det var fredag idag. "See each other in weekend?" frågade Celia hoppfullt. "Im sorry, i can't. On saturday am I going to a party with the guys, and on sunday I will hanging around with Jade in Westfields", sa jag med en beklagande min. "Alright then, see you on Monday", sa Celia med ett leende och gav mig en snabb kram. Jag kramade de andra också, och när jag kom till Ashley kramade jag henne extra länge. "You are strong, always remember that", viskade jag i hennes öra och log mot henne. Hon log halvhjärtat tillbaka och jag sprang ner till parkeringen. Jag såg Harrys bil direkt. "Hi", sa jag och hoppade in i bilen. Han böjde sig fram emot mig för att tigga om en kyss. Jag mötte hans läppar, och de smakade förstås lika gott som alltid. "Who were you with?" frågade han leende. "Uhm, Celia, you know who she are, i've told you before... and the Hope Clearwater, Isabella Smith and Ashley Jones", svarade jag lättsamt. "How was the whole day then?" fortsatte han hade fråga. "Good, after school we five went to a coffe place and drank milkshake, and then we went back to school and to the basketball court. Then we talked... and then you called", log jag. "I am glad that you have friends, but I miss you quite much when you are with them", flinade han. "And I miss you when you are on work. You and I really need a evning without anyone else", svarade jag knipslugt. Han vände sig emot mig för att få en kyss igen men jag avböjde. "Darling, we talk that stuff when we come home. I don't want to die in a car crash thank you", sa jag retsamt. Vi gick upp i lägenheten och åt middag, för att sedan sätta oss framför tv:n. Jag satt i hans knä som vanligt, och han lekte med mitt hår. "You choose the movie", sa jag bestämt till Harry. Han log finurligt och gick bort till DVD hyllan, plockade ut någon film och satte in den i DVD spelaren. "So, witch movie did you chose?" frågade jag. "Surprise!" sa han och slog sig ner i soffan igen, och återgick till att leka med mitt hår. Filmen startade. TITANIC stog det på förtexten. Jag vände mig om och log. "Its my favorite movie, I have seen it about fifty times!" utbrast jag. "I know", svarade han leende. Jag kysste honom ömt. "I can't tell you with words how much I love you", viskade han i mitt öra.

Hela dagen hade varit en plåga, bokstavligen. 50 tjejer på skolan hade förföljt mig hela dagen. 50 kanske inte låter så mycket, men för att vara en skola på bara 150 elever, jo. Jag hade haft tre lektioner av fyra hittils, och den återstående var Matte. Matte på engelska hade jag haft förut så det skulle bli enkelt, och matte var faktiskt rätt kul. Jag hade drömt om att bli advokat ganska länge, även om drömmen var förbi, och då behövde man toppbetyg. I nu läget funderade jag på att vänta några år med collage för att följa med killarna vart de än gick, så att jag aldrig skulle behöva vara utan dem. Klassläraren i matte nickade artigt mot alla elever, tills jag kom in. "I have'nt seen you before, whats your name?" undrade hon och log. Hon var en kvinna i trettio års åldern med eldrött hår och fräknar. "My name is Julia Wahlgren, nice to meet you", sa jag och skakade artigt hennes hand. "Alright, are you new from this year? As I said, i did'nt see you last year" Jag nickade. "It will be fun to teach you in math. My name is Victoria Baker, nice to meet you too. You can sit there, next to Miss Floyd", sa hon och pekade längst bakåt i klassrummet. Det var en tjej med svart hår i en hästsvans och en tjock lugg. Hon såg ganska frånvarande ut. "Hi", sa hon när jag satte mig. "Hi", svarade jag och fokuserade på Professor Baker. En del tjejer vände sig bakåt och tittade storögt på mig. "Is it really her?" hörde jag två tjejer framför mig viska. Jag himlade med ögonen. "DONT LOSE YOUR CONCENTRATION GIRLS. I know that you been excited because she knows some boyband, but please, talk after school!" sa mrs Baker strängt. "What boyband are she talking about?" viskade tjejen bredvid mig. Jag log vänligt mot henne. "One Direction, have you heard about them?" Hon nickade nyfiket. "All girls still talk about them, and it has been three years! I have heard some songs of them, but i dont know so much about them. Whos girlfriend are you? By the way, my name is Celia, nice to meet you", sa hon. "Im Julia. His name is Harry Styles. What kind of music do you like then?" undrade jag. Celia verkade trevlig, och hon visste knappt vilka One Direction var. "Oh Harry, he is really handsome. But they are nothing for me i think. I listen att rock and stuffs like that, I almost listen at everything actually" Jag log uppmuntrande mot henne. "Cool!" sa jag och vände fokuset mot läraren igen. Vi var tysta ett tag, när en lapp landade på bordet. Jag tittade upp för att se vem som hade kastat den. Det var en kille med rufsigt brunt hår och blåa ögon. "He is my boyfriend", viskade Celia. "You looks like a cute couple", log jag. Hon gav mig lappen. "He is really cute, and he always care a lot about me", viskade hon precis innan mrs Baker hann vända sig om. Jag läste lappen. Cutie, you means everything to me, nothing else dose'nt matter. Love You xxxx
Jag log mot henne. "How long have you been through?" Hon tänkte ett tag. "Its our second year this year, i think it is a year and seven months or something like that". Jag kollade mot killen igen. Han var ganska muskulös och gullig. Inget mot Harry förstås, men ändå väldigt gullig. "He is cute, I think you are great together", sa jag vänligt. Det ringde ut. Jag plockade ihop mina böcker och lämnade klassrummet. Celia gick bredvid mig och tjejerna som suttit framför oss tittade på henne med en ogillande blick. "They don't like me. You see that girl with blonde hair? She always wanted Oliver, my boyfriend. But he dose'nt like her, no one does. Sorry to say it, but they are really big bitches. And she always talk about Zayn from One Direction, believe me, she really think that she will get him one day", sa hon. Jag granskade tjejen hon pekade på. En knut på huvudet, leggings och en tjocktröja som det stog "I LOVE ZAYN MALIK" på. Självklart, jag hade sett den sorten hemma i Sverige också. Celia var klädd i ett par haremsbyxor och ett blått linne tillsammans med en lång svart kofta. Hennes stora blåa ögon döljdes nästan av hennes tjocka lugg. Hon var riktigt söt faktiskt. "Whats her name?" sa jag på vägen mot Celias skåp. "Amber. And her friend name Melissa" sa hon och stoppade in sina matteböcker i skåpet. De hade ganska fina namn för att vara ärlig. "Sorry to say it, but dont be friend with them... the just want the boys". Jag himlade med ögonen. "I dont like people like them. I was afraid for this... people who just want to be my friends because of the guys. They are'nt real friends, just sayning", svarade jag. Bakom Celia kom hennes kille. Han gjorde tyst tecknet till mig. Jag fortsatte att prata med Celia som vanligt medans Oliver smög bakom henne och långsamt omfamnade henne bakifrån. "Hi sweetheart", sa han och vaggade henne i sina armar. De kysste varandra. Det påminde mig om Harry. "You are the new girl who everyone talks about" konstaterade killen. "Im Oliver Bradshaw. It looked like you and Celia had a nice talk" sa han och log. Celia log mot mig. "Yes, Julia is really nice, even if she likes One Direction. The most of the girls in the math class who like them are big bitches", sa hon. Oliver nickade. "They are. But i think your guys is really kind, is'nt them?" frågade han. Tack så mycket, tänkte jag tacksamt. "They are best in world, i love them all over my heart" nickade jag. "I have french now, see you soon baby" sa Oliver och pussade Celia på kinden. "Bye Julia, nice to meet you" sa han när han gick förbi mig. "What class do you have now?" undrade Celia. "My schoolday ending now". Celia drog ut sina historia böcker ur skåpet. "Lucky you. I have history in two hours, kill me before the history teacher do it. See you tomorrow then", sa hon och log och gav mig en snabb kram. Spontant, men snällt. Jag tog mina grejer ur mitt skåp och började gå ut ur skolan. En tjej sprang i kapp mig. Hon hade axellångt blont hår och vänliga bruna ögon och fräknar. "Hi", sa hon leende. "Hi", sa jag. Hon var säkert directioner. Tjejen såg ganska mycket äldre ut än mig. "Im just wondering... everyone talks about you, and i wonder what you have done?" Jag skrattade och drog ut hörlurarna jag tidigare stoppat in. "Have you heard about One Direction?" Hon nickade. "Yeah, i loved them when i was fourteen. I remember that i was totally in love in Niall, but i dont listen to them anymore. They are my neighbours anyway", sa hon lättsamt. Jag stirrade på henne. "Tell me that you joke!" Hon flinade. "No, thats true! I can show you if you want. When i realized that they would live there i die a little. It was so strange, and i was happy a long time. The rang on my familys door clock and said 'We are One Direction and we are your new neighbours'. Anyway, why do you wonder about One Direction?" Det var helt otroligt, tjejen hade bott granne med One Direction i fyra år. "Harry is my boyfriend", sa jag stumt. Hon såg glad ut. "Oh, how fun", sa hon utan en reaktion. Äntligen, tack. Någon som var normal. Vi gick tysta mot bussen. "Where do you live by the way, with your family?" Jag skakade på huvudet. "My family lives in Sweden", började jag, men hon avbröt mig. "Are you from Sweden? How cool, i am there every year! Sorry that i interupt by the way", sa hon och såg generad ut. "I live with Harry and Louis in their apartment", svarade jag leende. "Well, then we have the same way home! Whats your name by the way?" undrade hon. Hon visste inte mitt namn, ja, ja, ja. "Julia Wahlgren", sa jag lättsamt. "Yes, it really sound swedish. Anyway, im Jade Wood". Vi satte oss på bussen. Hennes hår var ganska ruffsigt, och hon var klädd i ett par rosa yeans och en vit tröja. "I am on my last year in school. You are at your second?" frågade hon. "Yeah, but if i have stayed in Sweden it has been my first", svarade jag. "Strange", sa hon och rynkade pannan. Jag skrattade åt hennes reaktion. Vi klev av bussen. "Would you meet me here tomorrow 8am? You were a nice girl", sa Jade och ruffsade till sin snelugg. "Ofcourse", svarade jag med ett leende. Hon log tillbaka. "See you tomorrow then", sa hon, men innan hon hunnit gå två meter ifrån mig hördes en välbekant röst. "Julia!" Det var Louis. Han log mot Jade. "Hi Jade" sa han och log. Hon log tillbaka. "It suprise me that you still knew me", sa hon. Han flinade. "Your hair was to your knees last time i saw you", svarade han. "It was so ugly", sa Jade och skakade på huvudet. "Bye Jade!" sa jag. Louis la armen runt om mig. "All guys is in our apartment. Liam bought us buns, so come on!" Det hade känts ganska bra ändå. Jade och Celia. Det hade börjat bra.

Harrys perspektiv
Kvällen innan hade jag bestämt mig för att överaska Julia på morgonen med frukost på sängen. Det var ju hennes första skoldag imorgon, hon måste vara välförberedd och känna sig på topp. Hon skulle tvingas stå ut med massor av skrikande fans. Troligen skulle det bli svårt att hitta vänner, eftersom folk skulle försöka utnyttja henne för att försöka få träffa oss. Hon hade förberett sig på det, och hade sagt att hon skulle försöka ligga lågt, och bara prata med folk som hon tyckte att det klickade med, som var vänliga och helst inte var directioners.
Jag reste mig motvilligt upp från sängen. Allt för henne, tänkte jag. Jag kastade en blick från min sovande flicka. Hon var gullig när hon sov. Jag gick fram till henne och pussade henne löst i pannan. Jag log för mig själv och gick ut i köket. Jag tittade snabbt in hos Louis och konstaterade att han sov. Jag började blanda pankaks smet, sen fixade jag varm choklad till oss alla tre. Jag stog som en kock och stekte pankakorna när Julia kommer ut, ruffsig i håret och tittar leende på mig. "What are you doing?" frågade hon och satte sig på en kökstol. "You destroyed my plan, i wanted to give you breakfast at the bed", svarade jag en aningens besviket. Hon reste sig och gick fram till mig och klappade mig på kinden för att sen ge mig en kyss. "I think you are the most wonderful guy i ever met. You are so cute". Jag blev glad när hon sa att hon tyckte om mig. Man var alltid rädd för att bli utnyttjad som kändis, men hon kändes äkta. Hon var äkta. Hon älskade mig för att jag var Harold Edward Styles, inte för att jag för Harry Styles från One Direction. "I should take a shower before school, i can pretend that i dont saw anything", sa hon och blinkade med ögat. Jag log och fortsatte med pankakorna.

Julias perspektiv
När jag klev in i duschen hade jag ett leende på läpparna. Hur gullig fick man bli? Ibland undrade jag. Faktiskt har jag inte riktigt accepterat att han valde mig bland alla fans och tjejer i världen. Mig. Jag gnuggade i rejält med schampoo och tvålade in kroppen. Balsam och inpackning gick också in i håret. Samtidigt började jag fundera på mitt klädval. Första dagen i en ny skola, man ville göra ett bra intryck. High School, Upper Secondary School, vad man nu valde att kalla det, motsvarade det svenska 9:onde skolåret samt gymnasieåren, vilket betyder att jag var helt ny i en klass. Jag la mitt dagliga mousse i håret och blåste det torrt för att sedan locka nederdelarna av mitt numera långa hår. Jag smorde in mig med alla krämer. Ja, så höll jag på varenda morgon. Jag drog på mig morgonrocken och gick ut från badrummet. Louis hade visst vaknat. "What shall you guys do today then?" undrade jag inne från sovrummet där jag ledade fram ett par svarta strumpbyxor och en vit halvlång klänning. Det dög, och jag sminkade mig snabbt. "Wow, you are beautiful", sa Harry och log mot mig. Louis nickade instämmande. "Little sister", sa han skämtsamt, "You have grow up so fast. Now you are a strong woman", sa han och slog sig skämtsamt på bröstet. "Lou your silly", sa jag och kramade honom. Jag åt av Harrys goda pankakor. "They taste delicious darling", log jag mot Harry. "Sorry to interupt your love is in the air feeling, but, we are going to recording our new album about two hours, so we actually need to speed up", sa Louis. "I asked you what you would do today for a while ago, and you answer now?" sa jag och skakade på huvudet. Jag fyllde en vattenflaska och stoppade i den i min axelväska. Tillbaka till skolan då. Visserligen hade jag gått i en engelsk skola mina tre sista skolår i Sverige, så det här kanske inte var någon match. Men det oroade mig oavsett. Det fanns knappast andra svenskar i skolan, så det fick bli engelska all the time. Det skulle det förmodligen bli för resten av mitt liv. Jag drog på mig mina vita converse och skinjackan. Nu såg jag ut som en blandning mellan tuff och gullig - och jag gillade det. Jag kysste Harry på munnen och Louis på kinden och vinkade hejdå till dem och försvann ut igenom lägenheten. Det var inte så långt till mitt blivande High School, man behövde bara ta bussen ungefär fyra stationer, sen fick man gå ett tag, och voila, sen var man framme. Jag satte i ena hörluren i örat för att ändå vara medveten om vad som hände runt om mig. Det fanns bara två platser kvar i bussen. Jag suckade. Jag valde platsen bredvid en snobbig dam istället för ett par fnittrande tjejer längre bak i bussen. Några av dem tittade på mig. Directioners. Jag undrade hur många det skulle vara på skolan. Om de tänkte försöka bli vän med mig för att de ville träffa One Direction var de heeeeelt ute och cyklade. Jag tänkte försöka att koncentrera mig på skolarbetet. Jag hade egentligen inga jämnåriga vänner i London; De flesta var äldre. Det var killarnas vänner och så vidare. Jag drog handen i genom håret och tog en klunk av vattnet. Jaha, dags att börja om på nytt då, tänkte jag och lutade mig tillbaka mot sätet.

När jag tänkte tillbaka på allt jag haft här i Sverige sammanfattade jag det ändå nog som ganska bra. Jag hade världens finaste familj och de bästa vännerna på jorden. Och nu skulle jag bara lämna allt. Jag skakade när jag kramade om min mamma och pappa. Jag var bara sexton, och skulle lämna min familj och mitt liv för att bo i London, två timmar med flyg bort, med One Direction. Det var helt sjukt, men jag ångrade ingenting. "Jag kommer sakna er så mycket", sa jag och kämpade med gråten. Det skulle dröja innan jag träffade dem igen. Jag vände mig till mina tre bästa vänner och kramade om dem länge. Jag tänkte på att det kanske var sista gången någonsin jag kramade dem - vi skulle ändå upplösas som småning om. Tårarna började rulla ner för kinderna. "Jag kommer sakna er, ha det bra", sa jag och tog ett djupt andetag. De log. "Du kommer alltid vara min lilla Juliet", sa Sandra. Så typiskt henne. Jag log tillbaka och kramade om de alla igen. "Ja... hejdå då", sa jag och vinkade till dem. Jag gick mot killarna som stod längre bort och Liam la en tröstande arm runt min axel. "You have'nt change your mind yet huh?" sa han vänligt. Jag kastade en sista blick bakåt på mitt gamla liv. "Im ready to begin a new life with you guys. This is my future - they are my background", sa jag och tog ett djupt andetag, "The best damn background i could have". Vi kom fram till de andra och vi alla sex kramades länge i en gruppkram. Harry tog min hand. "Lets go then", sa han och strök bort tårarna från mina kinder. Jag log. Jag hoppade in i sätet längst in mot fönstret; det var tresäten. Bredvid mig satt min underbare Harry och bredvid honom fina Zayn. Och resten satt bakom oss. Harry tog min hand. "Are you scared?" frågade han. Jag skakade på huvudet och försökte le. "It just feel strange. On only two hours do i live in London instead of Stockholm. But i want to be with you. I love you Harry", sa jag. Han log. "I want to share my life with you, and i cant tell you how happy i am over that you moving to me now. You are the kindest, most sweet girl i ever have the lucky to meet". Han log. I just den sekunden bröt jag ihop inombords. Han älskade mig faktiskt. Jag levde inte i en fantasivärld. Det var sant. Det började med ett ögonkast och nu säger han att han vill dela sitt liv med mig. Jag kysste honom och la mig sedan mot hans axel. "Your hair smell delicious" sa han plötsligt. Jag skrattade. "Whole you smell delicious actually", fortsatte han. "You then? You smell Harry and that is my love smell" flinade jag. Han lekte tyst med min hand. "I think you need to sleep darling. It has been a hard day". Jag lutade mig mot hans axel. Han stoppade in sina hörlurar i mina öron och satte på några lugna låtar. Jag tittade på honom och log. Långsamt vaggades jag in i en sömn.

Planet skakade till. Jag vaknade. "We landed", förklarade Harry. Då var vi i min nya hemstad, London. Vi hämtade ut bagaget och i ankomsthallen stod två stycken som jag mycket väl kände igen och hade saknat sen i sommaren - Eleanor och Danielle. "SUPRISE!" ropade dom. Jag kramade dem. Under förra sommaren hade de nästan blivit som storasystrar för mig. "We have missed you our little girl", sa Danielle och rufsade mitt hår. Jag kände mig ganska liten, men det var rätt kul. Louis och Liam gav sina flickvänner en varsin kyss och vi gick ut mot bilen. När vi steg ut genom portarna in mot flygplatserna slogs en varm bris mot mig. "Welcome to your new life darling" viskade Harry i mitt öra. Jag kunde inte låta bli att le.

Resan upp mot fjällen var långtråkig. Jag satt mest längst bak i vanen mellan Harry och Louis. Jag lutade mitt huvud mot Harrys axel och mina fötter låg i Louis knä. Alla killarna sov. Jag lyssnade på musik. Framför mig satt Zayn. På hans båda sidor satt Liam och Niall. Jag log för mig själv. Mitt liv var helt fantastiskt. Ännu ett säte fram satt min lilla syster och sjöng högt. Hon var elva år och hette Clara. Jag kände mig en aning frånvarande. I mina hörlurade dunkade Everything About You, One Direction såklart. Tillsammans med Claras sång (Taylor Swift) och P4 som mina föräldrar lyssnade på, samt Nialls snarkningar blev det en aningens tröttsamt. Jag kämpade för att hålla mig vaken men somnade.
"Julia, wake up. Honey, we are here now", viskade Harry och puffade på mig. Jag satte mig upp och rätade lite på mig. "Good morning sunshine", sa Niall ironiskt och vände sig bakåt. "Hahha really fun", sa jag sarkastiskt och klev ut ur bilen. Vi var först där av hela "släkten", vilket var skönt. Vi packade in våra saker. Vi sex skulle dela på ett litet rum med två våningssängar, fast vi skulle sätta in två extra sängar. Jag kröp upp i en av överslafarna och kastade mig mot kudden. "I have always slept here", förklarade jag och tittade ner på killarna. "Well... Harry, what would you say about that we two sleep in the extra beds?" sa Louis och kollade på Harry. Harry nickade; "Sure". Han ställde sin väska på en av extra sängarna och började packa upp. Niall tog sängen under mig, och Liam sängen högst upp i andra våningssängen, och Zayn längst ner. Jag gillade att sova överst, för då kunde man se ner på alla killarna. "Hallå" hördes det från hallen. "I think the others have came", sa jag och log snett mot killarna. Vi gick ut. Killarna hälsdade nervöst på mormor, morfar, morbror, moster och mina två små kusiner. Eller små och små; De var tre och sex år gamla. "How cute they are", sa Liam och skrattade. "You and Danielle can get some buddy", sa jag och flinade retsamt. Alla åt middag, och pratet blandades på engelska och svenska. Killarna och min familj var ganska intresserade av varandra. När de frågade hur vi hade träffats drog jag en djup suck. "I think I have telled people that more than fifty times. Someone of you guys who want to tell them?" frågade jag och tittade på dem. Zayn harklade sig och började berätta hela historien. 

                                                                                 *
Det var sista dagen här, för imorgon åkte vi hem till Stockholm igen. Sen flög killarna hem på Måndagen, och jag skulle inte träffa dem förens till påsk, om ens då. "Hey cutie pie", sa Harry. Jag reste mig upp. "Hi sweetie", svarade jag. Han stog bredvid min säng. Han rufsade till sitt hår och drog på sig några kläder. "Last day to ski", sa jag. "Yeah", svarade killarna. Alla förutom jag och Niall åkte skidor. Vi hade snowboard. Det var roligare att åka, men gjorde förfärligt ont när man ramlade. Vi åt en gemensam frukost. "Mum and dad, we want to ski by ourselves to day, is it okay? Is the last day with them", sa jag till mamma och pappa. "And then you have a whole feature with them. But ofcourse honey". Det kändes smått löjligt att prata engelska när vi förstod varandra på svenska, men jag ville att killarna skulle förstå vad vi sa. Jag skulle nog överväga att lära dem lite svenska. "Julia, do you come to London at Easter?" undrade Liam samtidigt som han petade i sin fil. "Yeah, i think so", sa jag och log trött. Jag var osminkad, men hade vant mig att visa upp mig så framför dem. För ett år sedan hade jag knappt drömt om att göra det. "It was a big suprise that nobody knew us as One Direction by the way", sa Zayn och kliade sig trött i ögonen. Vi alla var ganska trötta. "Maybe because that we have ski glasses, helmets and fat clothes on us", föreslog Louis. Alla skrattade. Vi reste oss från bordet och drog på oss ytterplaggen för att ge oss ut i backen. När vi var framme vid skidanläggningen tog vi ankarliften upp. Jag var bredvid Harry, Niall var brevid Liam och Zayn var bredvid Louis. Jag lutade matt huvudet mot Harrys axel. "Im so glad that you come up to me. It was a long time ago since last", sa jag. "Everything for you babe", sa han och log. Han kysste mig ömt. "I love you", sa han och tog min hand. En värme spreds i kroppen. "I love you too", sa jag tyst. "HARRY, JULIA! THE BEST TWITTERPIC EVER!" ropade Louis bakom oss. Jag såg förundrat på honom. Vi hoppade av liften och kollade på bilden han visade upp. Självklart, tänkte jag för mig själv. Kyssen.
På kvällen i stugan satt vi i vårat rum. Niall satt och lekte runt med sin gitarr, i sin säng. Harry satt uppe i min säng och kramade min kudde, Louis låg och halvsov i sin säng och bredvid honom satt Zayn och passade upp en tennisboll till Liam, som var i sängen över mig, eftersom jag låg i Zayns säng. "Sing something for me", sa jag plötsligt. Killarna utbytte blickar. "You take the decide about the song", sa Liam bestämt över mig. "No, suprise me instead. That so much more funny". Niall började spela introt på Moments. Jag kunde inte låta bli att le. Liam började sjunga. Jag kunde låten utantill, den hade varit min favoritlåt i alla år som directioner. Jag älskade alla deras låtar och kunde de alla förstås, men Moments tilltalade mig på ett speciellt sätt. Det var en obeskrivlig känsla att höra dem sjunga live, sittandes framför mig. Harry började sitt solo. Tårarna brände bakom ögonlocken när jag tänkte på vad den handlade om. Underbare Ed Sheeran. Fantastiske låtskrivare. Refrängen kom.
När Louis solo slutligen kom började tårarna rinna, allvarligt talat. När han hade sjungit klart sitt satte han sig bredvid mig och vaggade mig i sin famn på det broderliga sättet. Syster och bror relationen var ett starkt band mellan oss. När låten var slut applåderade jag. "Sorry", sa jag och torkade bort tårarna, "but the song is so beautiful and terrible. I love it, you're amazing guys". Sista natten sköt vi ihop extra sängarna med Nialls säng och trängde ihop oss alla sex i den. Det kändes så tryggt att andas in deras dofter, att kura ihop sig mot Harrys bröst. Värmen i hjärtat. Det skulle dröja ett tag innan vi sågs igen. Den 21 Augusti skulle de komma till Stockholm. Fira min sextonårsdag, och sen skulle jag ta mitt pick och pack och flytta ner till London. Bo med Harry och Louis. Jag längtade dit. Jag älskade dem så sjukt mycket.